Fru talman! Jag vill börja med att kommentera det
Lena Sommestad sade angående det jag sade om
rättvist miljöutrymme. Jag tycker att det är anmärk-
ningsvärt att ett statsråd på Miljödepartementet säger
att vi inte ska prata om knapphet. Faktum är att vi
bara har en planet. Faktum är att det finns begräns-
ningar för hur mycket koldioxid vi kan släppa ut, och
vi ligger långt över dem. Faktum är att det bara finns
en viss areal skog och en viss areal jordbruksmark
som vi kan nyttja. Faktum är att vi har en nettoimport
av jordbruksprodukter från en skuggareal i andra
länder, vilket gör att vi berövar andra människor
möjligheten till utveckling och möjligheten att för-
sörja sig själva och sina familjer. Faktum är att miljö-
frågan till stor del handlar om hur vi ska fördela de
knappa resurserna på ett rättvist och hållbart sätt.
Orsaken till att jag begärde replik var egentligen
att jag ville ställa en fråga. Som jag tog upp mitt anfö-
rande handlar utmaningen om hållbar utveckling till
stor del om hur vi ska skapa fungerande internatio-
nella överenskommelser för att sätta ekologiska och
sociala gränser för ekonomisk avreglering och globa-
lisering. Det är rätt uppenbart att vi inte har sådana
överenskommelser eller ett sådant fungerande regel-
verk i dag.
Jag ser det självklart som oacceptabelt att tran-
snationella företag genom strukturanpassningspro-
gram och handelsavregleringar ges alltfler rättigheter
samtidigt som de avkrävs få eller inga skyldigheter.
FN:s och även regeringens svar på detta verkar vara
att prata om frivillighet, t.ex. FN:s program Global
Compact. Men frivillighet kommer knappast att lösa
de problem som vi har på det här området. Jag ser det
definitivt som nödvändigt att återuppta internationella
förhandlingar om bindande regler för transnationella
företag. Dessa förhandlingar släpptes inför Rio och
borde mycket väl kunna återupptas nu. Åtminstone
borde det kunna vara den svenska regeringens linje
att driva dessa frågor.