Herr talman! I dag skall vi i riksdagen behandla
frågan om lagstiftning för atomenergi och kärnsäker-
het samt frågor rörande uranbrytning, kärnbränsle,
kärnavfall m.m., alltså anslutningen till Euratom. Det
är ett mycket viktigt betänkande, som handlar om
Sveriges förhållande till EU och vår eventuella fort-
satta chans att ha hårda nationella lagar om kärntek-
nik, från uranbrytning till kärnavfall. Jag måste tyvärr
säga att jag är djupt besviken över den lydelse detta
betänkande har fått. Lagändringarna är helt klart an-
passade till Euratom, och den nationella säkerheten
och kravnivåerna är alldeles för lågt satta.
Herr talman! Brister det i kraven på kärnteknik
och kärnsäkerhet, så brister det hela kedjan ut. Skär-
pan måste finnas på ett tidigt stadium. Om lagarna
inte har skärpa, försvåras ingripanden från regering
eller myndigheter. Jag, liksom de miljöjurister som
jag har kontaktat, anser att propositionerna om la-
gändring med anledning av Sveriges anslutning till
Europeiska atomenergigemenskapen och Konventio-
nen om säkerhet brister i de punkter som jag kommer
att räkna upp. Det är viktigt att dessa punkter ned-
tecknas och förs till riksdagens protokoll. Ingen skall
efteråt kunna komma och säga: Jag visste inte vad jag
gjorde.
Jag vill emellertid börja med en kort historik om
Euratom. Euratom är en av de fyra grundfördragen.
Euratom bildades 1957. Artikel 1 i Euratom säger att
man skall "skapa nödvändiga förutsättningar för
snabb etablering och tillväxt av kärnkraftsindustrier".
Artikel 2 säger att man skall "försäkra att alla kärn-
kraftsanvändare i EU får regelbunden och rättvis
försörjning med malm och kärnbränsle".
Vidare föreslås i artikel 86 att det klyvbara mate-
rial, dvs. anrikat uran och plutonium, som framställs
eller importeras av en medlemsstat tillhör Gemenska-
pen, dvs. EU. Euratom skall också säkerställa goda
avsättningsmöjligheter för kärnkraft och fria kapital-
rörelser för investeringar på kärnenergiområdet. Eura-
tom förbjuder medlemsländerna att ha tullar eller
importbegränsningar för uran, plutonium och andra
ämnen som kan användas som kärnbränsle. Alla avtal
om uranleveranser måste godkännas av EU:s uranför-
sörjningsbyrå. I EU uppkommer varje år ca 80 000
kubikmeter kärnavfall, varav 150 kubikmeter högak-
tivt avfall. Hittills finns inga slutförvaringsplatser för
högaktivt avfall i EU.
Den svenska kärntekniklagen säger att utländskt
kärnavfall inte skall slutfövaras i Sverige, men det
finns en gummiparagraf som säger att undantag från
förbudet får göras om det finns synnerliga skäl. Denna
paragraf har nyligen använts, nämligen i början av
detta år då SKI bedömde Studsviks ansökan om slut-
förvaring av utländskt kärnavfall som realistisk. Ty-
värr finns det ingen realistisk tolkning om inte lagen
är knivskarp. Studsviks verksamhet har blivit kom-
mersialiserad. Var går då den ekonomiska gränsen -
det ekonomiska intresset?
Herr talman! Svenska miljöjurister har kommit
med påpekanden och krav på åtgärder för att garante-
ra att Sverige får en lagstiftning som behövs för att stå
emot det tryck som EU kan komma att utöva på oss
som medlemsland. Man säger att § 5a i Kärnteknikla-
gen obönhörligen skall ändras till att motsvara ett
absolut förbud mot införande av utländskt kärnavfall.
Det är helt obegripligt för mig att Miljöpartiet som
enda parti i riksdagen kräver ett totalförbud mot slut-
förvaring. Ni som vill stödja det kan rösta på reserva-
tion 4.
Man säger vidare att det i kärntekniklagen skall
förankras att kärnkraften skall avvecklas.
