Herr talman! Jag ska be att få instämma i K-G Bi-
örsmarks tidigare anförande, och faktiskt också Per
Bills. Det är lite ovant att instämma i ett annat partis
anförande, men det gör jag gärna i dag.
Herr talman! "My name is Bond, James Bond."
Den repliken känner säkert alla igen från filmens
värld. Den killen beställer säkert inte ens middag eller
bord på en restaurang utan att kryptera sina medde-
landen!
Jag ska här försöka utveckla något Folkpartiets
bakomliggande filosofi till vårt ställningstagande i det
här betänkandet.
Kryptering har traditionellt varit viktig egentligen
bara för sådana som har sysslat med hemlig verksam-
het, t.ex. militär och diplomater. I dag är det därför
många som inte krypterar, fast de borde. Jag kan ta
några exempel. Läkare, som vi tidigare har hört i dag,
och annan sekretessbelagd sjukvårdspersonal talar i
trådlösa telefoner. Verkställande direktörer diskuterar
känsliga affärsuppgörelser per elektronisk post. Men
det är inte bara i yrkesrollen som vi måste skydda vad
vi säger från ovälkomna lyssnare. Det måste t.ex.
vara möjligt att ha privata, intrångsskyddade samtal
även per e-post och trådlös telefon utan att behöva
oroa sig för att grannen, chefen eller någon annan
avlyssnar och sprider vidare våra tankar och idéer.
Risken för avlyssning har ökat på senare tid, inte
för att mänskligheten har blivit nyfiknare i sig, utan
för att det blivit enklare och mycket billigare, och
dessvärre också väldigt lönsamt, att avlyssna. Utan
kryptering, och tillräckligt stark kryptering, kan näm-
ligen varje ord och varje bokstav som skickas över
radio-, tele- eller datanät avlyssnas. I dag saknar
praktiskt taget allt som skickas på svenska datanät
skydd mot avlyssning. Den som är dataansvarig på ett
företag eller på en myndighet kan med lätthet filtrera
fram t.ex. chefens post, eller på chefens order ta fram
den facklige företrädarens post och andra exempel.
Den som förr om åren gjorde inbrott i ett av Tele-
verkets kopplingsskåp kunde avlyssna någon eller
några av de telefoner som hörde till just det kopp-
lingsskåpet, men det tog tid att lyssna igenom allt
material. I dag kan ett dataintrång hos ett större före-
tag leda till att flera tusen anställdas korrespondens
automatiskt söks igenom, t.ex. efter nyckelord. Före-
tag som verkar i just forskningsintensiva branscher
har all anledning att oroa sig för denna nya typ av
spionage.
Näringslivet har ett självklart och legitimt intresse
av att deras datorer och nätverk skyddas mot avlyss-
ning. Till synes oförargliga uppgifter kan ju i fel
händer vara ett hot mot ett företags överlevnad, ex-
empelvis forskningsresultat, kundregister eller offer-
tunderlag. För att kommunicera och handla säkert via
Internet krävs krypteringsprogram, som vi har hört
här tidigare i dag, som garanterar att innehållet inte
kan läsas eller ändras av utomstående under överför-
ingen och som gör att man säkert kan identifiera både
avsändare och mottagare. Den elektroniska handeln i
världen beräknas uppgå till - hör och häpna - 40 000
miljarder kronor år 2005. Svenska företag har stora
möjligheter att delta på denna marknad. Men om den
elektroniska plånboken ganska lätt kan kapas av In-
ternetpirater, så föredrar nog de flesta att använda
vanliga kontanter även i fortsättningen. Och god
datasäkerhet är mycket svår att uppnå - i stort sett
omöjlig - utan kryptering. Om t.ex. någonting så
modernt som distansarbete ska bli verklighet i stor
skala krävs ju också att företagen inte upplever kom-
munikationen som ett hot mot den egna säkerheten.
Nej, samhället bör i stället uppmuntra användning
av kryptering så långt det över huvud taget är möjligt,
trots invändningen att kryptering gör det omöjligt att
avlyssna grova brottslingar och andra. Den personliga
och den affärsmässiga integriteten kräver en god
kryptering. Sveriges datasäkerhet kräver en god
kryptering. Omsorgen om den svenska exportindust-
rin kräver en god kryptering. Mot detta kan man som
sagt ställa den fromma förhoppningen om att grova
brottslingar låter sig avlyssnas om samhället gör
krypteringsprogramvara svårtillgänglig. För det första
finns detta redan i dag. För det andra är brottslingarna
de sista att lämna in sina krypteringsnycklar, om man
t.ex. ska deponera dem.
För att informationstekniken ska kunna fortsätta
att vara en god demokratisk kraft krävs att säker
kryptering blir billig, lättillgänglig och dessutom
lättanvänd. Att arbeta för fortsatta exportrestriktioner
är därför fel väg att uppnå detta. Det leder bara till att
svenska företag, myndigheter och privatpersoner
drabbas av en onödigt låg datasäkerhet. Sverige be-
höver en ny och liberal krypteringspolitik.
