Herr talman! I och med det svenska folkets beslut
att Sverige skulle anslutas till EU kom bl.a. Euratom-
fördraget att bli gällande i riket. Detta fattade riksda-
gen beslut om i slutet av förra året i EU-
anslutningsbeslutet.
Euratom, dvs. Europeiska atomenergigemenska-
pen, är en av de tre ursprungliga europeiska gemen-
skaperna. Fördraget undertecknades liksom Romför-
draget 1957. Även om, och det har flera talare redan
noterat, stora delar av Euratomfördraget är föråldrade,
används andra delar fortfarande aktivt, och det finns
skäl att göra en del justeringar i svensk lagstiftning.
År 1994 undertecknades en konvention vid Inter-
nationella atomenergiorganet, IAEA, om kärnsäker-
het. Sverige har aktivt arbetat för att få konventionen
till stånd. Den behandlar säkerhetsfrågor vid landba-
serade civila kärnkraftverk. Sammantaget har ett
femtiotal stater undertecknat konventionen sedan
september 1994.
Om dessa saker handlar näringsutskottets betän-
kande nr 21, och jag ber att få yrka bifall till hemstäl-
lan i utskottets betänkande.
Herr talman! Euratoms centrala uppgift enligt för-
draget från 1957 är att skapa de förutsättningar som
behövs för en snabb organisation och tillväxt av kär-
nenergiindustrierna och därigenom bidra till en höjd
levnadsstandard i medlemsstaterna och till utveck-
lingen av förbindelserna med övriga länder. Det
fredsbevarande syftet, att ställa en potentiellt farlig
verksamhet under gemensam kontroll, var naturligtvis
mycket viktigt.
Vid 1950-talets slut var uran en bristvara, och där-
för var en av utgångspunkterna vid undertecknandet
av Euratom att få en rättvis fördelning av det som
fanns. Men, och det har också flera talare noterat,
förhållandena är sedan länge mycket annorlunda.
Därför har man utvecklat en praxis som innebär att
delar av fördraget inte används. Däremot används
andra delar.
Man har från de hittillsvarande medlemmarna än-
nu så länge valt att avstå från omförhandlingar av
Euratomfördraget, och i stället arbetat aktivt med de
delar som används. En viktig sådan del är kontrollen
av att kärnmaterial inte används för andra ändamål än
de är avsedda för, s.k. Safeguards, och en gemensam
basnivå för strålskydd.
Från svensk sida har vi under de fem månader
Sverige har varit medlem i EU fört fram uppfattning-
en att de initiativ som tagits de senare åren kring
förändringar av Euratom är principiellt riktiga. Det
kan alltså vara så att Euratom redan i samband med
1996 års regeringskonferens kan komma att försvinna,
herr talman.
Eftersom frågan om Euratoms justeringar och för-
ändring redan finns på EU:s dagordning finns det
ingen anledning för riksdagen att så här senkommet
och i efterhand ta initiativ som säger att vi bör ta upp
frågan om förändringar av Euratom. Frågan är redan
aktuell.
Mot den bakgrunden yrkar jag avslag på reserva-
tion 1, och för den delen även på reservation 2, som i
princip handlar om samma sak.
Miljöpartiet går i reservation 3 ännu längre, och
vill dessutom i synnerhet avveckla en särskild del av
Euratomfördraget. Eftersom frågan är under diskus-
sion och debatt kan man inte i allmänhet kräva av-
veckling och i synnerhet kräva särskild avveckling av
en del av ett fördrag.
Därför vill jag yrka avslag till reservation nr 3.
Men för att Sverige skall kunna genomföra Euroa-
tomfördraget behövs nationell lagstiftning inom några
områden. Det handlar om strålskydd och avfallstrans-
porter, mellanlagring av utländskt och använt kärn-
bränsle och kärnavfall, försörjning med kärnbränsle
samt säkerhetskontroll av klyvbart material.
Utskottet har en enig skrivning om de ändringar i
strålskyddslagen och kärntekniklagen som föreslås
inom avsnittet Strålskydd och avfallstransporter. För-
slaget innebär en skärpning av bestämmelserna genom
att det kommer att krävas tillstånd även för utförsel av
radioaktivt avfall. Det tycker jag är en bra skärpning.
När det gäller förvaring och mellanlagring av ut-
ländskt använt kärnbränsle och kärnavfall innebär
propositionen - vilket utskottet tillstyrker - en skärp-
ning jämfört med hittillsvarande bestämmelser. Med
bifall till utskottets förslag kommer det att bli förbju-
det att i framtiden även mellanlagra utländskt kärnav-
fall. I dag är endast slutförvaring förbjuden.
Principen om att varje land skall ta fullt ansvar för
sitt eget avfall är för mig självklar, och riksdagen har
också vid upprepade tillfällen ställt sig bakom den.
I tre motioner krävs det ett totalt tvärförbud mot
all lagring av utländskt kärnavfall. Motionärerna
menar att inte ens synnerliga skäl - och det är en stark
formulering för svensk lagstiftning - kan medge un-
dantag, vilket utskottsförslaget, precis som dagens
lagregler, medger.
