Fru talman! Marianne Samuelsson säger att Folk-
partiet går industrins intressen till mötes. Det är inte
det som är utgångspunkten. Det är den personliga
integriteten. Det är säkerheten för medborgaren som
vill vara säker på att det meddelande han eller hon
sänder är hemligt och krypterat och att ingen annan
kommer åt det. Det är det som är utgångspunkten.
Sedan finns det cirklar i det här, det är riktigt. Vi
är duktiga på sådant här i Sverige, t.ex. krypte-
ringsnycklar och krypteringsprogram. Det är en ex-
portvara. Den är viktig. Den ska vi naturligtvis under-
stödja. Men det finns inget motsatsförhållande. Det är
tvärtom en samverkan mellan olika intressen. Dels är
det individens intressen, dels är det industrins intres-
sen som samverkar här.
Jag återkommer till en sak. Marianne Samuelsson
frågar: Vem ska ha kontrollen? Det är på något vis en
nyckelmening i hela resonemanget. Jag uppfattar det
så att Socialdemokraterna och Miljöpartiet har en
ingång till det här som säger att samhället måste ha
kontroll över vad som sker i de här burkarna, kontroll
över hur meddelanden sänds osv. Det är utgångs-
punkten. Sedan kan man eventuellt göra undantag
från detta och säga att vissa saker ska tillåtas. Vi har
en helt annan ingång till det här. Vi säger att allt ska
vara fritt att kryptera för individerna.
Sedan kan naturligtvis den svenska staten ta hän-
syn till säkerhetspolitiska synpunkter. Det kan t.ex.
finnas militära intressen. Då kan man vilja ha kon-
troll. Men då bestämmer vi ju det själva. Myndighe-
ten bestämmer själv: Det här är en så viktig del att vi
inte tänker sälja den, inte tänker exportera den. Det
kan man själv då avgöra.