Något som måste åtgärdas är
att det föreligger bristande insyn via kärnteknik-
lagen
att den bristande insynen har kritiserats från ett
flertal håll, bl.a. Uppsala universitet
att det föreligger en tydlig och helt oacceptabel
inkonsekvens med övrig miljölagstiftning såsom t.ex.
miljöskyddslagen
att detta måste tillgodoses i lagens nya lydelse
att reglerna för miljökonsekvensbeskrivning
måste precieras med hänsyn till att de ej faller under
lagen om hushållning med naturresursers tillämp-
ningsområde
att kärntekniklagens kravregler måste komma
upp i åtminstone samma nivå som tillåtlighetsreglerna
§ 4-7 i miljöskyddslagen
Detta innebär alltså att lokaliseringsprövning skall
göras utifrån bästa tänkbara - inte enbart lämplig -
plats. Jag tänker på exempelvis Malå och Storuman.
Herr talman! Som svar på proposition nr 116 om
kärnsäkerhet påpekar miljöjuristerna under rubriken
Olycka
att det är oklart vad som i konventionen avses
med olycka
att begreppet används i svensk rätt i atomansva-
righetslagen. Där avses händelse eller en serie händel-
ser med samma ursprung
att denna definition är hårt kritiserad eftersom
det inte står klart hur naturliga förändringar under
lång tid, i exempelvis berggrunden beaktas i samman-
hanget
att det med hänsyn till att begreppet olycka i
svensk rätt har ifrågasatts är angeläget att söka efter-
sträva en klarare skrivning än vad konventionen er-
bjuder.
Det handlar ju inte om en lackeringsverkstad där
man sätter upp hårda kravregler som skall uppfyllas
på tio år. Här handlar det om hundratusentals år. Det
kan hända mycket i berggrunden. Den metod som
Maggi Mikaelsson nämnde är ju inte ens godkänd.
Man har inte satt upp kriterierna och man vet inte vad
man letar efter i Malå och Storuman.
Om beslutsunderlaget säger man
att kravnivån på det beslutsunderlag som skall
finnas inför ett tillstånd till kärnenergianläggningar är
alltför låg
att formuleringen i artikel 19 endast utgörs av en
svepande förklaring om att det bör finnas en säkerhet-
sanalys
att det i artikel 19 ej uppställs några egentliga
krav på säkerhetsanalysens kvalitet
att det står formulerat att det första tillståndet att
driva en kärnenergianläggning grundas på en lämplig
säkerhetsanalys. Vad avses med lämplig?
att kravnivån lämplig kan jämföras med lämpli-
gaste eller bästa ur strålskyddssynpunkt
att begreppet lämplig skapar utrymme för risk-
fyllda avvägningar av behov och kvalitet. Man kan
missbruka ordet lämplig och tolka det som fan tolkar
bibeln.
att subjektiva värderingar utifrån tillståndssö-
kandenas ekonomiska förmåga eller nationella avvi-
kande utformningar svårligen kan hindras med den
nuvarande skrivningen
att det är helt oacceptabelt att nationella bristfäl-
liga säkerhetsanalyser kan komma att betraktas lämp-
liga trots att de i belysning av internationella kunska-
per inom området håller för låg kvalitet
att artikel 19 helt enkelt måste höja sin kravnivå.
att säkerhetsanalysens centrala roll föranleder att
kravnivån inte får vara annan än den högsta möjliga.
Under rubriken Godtagbart förfaringssätt skriver
man
att begreppet godtagna förfaringssätt i artikel 19
är otydligt
att det inte framgår vad som avses med att ett
förvaringssätt är godtaget
att tidsperspektivet inte har beaktats. Som jag
sade tidigare handlar det inte om tio år utan om hund-
ratusentals år.
När det gäller sekretess har man påpekat
att sekretessreglerna inte är förenliga med
svensk rätt
att det inte framgår var gänsen skall gå mellan
skydd av uppgifter och allmänhetens insyn
att Riokonferensen och Brundtlandkommissio-
nen förklarar att det är mycket betydelsefullt att skapa
former för öppna beslutsprocesser med bl.a. hänvis-
ning till s.k. environmental impact assesment
att detta inte står i förening med konventionens
slutna form.
