Fru talman! Dagens betänkande om Mellanöstern och Nordafrika tar upp några av de svåraste och viktigaste konflikterna på vår jord. Här står Palestinafrågan kanske allra främst. Det är en skam för världssamfundet att det palestinska folkets rättigheter ej respekteras och att Israel med USA:s goda minne och stöd kan fortsätta sitt förtryck genom ockupation av palestinska områden, fortsatta bosättningar på palestinsk mark, blockaden av Gaza med mera.
Vänsterpartiets syn på konflikten är utvecklad i reservation 1 i betänkandet, och jag står naturligtvis bakom detta. För tids vinnande avstår jag dock att yrka bifall till denna reservation.
Fru talman! Trots att mycket sagts tidigare i debatten vill jag ta upp situationen för kurderna, detta folk som är större än de nordiska ländernas samlade befolkning men vars land nu i snart hundra år varit uppdelat och ingår i de fyra regionala stormakterna i området - Turkiet, Iran, Irak och Syrien.
Situationen för kurderna skiljer sig på många olika sätt i de olika länderna. I Turkiet har läget försämrats under det gångna året. I början av 2009 lanserade den turkiska regeringen den så kallade demokratiska öppningen, som gav förhoppning om en demokratisk dialog mellan regering och kurdiska företrädare i syfte att hitta en fredlig lösning för kurdernas demokratiska rättigheter i Turkiet.
Redan i samband med lokalvalen i slutet av mars 2009, där jag för övrigt deltog som frivillig valövervakare, kom dock tydliga tecken på dubbla budskap från den turkiska statens sida då företrädare för Demokratiska samlingspartiet DTP arresterades och trakasserades på olika sätt samtidigt med den demokratiska öppningen. Den negativa utvecklingen fortsatte under hösten och kulminerade med den turkiska författningsdomstolens stängning av DTP strax före jul.
I betänkandet skriver majoriteten att det svenska ordförandeskapet i EU på den tiden uttalade sin oro för utvecklingen och att det inträffade visar på behovet av en anpassning av Turkiets författning och lagstiftning till Venedigkommissionens rekommendationer liksom till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Jag kan instämma i detta men finner det anmärkningsvärt att Sverige och EU under det svenska ordförandeskapet inte reagerade skarpare mot Turkiet utan tvärtom öppnade nya förhandlingskapitel avseende Turkiets medlemsansökan omedelbart efter stängningen av DTP.
Stängningen av DTP inträffade efter allmänna motionstidens utgång i höstas och är alltså inte beaktad i de motioner som behandlas i dag. Men i reservation nr 3 från Vänsterpartiet och Miljöpartiet föreslås, bland annat mot bakgrund av att det är många kurder som bor i Sverige och mot bakgrund av Sveriges aktiva närvaro i kurdernas hemländer, att Sverige i samarbete med de kurdiska organisationerna här i landet bör utforma en samlad strategi för att verka för kurdernas rättigheter. Jag står naturligtvis bakom detta men väljer även här att inte yrka bifall till reservationen.
Fru talman! Hösten 2007 föreslog jag tillsammans med företrädare för fyra andra politiska partier i kammaren att Sverige skulle erkänna Anfalkampanjen mot kurderna 1988 under Saddam Husseins styre i Irak som ett folkmord. Vid behandlingen av motionen våren 2008 fick dock denna motion en så kallad förenklad behandling i utrikesutskottet, varför förslaget om ett erkännande av Anfalkampanjen då som ett folkmord ej underställdes riksdagen för ställningstagande.
Därför är jag glad att konstatera att det i detta betänkande finns en gemensam reservation från Vänsterpartiet och Miljöpartiet med innebörden att erkänna Anfalkampanjen som ett folkmord, och därför kan jag i dag yrka bifall, fru talman, till reservation nr 6.
Ett svenskt erkännande av detta folkmord skulle vara ett stöd för efterlevande och skadade i samband med Anfalkampanjen och viktigt inte minst som en solidaritetshandling gentemot den stora gruppen kurder i vårt land.
Anfalkampanjen 1988 som leddes av Saddam Husseins kusin Ali Hassan al-Majid, mer känd som kemiske Ali, inleddes redan 1987. Men det var först i februari 1988 som kemiske Ali beordrade den slutgiltiga omfattande kampanjen mot kurderna i de förbjudna områdena som varade till september samma år.
Det exakta antalet är inte känt, men det rör sig enligt de flesta bedömare om närmare 200 000 dödade kurder. Den mest uppmärksammade händelsen under Anfalkampanjen var gasattacken mot Halabja den 16 mars 1988 med drygt 6 000 dödsoffer. Vi menar från Vänsterpartiets sida att 16 mars för övrigt ska göras till internationell dag mot massförstörelsevapen.
Enligt 1948 års konvention om förebyggande och bestraffning av folkmord avses med folkmord gärningar förövade i avsikt att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp. Det måste anses som helt klart att Anfalkampanjen uppfyller dessa kriterier, och därför bör Sveriges riksdag erkänna detta.
Fru talman! Om några dagar högtidighålls runt om i världen och på många platser i Sverige offren för gasattacken i Halabja den 16 mars 1988. Jag och många andra svenska politiker kommer att delta vid dessa minnesstunder. Veckan därpå kan vi i stället glädja oss tillsammans med våra kurdiska vänner då det kurdiska nyåret newroz firas. Genom sådana gemensamma möten mellan svenskar och kurder, med utvecklingsprojekt i kurdernas hemländer och på många andra sätt kommer jag och Vänsterpartiet att fortsätta arbetet för kurdernas demokratiska rättigheter.
I detta anförande instämde Siv Holma (v).