Herr talman! Efter Sveriges anslutning till EU
gäller ju Europeiska atomenergigemenskapen, alltså
Euratom, också oss. Av den anledningen behandlas nu
i näringsutskottets betänkande nr 21, precis som Mi-
kael Odenberg sade, förslag till förändringar i kärn-
tekniklagen och i strålskyddslagen.
Euratom är en av de tre ursprungliga europeiska
gemenskaperna; Euratomfördraget undertecknades
precis som Romfördraget år 1957. Fördragets ur-
sprungliga uppgift var att skapa förutsättningar för en
snabb organisation och tillväxt av kärnkraften och på
så sätt bidra till en höjning av levnadsstandarden i
medlemsstaterna.
Det finns anledning att misstänka att fördraget
med sina snart 40 år på nacken har mist sin aktualitet.
Det har det också. Förhållandena är helt andra i dag
än när fördraget undertecknades. Behovet av forsk-
ning kring kärnkraften är ett annat, synen på kärnkraf-
ten som energikälla är en annan, och behovet att cent-
ralt fördela urantillgångarna finns inte, då det i dag
finns ett stort överskott på marknaden.
Fördraget är alltså högst otidsenligt och föråldrat,
vilket också EU-parlamentets kommitté för forskning,
teknologisk utveckling och energi har kommit under-
fund med. Kommittén har tagit fram ett förslag om en
översyn av Euratomfördraget, och översynen skall
utmynna i en s.k. opinion som skall föreslå att de
delar av fördraget som fortfarande är aktuella skall få
bilda ett särskilt kapitel om energi i Maastrichtfördra-
get. Meningen är med andra ord att Euratomfördraget
skall bli föremål för behandling på 1996 års rege-
ringskonferens.
I en centermotion begär vi att Sverige aktivt skall
verka för att det föråldrade Euratomfördraget skall
avvecklas. De få uppgifter det har kvar, t.ex. att över-
vaka strålskyddsarbetet och kärnsäkerheten, bör i
stället överlåtas till andra organ - internationellt eller,
enligt subsidiaritetsprincipen, nationellt. IAEA har ju
redan i dag ett övergripande ansvar för kärnsäkerhets-
frågorna. Det finns ingen som helst anledning till att
de frågorna skall ligga på dubbla organisationer.
Motionen avstyrks av utskottet med hänvisning till
pågående diskussioner inom EU. Men, herr talman,
ett bifall till motionen innebär ju att Sverige går före
och på ett verksamt sätt puffar för den ordning som
redan nu förbereds i EU. Det kan naturligtvis inte
vara något annat än positivt. Av den anledningen, herr
talman, yrkar jag bifall till reservation nr 1.
Jag står självfallet också fortfarande bakom reser-
vation 2, men för tids vinnande avstår jag från att yrka
bifall. Men nog borde det väl ändå vara naturligt att
Sverige i EU aktivt verkar för att EU:s energipolitik
utformas så att den överensstämmer med Sveriges
linje.
Herr talman! Jag vill också helt kort beröra en
flerpartimotion som handlar om uranbrytning.
Sedan en tid tillbaka överöses man av någon an-
ledning av färglada broschyrer som berättar om kärn-
kraftens förträfflighet. Tack vare den har Sverige
bland de lägsta elpriserna i världen, och den är ju så
säker, så ren och så miljövänlig. Befolkningen i Kras-
nokamsk i östra Sibirien skulle nog inte hålla med om
det.
Krasnokâmsk är ett samhälle präglat av förstörd
hälsa och förstörd miljö. Det är där man bryter uran,
bl.a. till de svenska kärnkraftverken. Där överskrider
cancerfrekvensen den normala i Ryssland med 200-
300 %. I bostadshus har radonhalter uppmätts som är
tio gånger högre än gränsvärdet i Ryssland och i Sve-
rige. Nästan vartannat barn i Krasnokâmsk föds med
någon sjukdom.
Detta står det ingenting om i kärnkraftsindustrins
glättiga broschyrer. Det är inte konstigt att elpriserna i
Sverige är så låga när befolkningen i uranbrytnings-
områdena får betala de externa kostnaderna i form av
försämrad hälsa och livsmiljö.
Det första som bör krävas är ursprungsmärkning,
dvs. att importören av uran skall redovisa varifrån
råvaran kommer. Uranimportens externa kostnader
bör självfallet täckas av kärnkraftsindustrin. Det är
vår moraliska skyldighet att ta ansvar för de skador vi
orsakat, där uran till svensk kärnkraft brutits.
Därför, herr talman, ställer jag mig självfallet
bakom reservation nr 8, men för tids vinnande avstår
jag från att yrka bifall.