Fru talman! Jag är glad för den omtanke som finns i frågan. Vi ska vara mycket ödmjuka inför problemet.
Vi har i vårt parti och i partistyrelsen sagt att vi vill arbeta för ett erkännande så snart som möjligt med en bred majoritet i riksdagen. Man ska också veta att det finns bekymmer på fältet. Det finns projektgrupper som mellan dagens Turkiet och armenierna försöker mjuka upp relationerna och få en annan hållning, mötas med försoningsprojekt och annat. Det är inte så enkelt att veta om vi bidrar positivt till den processen med ett tufft beslut i kammaren eller om vi ska låta den processen agera med utgångspunkt i de länder som jobbar med den. Det är inte säkert att vi hjälper till om vi är för tuffa med att markera. Man ska vara ödmjuk i frågan. För oss har det tagit sig utgångspunkten i att man ska kunna lita på att man får sin sak prövad. Det kommer att ske fler övergrepp i världen. Tyvärr är det så. Då ska man veta att man kan utsättas för en prövning av jurister och inte av en prövning grundad på parlaments godtycke.
Det här är ett undantag. Vi kan inte få fler bevis nu. Det har Kristdemokraterna insett. Därför vill vi arbeta för ett erkännande. Vi har börjat den vägen och tagit ett stort steg i partistyrelsen, och vi kommer att fortsätta. Vi vill se en bredare majoritet. Då tror vi att vi kan göra större nytta för dem som berörs.