Fru talman! Det här är en demokratisk plats. Vi ska inte bara tala om demokrati utan också respektera demokratins regler i alla avseenden.
Fru talman! De pontiska grekerna har levt vid Pontos ända sedan 800-talet f.Kr., alltså sedan homerisk tid. Som en del av den grekiska diasporan utvecklades en speciell kultur och ett speciellt språk under århundraden. Pontos har lämnat synliga spår i världshistorien, allt från kung Mithridates och geografen Strabon till det pontiska kejsardömet. Efter att ottomanerna erövrade området har pontiska greker fortsatt leva i trakten och under hårda villkor förmått att utveckla traktens sociala liv, kultur och handel.
I detta område, Mindre Asien, levde flera andra minoriteter fredligt tillsammans, bland andra armenier, assyrier/syrianer och kaldéer, som var för sig utvecklade sin kultur och sitt sociala liv. Från 1400-talet var ottomanerna herrar över alla minoriteter som bodde i Mindre Asien.
Efter att ett antal krig hade minskat det ottomanska turkiska territoriet påbörjades det grymma och tragiska folkmordet i Turkiet. Forskarna uppskattar att mellan 1915 och 1925 dödades eller försvann 1 miljon armenier, 350 000 pontiska greker och 250 000-500 000 assyrier/syrianer och kaldéer.
Fru talman! Många hävdar fortfarande att man inte ska kalla denna tragedi för folkmord. Andra säger att om Turkiet ska komma med i EU måste vi vara försiktiga med att kalla detta för folkmord. Men det är att blanda bort korten. Vi socialdemokrater har alltid varit positiva till ett turkiskt medlemskap i EU, men Turkiets medlemskap avgörs av hur snabbt Turkiet klarar att uppfylla de kriterier som krävs för ett medlemskap.
Det vi debatterar i riksdagen i dag handlar om något helt annat. Det handlar om hur vi ska förhålla oss till historien.
Fru talman! Berättelserna om vad som hände under folkmordet har gått i arv. Min farfar berättade för mig om vilka övergrepp kvinnor utsattes för och hur hans bror och andra dödades eller försvann. Det var mellan 1915 och 1925. Liknande berättelser har alla mina landsmän hört. Samma sak gäller för armenier och assyrier/syrianer.
Fru talman! Alla vi som är ättlingar till folkmordets offer säger att detta var ett folkmord. Det var ett folkmord som drabbade ca 3 ½ miljon människor.
Jag minns Olof Palmes ord om att man bör kalla saker och ting vid sitt deras rätta namn. Socialdemokraternas partiledare Hjalmar Branting kallade den 26 mars 1917 förföljelserna av armenier för ett organiserat och systematiskt folkmord.
Skulle Turkiet någon gång erkänna folkmordet vore det en ytterligare moralisk upprättelse för oss alla. I dag är det dock Sveriges riksdags erkännande av folkmordet som vi diskuterar.
Fru talman! Att ett folkmord begicks har fastställts av många forskare, historiker och ögonvittnen - detta trots att Turkiet tyvärr inte tillåtit forskare och historiker få tillgång till landets arkiv. Fakta finns dock i många andra länders arkiv, till exempel i Sverige, Ryssland, England, Tyskland och Grekland. Det finns en vetenskaplig konsensus hos en överväldigande majoritet av folkmordsforskarna att massakerna i Osmanska riket under första världskriget utgjorde ett folkmord - ett folkmord som av forskarna kallas för folkmordsprototypen medan Hitlers förintelse kallas folkmordsparadigmet.
Fru talman! Internationella föreningen för folkmordsforskare är övertygad om att den osmanska kampanjen mot kristna minoriteter mellan 1915 och 1925 utgjorde ett folkmord mot armenier, pontiska greker, assyrier/syrianer och kaldéer.
Forskning vid Uppsala universitet vittnar om svensk kunskap om folkmordet. Den svenska ambassadören Per Gustaf August Cosswa Anckarsvärd och militärattachén Einar af Wirsén rapporterade till Stockholm från Konstantinopel den 6 juli 1915 att armenierna förföljdes "för att en gång för alla göra slut på den armenska frågan". Vidare skrev de den 22 juli 1915: "Det är icke blott armenierna utan äfven Turkiets undersåtar af grekisk nationalitet som f.n. äro utsatta för svåra förföljelser . Det kunde enligt hr. Tsamados [grekisk chargé d'affaires] icke vara fråga om annat än ett utrotningskrig mot den grekiska nationen i Turkiet .".
Fru talman! Det sägs från många att historia ska skrivas av historiker. Jag håller helt och hållet med om det. Det är dock politikers ansvar att förhålla sig till historiska fakta och historisk forskning. Sveriges riksdags erkännande av sanningen och historiska fakta reser inga hinder för Turkiets förhandling med EU.
Det sägs av en del att detta med folkmord är en historisk fråga och att det är fel att politikerna ska bedöma det.
Menar de att FN, EU och de 21 länder som har röstat för att det var ett folkmord har fel?
Den 5 mars 2010 har utrikesutskottet i USA erkänt att det var ett folkmord. Har de fel? Nej.
Jag tycker att det vore bra för Turkiet liksom för andra länder att göra upp med sin historia. Tyskarna har erkänt Förintelsen och därefter blickat framåt för ett fredligt Tyskland, ett fredligt Europa och en fredlig värld.
Sveriges utrikesutskott har i ett betänkande 2000 erkänt folkmordet, men det kom aldrig till riksdagen för votering.
I dag har vi äntligen chansen att i Sveriges riksdag erkänna folkmordet och därmed öppna för sanning och försoning för de många armenier, pontiska greker, assyrier/syrianer och kaldéer för vilka det här är en levande och smärtsam historia och verklighet.
Fru talman! Låt oss här i Sveriges riksdag hålla fast vid demokratins och rättvisans väg och äntligen erkänna händelsen under det ottomanska Turkiet vid dess rätta namn: folkmord.
Jag avslutar med ett citat från ordföranden i utrikesutskottet i USA:s kongress, Howard Berman: Turkiet är en mycket viktig och i de flesta avseenden lojal allierad till USA i en instabil region, likväl finns det inget som berättigar att Turkiet blundar för det armeniska folkmordets verklighet.
Jag yrkar bifall till motion U332, erkännandet av folkmord.