Fru talman! Jag vill gå ned till den lokala verklig-
heten, från de stora vyerna vi har diskuterat här i dag,
som är nog så viktiga naturligtvis, till den enskilda
lilla människan, ned till sjön, det rena vattnet som vi
pratat om, den giftfria miljön som vi tycker är så
viktig och bort till sjön Molnbyggen, den sjö som
Carina Ohlsson menade hade någonting med att svä-
va i det blå att göra. Men här är vi nere bland männi-
skor på markplanet som verkligen mår illa av den
livsmiljö som har drabbat dem.
Idyllen i Dalarna, i Leksands kommun, sjön
Molnbyggen, med några små jordbruk, med en liten
sommarstugeförening och med en lägergård där barn
och ungdomar i årtionden har fått bada, ha det trevligt
och skönt och lärt sig att leva för en bra framtid och
att tänka på miljön. Här dör fisken. Här mår fisken
dåligt. Här är den missbildad. Och här har man sedan
mitten av 90-talet drabbats av det man vet har med
den deponi att göra som ligger en bit ovanför på
sluttningen. Här har lakvatten hamnat i sjön.
Naturligtvis har Leksands kommun och Natur-
vårdsverket, som har varit inkopplat på detta, vidtagit
åtgärder och gjort ett bra jobb, naturligtvis har man
det.
I betänkandet behandlas en flerpartimotion som
berör den här frågan, och vi har avgett ett särskilt
yttrande som vill peka på vad man måste göra för
framtiden för att också på markplanet, inte bara i de
stora visionerna, ta itu med saker på ett aktivt och
medvetet sätt. Naturvårdsverket har gjort en utred-
ning, man har tagit fram en rapport och man har haft
en utfrågning kring detta. Där sägs mycket riktigt det
som vi också säger i motionen att de resultat som vi
har nått är till för att användas för liknande bekym-
mer med gamla deponier som sannolikt finns i vårt
land, nya också för den delen.
Man har inte kommit fram slutgiltigt till vad det
beror på att fisken i den här sjön mår dåligt. Man har
lagt ned väldigt mycket pengar för att nå ett resultat.
Man har kommit fram till något preliminärt, som
utskottet säger. Det ska föras ut som ett material att
använda vid liknande situationer i landet. Men det vi
saknar och det människor som bor kring den här sjön
saknar, de vars hus har förlorat i värde, människor på
lägergården som inte kan använda gården som man
av tradition har gjort är ett slutligt resultat. Man borde
inte få bara ett preliminärt resultat.
Min uppmaning till både statsrådet Lena Som-
mestad och miljöminister Kjell Larsson är att verkli-
gen ta Molnbyggen till hjärtat på något sätt och se
den som ett exempel på hur man kan använda den
kunskap som har kommit fram till det som har med
liknande situationer i landet att göra i framtiden. Här
har lagts ned väldigt mycket pengar. Här borde Na-
turvårdsverket satsa ytterligare resurser för att komma
fram inte bara till något preliminärt utan till något
slutligt tillsammans med Leksands kommun som
redan har vidtagit ett antal åtgärder men som också
måste fortsätta att täcka över den gamla deponin och
sedan också naturligtvis den nya som finns här och
hitta nya möjligheter för framtiden. Där behövs det
alltså forskningspengar.
Det här vill jag att ni tar till hjärtat så att det verk-
ligen inte lämnas som det är utan att de här möjlig-
heterna används, att ni tar kontakt med Naturvårds-
verket och säger att den kunskap vi här har nått måste
vi gå vidare med. Människor som lever vid den här
sjön och som är beroende av den enormt fina och
vackra miljö som finns här måste få känna trygghet.
Det är alltså ett särskilt yttrande som inte är oväsent-
ligt utan naturligtvis viktigt.