Fru talman! Jag vill inledningsvis välkomna Erik Ullenhag till hans första utrikespolitiska debatt. Jag är dock lite förvånad över att Folkpartiets utrikespolitiske talesperson Fredrik Malm inte deltar i debatten. Jag såg honom för en liten stund sedan i korridoren, men jag antar att han har ett viktigt skäl till att utebli från dagens debatt.
Vi i Vänsterpartiet och Folkpartiet är djupt oeniga i en lång rad frågor. En fråga som våra två partier dock många gånger varit eniga om gäller den om folkmordet. Vi har gemensamt krävt ett erkännande av folkmordet 1915. Vi har arbetat ihop i den frågan. Vi har demonstrerat ihop. Vi har deltagit i gemensamma seminarier. Våra två partier har också skrivit gemensamma debattartiklar. Vi har till och med skrivit gemensamma motioner. Den motion som vi i dag har att behandla, den om ett erkännande av folkmordet 1915 och där jag står som första namn, är också undertecknad av just Folkpartiets utrikespolitiske talesman Fredrik Malm.
Jag är därför lite förvånad över att Folkpartiet nu så tydligt säger nej till ett erkännande. År 2006, när samtliga partier i denna kammare gick ut för att möta väljarna, för att söka mandat för den politik vi ville föra under de kommande fyra åren, satt folkpartister i debatt efter debatt och sade till väljarna, i synnerhet till armenier, assyrier/syrianer, kaldéer och pontier, att om de kommer in i riksdagen ska de under de kommande fyra åren kämpa för ett erkännande.
Ni sökte det mandatet, Erik Ullenhag, och ni fick det från era väljare, men i dag när det är skarpt läge och vi för första gången under denna mandatperiod faktiskt har den reella möjligheten att erkänna folkmordet 1915, när ni för första gången under den här mandatperioden får möjlighet att hedra det vallöfte ni gav till många av era väljare, nämligen att ni skulle kämpa för ett erkännande, då står Erik Ullenhag och säger att man från Folkpartiets sida kommer att rösta nej.
För mig är det fullständigt obegripligt, och jag skulle därför vilja att Erik Ullenhag förklarade varför man väljer att svika det vallöfte man gav till svenska folket 2006.