Herr talman! Hösten 1994 gav svenska folket be-
sked om att Sverige framgent skulle delta i det nära
ekonomiska och politiska samarbetet med demokrati-
erna i Västeuropa. Vi beslöt då i folkomröstningen att
Sverige skulle söka inträde i Europeiska unionen.
Ett av de fördrag som ligger till grund för fram-
växten av Europeiska unionen är fördraget om upprät-
tande av Europeiska atomenergigemenskapen Eura-
tom, och dagens ärende handlar om vilken svensk
följdlagstiftning som eventuellt bör tillkomma som en
följd av Sveriges anslutning till Euratom.
Nu är Euratomfördraget i stora delar obsolet, dvs.
det är på vanlig svenska inte längre aktuellt och till-
lämpas i stora delar inte. Fördragets betydelse för
EU:s politik och förhållningssätt är mycket begränsat.
Man skulle kunna säga att Euratomfördraget mest har
använts för inhemsk konsumtion, inte minst här i
Sverige, då Euratomfördraget var det som nej-sidan i
folkomröstningen använde när man försökte skrämma
svenska folket att tro att Sverige vid ett inträde i EU
skulle bli något slags sopstation för utländskt kärnav-
fall.
Det är därför bra att regeringen nu i sin proposi-
tion och riksdagen litet senare i dag slår fast att det
svenska förbudet mot slutförvaring av utländskt kär-
navfall i Sverige inte står i strid med Euratomfördra-
get och att det förbudet kommer att upprätthållas.
Regeringen föreslår också att förbudet mot slut-
förvaring av utländskt kärnavfall i Sverige skall ut-
vidgas till att också gälla mellanlagring av utländskt
kärnkraftsavfall. Det är ett förslag till förbud som får
stöd från moderat håll. Detsamma gäller de förslag
om införande av vissa nya restriktioner för utförsel av
kärnkraftsavfall som också föreslås av regeringen som
en följd av Sveriges anslutning till Euratomfördraget.
Det fördraget gäller ju väsentligen försörjnings-
frågor, och även på den punkten har regeringen
framlagt vissa förslag till ny lagstiftning. Där har vi i
betänkandet från näringsutskottet redovisat vissa
invändningar. De är närmast av lagteknisk karaktär;
det låter ju väldigt torrt och tråkigt.
Kärntekniklagen är väsentligen en säkerhetslag,
och när regeringen nu i kärntekniklagen, som alltså är
eller bör vara en säkerhetslag, vill införa regler som
har med försörjningsfrågorna att göra tycker vi att det
är olämpligt. Vi reagerar mot det precis på samma sätt
som vi tidigare har reagerat mot exempelvis det
många gånger här i kammaren diskuterade tankeför-
budet, nämligen den bestämmelse i kärntekniklagen
som förbjuder arbete med utveckling eller projekte-
ring av nya kärnkraftsreaktorer. Man kan ha olika
uppfattningar i sakfrågan, men vi tycker att det är
olämpligt att i en säkerhetslag införa bestämmelser
som inte har med säkerhet att göra utan snarare är
något slags politisk markering av viljan att avveckla
den svenska kärnkraften på sikt.
På motsvarande sätt tycker vi att det är olämpligt
att man nu för in regler som har att göra med försörj-
ningsfrågor när det gäller kärnbränslet i en lagstift-
ning som uteslutande borde handla om säkerhetsfrå-
gor.
Till yttermera visso är detta såvitt vi kan bedöma
onödigt, av det enkla skälet att Euratomfördraget är
av överstatlig karaktär. De bestämmelser som där
finns i det här avseendet är tillämpliga i Sverige även
utan att vi för in nya bestämmelser på den punkten i
kärntekniklagen.
På en punkt har propositionen inneburit ett klargö-
rande. I den lagrådsremiss som regeringen lämnade
kunde man när det gällde de här ändringarna i kärn-
tekniklagen få intrycket att ett svenskt driftstillstånd
skulle kunna återkallas, i varje fall i teorin, om en
reaktorägare överträtt försörjningsreglerna som följer
av Euratomfördraget. Det slås nu fast i specialmoti-
veringen i regeringens proposition att så inte är fallet,
och det tycker vi är bra. Men den grundläggande
kritiken mot den lagtekniska utformning som rege-
ringen har föreslagit kvarstår. Mot den bakgrunden
ber jag att få yrka bifall till den reservation av Chris
Heister m.fl. som i handlingarna har nr 5. I övrigt ber
jag att få yrka bifall till utskottets hemställan.