Herr talman! Med dessa grava brister i beslutsun-
derlaget och dessa tydliga påpekanden från miljöjuris-
ter är det oförsvarligt att ta betänkandet i den form det
har i dag. Jag kräver därför en översyn av kravregler-
na. Alla riksdagsledamöter kan stödja mig, Miljöpar-
tiet och miljöjuristerna i reservationerna 6 och 7.
Herr talman! Maggi Mikaelsson och Kerstin War-
nerbring talade om uranimporten och Krasnokâmsk.
Inom Miljöpartiet har vi naturligtvis reagerat mycket
starkt mot att Sverige importerar uran som tas fram
under så vidriga förhållanden. Vi anser att konsekven-
serna vid uranbrytning ekologiskt, ekonomiskt och
hälsomässigt skall utredas och redovisas och att all
import skall stoppas under tiden detta pågår. Givetvis
skall svenska staten bekosta och åtgärda de miljö- och
hälsoproblem som vi orsakat i utlandet. Detta kan ske
genom en hög uranskatt. Dessutom skall en fullstän-
dig redovisning göras av var, hur och med vilka kon-
sekvenser uranet till svenska kärnkraftverk utvinns.
Trots att näringsutskottet har fått en föredragning
av Dima Litminov från Greenpeace som studerat och
skrivit en rapport om de fruktansvärda förhållanden
som råder i Krasnokâmsk, fortsätter importen däri-
från. Utskottet har inte ändrat sin skrivning i betän-
kandet efter detta. Det tycker jag är oroväckande. Var
finns inlevelseförmågan?
Efter att ha följt debatterna i kammaren om Kras-
nokâmsk kan jag bara beklaga nivån på dessa. Vad
har kommit ut av dem? En delegation från SSI åker
dit; inte en blandad expertgrupp med oberoende ex-
perter och berörda politiker som tar beslut i frågan
åker dit och ser med egna ögon.
Jag anser t.ex. att näringsutskottets grupp, där jag
själv ingår, som reser till Ryssland, borde besöka
Krasnokâmsk. Andra som kunde komma i fråga är
miljögrupper och miljöjurister, exempelvis Staffan
Westerlund eller andra som är kunniga i miljörätt. Jag
nämner Krasnokâmsk i reservation 9. Vi går där
mycket hårdare fram än andra partier.
Vi har också en reservation mot att låta medel gå
ur EU:s fonder till kärnkraftbyggen i öst. Här låtsas
man att det gäller kärnsäkerhet, men jag har svart på
vitt att kärnkraft byts ut mot kärnkraft. Vi i Miljöpar-
tiet anser att dessa fonder bör stoppas eller blockeras
om de används i detta syfte. Vi har en annan syn på
vad Europa behöver för energipolitik. Den beskriver
vi i reservation 2. Det är energieffektivitet, hushåll-
ning, totalt annat innehåll där man satsar på förnybara
energislag, skydd av naturresurser osv. Det skall gälla
Öst-, Central-, Nord- och Sydeuropa. Där är vi över-
ens med flera partier.
Statsrådet Pierre Schori har i denna kammare och i
en skrivelse till mig påpekat att tre kärnreaktorer i öst
skall ersättas av fyra fem moderna kärnreaktorer. Han
har på en direkt fråga erkänt att alternativ energi i EU
för länderna i öst är - kärnkraft!
Vi i Miljöpartiet vill ha en global kärnkraftsav-
veckling, global nedrustning av kärnvapen. Kärnkraft
och kärnvapen är siamesiska tvillingar.
Sverige borde gå i bräschen för avveckling. I dag
är vi tyvärr det kärnkrafttätaste landet per capita.
Med mitt inlägg i dag har jag försökt visa att vi
måste skärpa våra lagar, göra oss tydliga om vi menar
allvar med kärnkraftsavveckling. Ingen har ännu löst
kärnavfallsfrågan. Varje dag som vi producerar ytter-
ligare kärnavfall till det som redan finns på denna
planet anser jag därför vara kriminellt. Ingen kan
komma efteråt och säga att vi inte visste vad vi gjor-
de. Alla vet vi vad vi gör, eller hur?
Jag yrkar bifall till reservationerna 3, 4, 6, 7 och 9.