I principfrågan är utskott och regering överens
med motionärerna, nämligen om att Sverige inte skall
upplåta plats för förvaring av använt kärnbränsle och
annat kärnavfall från andra länder. Det förekommer i
princip nästan inte heller.
Även om huvudprincipen - och den förstärks i och
med det här förslaget, vilket är viktigt att stryka under
- är nej till utländskt kärnavfall, kan det vid några
enstaka tillfällen finnas praktiska säkerhetsmässiga
fördelar med en deponi i Sverige. Därför finns det
möjligheter för regeringen om det föreligger synnerli-
ga skäl att medge ett sådant undantag.
Herr talman! I propositionen föreslås en ny para-
graf i kärntekniklagen, som reglerar försörjningen av
kärnämnen. Genom att införliva Euroatomfördragets
regler skärps den offentliga kontrollen av det som
betraktas som kärnämnen, med försörjningsaspekten
som utgångspunkt. I reservation 5 från Moderata
samlingspartiet menar man att den skärpningen inte
behövs. En, som det förefaller, huvudpoäng i reserva-
tionen är att Sverige inte behöver en sådan bestäm-
melse, eftersom den inte finns i flera andra EU-länder.
För mig kan det förhållandet att det saknas lagstift-
ning i andra EU-länder aldrig vara ett argument för att
vi i Sverige skall avstå från att fatta de beslut som
riksdagen finner nödvändiga. Vi har behov av att
genomföra vissa följdändringar för att fullfölja de
förpliktelser som Euroatomfördraget innebär. Därför
vill jag yrka avslag på reservation 5.
Herr talman! Så över till konventionen om kärnsä-
kerhet.
Sverige har, liksom ett femtiotal andra nationer,
undertecknat IAEA:s konvention om kärnsäkerhet.
Den handlar om säkerhetsfrågor vid landbaserade
civila kärnkraftverk. I artikel 1 läggs målet för kon-
ventionen fast, att uppnå och vidmakthålla effektivt
skydd av kärnsäkerhet över hela världen, att upprätt-
hålla och vidmakthålla effektivt skydd i kärnenergian-
läggningar mot möjliga strålningsfaror samt att för-
hindra olyckor med skadliga strålningsverkningar och
att begränsa sådana verkningar om de skulle inträffa.
Att det nu finns en kärnsäkerhetskonvention öppen
för anslutning är i sig själv ett mycket viktigt steg
framåt för internationell ökad säkerhet inom kärne-
nergiområdet. För Sveriges del befinner sig de befint-
liga säkerhetsreglerna på en sådan nivå som konven-
tionen föreskriver. Några lagändringar blir alltså inte
nödvändiga i och med ratificeringen av konventionen.
Internationella konventioner är alltid resultatet av
internationella förhandlingar, kompromisser och
överenskommelser. Det leder med naturnödvändighet
till att man för att över huvud taget kunna göra några
framsteg måste kompromissa med andra stater.
I reservation 7 från Miljöpartiet förs det fram -
vilket känns rätt bakåtsträvande - att vi inte skall
ratificera konventionen utan att vi skall fortsätta att
förhandla för att komma fram till exakt de ståndpunk-
ter som vi från svensk sida vill ha. Den modell som
finns med innebär i stället att vi nu tar ett steg framåt
och att vi får en bas att föra resonemangen vidare på.
Jag är förvånad över att man bygger upp hela reser-
vationen just på olycksbegreppet, eftersom det finns
en internationell praxis i INES-skalan som är rätt väl
utvecklad. Jag vill alltså yrka avslag till reservation 7.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag ta upp frågan
om uranimport, som flera talare här har berört.
Det finns all anledning att vi från svensk sida ak-
tivt använder politiken som en möjlighet att bekämpa
olidliga arbetsmiljöer. Det sker ju redan inom många
områden, och miljöminister Anna Lindh har - vilket
redan har noterats - tidigare instämt i synpunkterna
här i kammaren.
För att nå framgång även i denna del handlar det
om en avvägning mellan principer om bra miljöer och
reella miljöförbättringar i andra länder. Politik hand-
lar ju inte bara om att upprätthålla principer utan
också om att förverkliga dessa principer. Den aktiva
inställning som regeringen har - och som har redovi-
sats här i kammaren - kombinerat med ett såvitt jag
förstår uppriktigt intresse från uranimportörernas sida
ger förutsättningar att leda utvecklingen framåt när
det gäller miljösituationen vid utländsk uranbrytning,
framför allt vid Krasnokamensk.
Herr talman! Med den nuvarande svenska håll-
ningen nöjer vi oss inte med att darra på rösten och
tala om problemen och framföra krav till döva öron.
Vi kommer enträget och målmedvetet att fortsätta att
driva miljöförbättringskraven med den internationella
arenan som grund. På det sättet når man resultat. Jag
yrkar avslag på reservationerna 8 och 9.