Herr talman! Att en vara i sig innehåller krypte-
ring ska inte göra att den ska beläggas med exportre-
striktioner. Vill nu t.ex. Electrolux bygga kylskåp
som ger kunden möjlighet att beställa mat över nätet,
utan att någon annan än handlaren och kunden själv
kan se vad som beställts, så bör Electrolux kunna
göra detta utan att ställa sig i kö tillsammans med
vapenleverantörer för att få exporttillstånd. Sannolik-
heten för att kylskåp används för krigiska syften är i
vilket fall som helst minimal. Detsamma gäller en rad
andra produkter som säljs på den vanliga konsu-
mentmarknaden.
Att Sverige har skrivit under Wassenaararrange-
manget, vilket ingen här i dag har vare sig betvivlat,
hävdat något annat eller skulle ha velat bryta mot, gör
dock att vi än så länge inte kan jämställa produkter
med kryptoinnehåll med andra civila produkter. Tills
vidare bör därför regeringen instruera berörda myn-
digheter, t.ex. ISP som vi har talat om här i dag, att
tolka gällande bestämmelser för export av krypte-
ringsprodukter så liberalt som möjligt. Det är ju hela
poängen med våra reservationer och andra texter. Det
är dock mycket viktigt att civila krypteringsprodukter
på sikt jämställs med andra civila produkter. Vägen
till detta är att verka för att ändra på Wassenaararran-
gemangets varulistor, vilket också är - eller åtminsto-
ne var tills för några minuter sedan - utskottets me-
ning.
Herr talman! Regeringen har ett eget organ för
behandling av IT-frågor, kallat IT-kommissionen. Det
kanske kan vara av intresse att höra dess slutsatser
och principiella ställningstaganden angående krypte-
ring. Här kommer några citat hämtade ur dess egen
ordförande Hans Wallbergs sammanfattning av dess
rapport:
"IT-kommissionen anser att regering och riksdag
bör verka för att privatpersoner, företag, myndigheter
och organisationer ska ha tillgång till den modernaste,
starkaste och bästa krypteringstekniken. Regeringen
bör uppmuntra användning av stark kryptering och
verka för att skapa nya regler för fri export av starka
krypteringsprodukter."
"Kommissionen avfärdar varje form av obligato-
riskt system för deponering av nycklar."
"Fri - - - export är en viktig förutsättning för att
svenska företag i samma utsträckning som utländska
konkurrenter skall kunna bedriva verksamhet och
handla internationellt med produkter som innehåller
krypteringsteknik."
"Den svenska regeringen bör bidra till en generös
tolkning av Wassenaar-överenskommelsen."
"Det är viktigt att Sverige tar ställning nationellt
för att bättre kunna påverka det internationella arbete
som nu pågår."
Carina Hägg talade tidigare om Folkpartiets pas-
sivitet. Det är tvärtom. Om det är någon som har varit
passiv eller motsträvig i detta arbete är det faktiskt
den socialdemokratiska regeringen.
Det danska Forskningsministeriet publicerade ett
protokoll från Wassenaararrangemangets senaste
möte, där Sveriges inställning klargjordes, dvs. ett
fortsatt exportförbud för krypteringsprodukter. Kon-
takter togs från svensk sida med det danska Forsk-
ningsministeriet, där man strök Sveriges officiella
inställning i detta arbete.
Jag ställde en fråga till Leif Pagrotsky för någon
månad sedan om hur Sverige hade agerat vid Wasse-
naararrangemangets möte, och han svarade till sist.
Först svarade han bara att vi hade verkat för en ge-
mensam syn. Ja, det är ganska naturligt, eftersom det
är Wassenaararrangemangets syfte att vara överens
om det man gör. I svar nummer två, när jag inte nöjde
mig med allmänna meningar, fick han erkänna att
Sverige hade arbetat för ett starkt fortsatt förbud.
Varför är det en så stor sekretess om de här frågor-
na? Sverige har tillämpat Wassenaararrangemangets
regler strängare än andra länder, som vi hörde här
tidigare, t.ex. Finland. Vi hörde om Idonex-problemet.
Det handlar om att förändra Wassenaararrangemangets
överenskommelser internt men också om hur man
tillämpar de regler man faktiskt har kommit överens
om. Varför ska Sverige ha en strängare tillämpning än
vad t.ex. Finland och andra länder har?
Herr talman! Hela det nya samhället som växer
fram är i behov av en uppdaterad och moderniserad
lagstiftning. Lagstiftningsarbetet, och vi här i Sveri-
ges riksdag, har helt enkelt inte hängt med. Sverige är
i dag online och därför väldigt sårbart. Detta måste
också återspeglas i lagstiftningen.