Herr talman! Det är två frågor som jag vill ta upp i
samband med detta betänkande. Den första handlar
om uranbrytningen. Den har redan berörts i debatten.
Vid ett par tillfällen har jag själv ställt frågor här i
kammaren, vilket ändå bidragit till att situationen har
uppmärksammats. Det är bra att miljöminister Anna
Lindh har reagerat och agerat. Det redovisas rätt ut-
förligt i betänkandet. Ändå efterlyser jag i dag mer av
resultat från såväl regeringens sida som de svenska
kraftföretagens sida som importerar uran.
Det var i december förra året, alltså för ett halvår
sedan, som jag första gången tog upp frågan med
Anna Lindh. Då gav hon beskedet att man skulle se på
detta från Miljödepartementets sida, och hon har i
början av året redovisat vad som har hänt. Men jag
vill fråga i dag om vad som egentligen hänt konkret.
Har SSI genomfört sin resa till Krasnokâmsk? Vad
sägs i så fall i den rapport som skulle lämnas från
Miljödepartementet i maj?
Vidare måste jag fråga Lars Linder: Varför kunde
inte utskottet ställa sig bakom de krav som vi för fram
från fyra partier i en gemensam motion? Det är fak-
tiskt rimliga krav mot bakgrund av de missförhållan-
den som har uppdagats i Krasnokâmsk och som nä-
ringsutskottet genom information från Greenpeace är
mycket väl medvetet om. Det är inga omöjliga krav
som framfördes i motionen. Det handlar om att de
som importerar uran skall åläggas att öppet redovisa
var och under vilka former råvaran har utvunnits och
hanterats. Jag förstår inte riktigt varför man inte kan
ställa detta som krav. Det är rätt så enkelt. Nu har i
och för sig kraftföretagen sagt att de skall se över det
här och försöka följa internationella riktlinjer. Men
det finns inga klara bindande konventioner eller något
sådant på det här området. Det är mot bakgrund av
det som jag tycker att det är rimliga krav och som jag
tycker att utskottet borde ha kunnat ställa sig bakom -
och även andra. Det handlar om att få en uppfattning
om kärnbränslets externa kostnader. I dag kan vi
egentligen inte ställa några som helst krav på svenska
kraftföretag att väga in sådant här i bedömningen. Det
handlar också om ett avvecklingsperspektiv. När vi
beräknar vad kärnkraften egentligen kostar kan vi inte
räkna in just detta. Där är det också angeläget att få
ett underlag. Jag vill fråga varför utskottet inte tyckt
det.
Jag tvingas i stället yrka bifall till reservation 8
där dessa frågor tas upp.
Den andra fråga som jag ville ta upp handlar om
Euratom och gemensam energipolitik i EU. Jag förde
en debatt här i kammaren för en vecka sedan med
energiministern om denna fråga och om regeringens
hållning till ett nytt energifördrag inom EU. Då sade
energiministern att regeringen deltog i arbetet men att
man inte bestämt sig för någon hållning, om energi-
politiken skall bli en gemensam EU-politik. Min fråga
till socialdemokraterna är då hur man tänker sig full-
följa det program som de nordiska socialdemokrater-
na står bakom om en ny energipolitik för Central- och
Östeuropa, baserad på miljövänliga och förnybara
energikällor, samtidigt som användningen måste bli
mer effektiv. Man slutar programmet med att säga att
det är en energipolitik som övriga Europa måste
anamma. Hur skall det ske utan en gemensam håll-
ning? Jag tycker alltså att ni redan i och för sig har
tagit ställning i och med det nordiska programmet.
Varför tveka när vi går in i konkreta samtal om en
gemensam energipolitik i EU att ha den hållningen
också i det sammanhanget?
Jag skulle vilja rikta en liten fråga till reservanter-
na med anledning av reservation 2. Hur får man det
att gå ihop när man å ena sidan säger att vi skall ha en
gemensam energipolitik, som står i överensstämmelse
med den svenska, och å andra sidan säger att Eura-
tomfördragets ansvarsområden överlämnas till natio-
nell nivå? Man måste ändå bestämma sig vilket ben
man skall stå på. Regeringen har inte bestämt sig.
Reservanterna vet inte vilket ben de skall stå på. Jag
tycker att vi måste ha en klar linje och en klar upp-
fattning i diskussionerna i EU. Man måste ändå kon-
statera att reservation 1 i det här sammanhanget är att
slå in öppna dörrar, för debatten pågår ju definitivt.
Det är därför vi från vår sida inte har en reservation
på denna punkt.
Eva Goës nämnde miljöjuristerna. Hon säger att
Miljöpartiet går hårdare fram än övriga partier. Jag
har tidigare i energidebatter sagt att Miljöpartiet på
grund av sina krav att kärnkraften skall avvecklas på
tre år har ställt sig offside i den energipolitiska debat-
ten och inte är med och påverkar. Det beklagar jag.
Det uppfattas som litet orealistiskt. I reservationen om
uranbrytningen säger man att det skall vara ett ome-
delbart förbud mot all import av uran. Det är ytterli-
gare ett sätt att ställa sig litet offside i debatten, t.o.m.
utanför spelplan. Det beklagar jag. Jag tycker att man
från Miljöpartiets sida alltmer fjärmar sig från möj-
ligheten att påverka den svenska energipolitiken. Jag
hoppas att arbetet i Energikommissionen verkligen
leder till att vi får en avveckling av svensk kärnkraft.