Herr talman! Jag tror inte att Socialdemokraterna
eller regeringen är ute efter att slå på dem som redan
ligger, eller att ta från dem som ingenting har. Ändå
tycks effekten av den intensiva sparivern i många fall
bli just sådan.
Jag vill inte påstå att jag, eller Miljöpartiet, har
funnit den enda vägen för att på en gång spara och
visa solidaritet med dem som har det svårast i samhäl-
let. Vi försöker, men det är svårt att alltid landa rätt i
snårskogen av alla av varandra avhängiga ekonomiska
beslut. Detta är inget försvar för dåliga beslut, men
det är en insikt om att det som är bra för en utsatt
grupp kan innebära något dåligt för en annan. Det som
är bra i ett sammanhang kan vara dåligt i ett annat.
Allt nytt är inte heller populistiska krumsprång. Det
kan faktiskt också vara fråga om tecken på klok flex-
ibilitet.
Miljöpartiets fyra solidariteter handlar om naturen,
framtiden, de utsatta i vårt land och de utsatta i värl-
den. Betänkandet BoU11 behandlar förslag om nya
regler för bostadsbidrag. Den totala besparingen är
beräknad till 2 300 miljoner kronor på ett helår. Det
innebär flera mer eller mindre smärtsamma beslut.
Men visst är det förnuftigt att bostadsbidraget är pre-
liminärt så länge det betalas ut efter uppskattad årsin-
komst, och att det i efterhand fastställs på grundval av
skattemyndighetens inkomstuppgifter. Visserligen kan
detta leda till att man får betala tillbaka eller till att
man får kompletterande bidrag, men det finns en
rättviseaspekt och en moral i detta som väger upp
eventuellt utökad byråkrati och eftersläpning. Bara
med den här åtgärden är det tänkt att vi skall spara 1,1
miljarder kronor. Det ser bra ut, och det ställer vi upp
på.
De individuella inkomstgränserna är en mer
komplicerad fråga. I dag reduceras bostadsbidragen
med 20 % av den del av hushållets samlade inkomst
som överstiger 117 000 kr. Propositionen föreslår,
liksom majoriteten i utskottet, att reduktionen i stället
skall ske utifrån individuella belopp - 58 500 kr för
varje make eller sambo. Detta har i praktiken betydel-
se i de hushåll där den ena maken tjänar mindre än
58 500 kr per år. Dessa får ett mindre bidrag än de får
med nuvarande regler.
Majoriteten hävdar att arbetslinjen är mycket vik-
tig. Man anser inte att ett hushåll där en förälder väl-
jer att vara hemma på heltid, eller att minska sin ar-
betstid, skall subventioneras.
Här uppstår en konflikt. Dagens arbetsmarknad är
inte generös på det sättet att människor i allmänhet
kan välja om de vill arbeta eller inte. Den s.k. ar-
betslinjen hjälper inte. Dessutom lever många hushåll
på yttersta marginalen och har små möjligheter att
över huvud taget få ekonomin att gå ihop.
Sammantaget ser förändringen ut att drabba dem
som redan har det svårt, och som inte har valmöjlighe-
ter. Arbetsmarknaden erbjuder inte fler jobb bara för
att det blir svårare för människor att vara hemma.
Detta är också, och det kanske är den viktigaste
aspekten, en fråga om hur vi värderar barnen i sam-
hället och om hur vi ser på deras möjligheter att få
vara tillsammans med sina föräldrar. Om vi tror att
detta är viktigt för barnen, borde vi ser mer positivt på
de föräldrar som prioriterar att vara hemma. Med
tanke på bristen på arbetstillfällen och på den sänkta
arbetstid som i framtiden med all säkerhet kommer att
genomföras, ser jag det i det här läget som viktigare
att inte ändra inkomstgränsen. För övrigt borde alla
beslut som berör barnen i samhället bygga på barn-
konsekvensbeskrivningar.
Herr talman! Förslaget om att förmögenhetsupp-
byggnaden i egna hem och bostadsrätter skall betrak-
tas vid beräkningen av bostadsbidraget kan teoretiskt
sett i och för sig vara riktigt. Men det måste vara svårt
att göra sådana beräkningar, och resultatet av dem
kommer att variera beroende på vilka förutsättningar
som sätts upp. Till detta kommer att variationerna
över landet är mycket stora. I dag är det inte sällsynt
att ett nyproducerat hus som säljs efter ett par år visar
sig ha ett värde som kraftigt understiger produktions-
kostnaden. Då är det knappast fråga om en förmögen-
hetsuppbyggnad. Dessutom ligger det enligt Miljö-
partiet något positivt i ett sparande knutet till boendet.
Herr talman! Många ungdomar har en mycket be-
svärlig ekonomisk situation. Inte minst gäller detta de
som inte studerar. De är ofta drabbade av arbetslöshet
och har svårigheter att etablera sig på bostadsmarkna-
den. Att neka dem bostadsbidrag får ofta direkta so-
ciala konsekvenser i form av socialbidragsberoende
och mindre lyckad lösningar. Det blir en dålig start på
det egna livet.
Miljöpartiets motion yrkade avslag på propositio-
nen i detta avseende. Majoriteten har också gått på
den linjen. Vi menar att det, om inskränkningar när
det gäller ungdomars bostadsbidrag måste ske, är
lindrigast att sänka den övre åldersgränsen, förslags-
vis till 26 år. Genom sänkningen av ytgränserna fi-
nansieras stödet till ungdomarna. Det tycker vi är en
acceptabel lösning under rådande förhållanden.
Barn behöver sina föräldrar. Därför bör samhällets
stöd utformas på ett sådant sätt att det inte försvårar
kontakten mellan barn och föräldrar vid en skilsmäs-
sa. Rätten till bostadsbidrag för umgängesrättsbarn är
ett viktig inslag i sådana strävanden. De i betänkandet
förordade gränserna, med en minsta bostad på två rum
och kök eller kokvrå och en minsta yta på 40 kvad-
ratmeter som villkor för bostadsbidrag, verkar i rakt
motsatt riktning. Det bör givetvis vara förälderns
ekonomi, inte bostadens storlek, som även fortsätt-
ningsvis är avgörande för om bidrag skall utgå. Bar-
nen behöver i först hand föräldern - inte kvadratme-
terna.
När det gäller de andra bostadsvarianterna diskute-
ras inte ens minimigränser, så varför görs det just i
fråga om umgängesföräldrar? Dessutom är bespa-
ringen mycket liten. Detaljstyrningen och regleringen
av kontakten mellan föräldrar och barn överskuggar
eventuella ekonomiska vinster. I de här fallen är kon-
takterna i sig själva ofta också mycket ömtåliga.
I övrigt stöder Miljöpartiet utskottets förslag om
direktutbetalningar av bostadsbidragen. Vi stöder
också förslaget om utvidgningen av kretsen av bi-
dragsberättigade - det handlar bl.a om de homosex-
uellas möjligheter till likställighet i detta avseende. Vi
stöder vidare utskottet i fråga om folkbokföringskra-
vet och om det behov av analyser av förslagen som
kds och Vänstern har reserverat sig för. Det tycker vi
är en rimlig reservation. Vi stöder den.
Herr talman! Inledningsvis nämnde jag något om
den konfliktsituation som man kan hamna i när man
både vill spara och stödja på en gång. Det är enligt
min mening dags att göra några större omprioritering-
ar mellan samhällets sektorer. Då menar jag satsning-
ar på de mjuka sektorerna - på framtiden som är bar-
nen, på miljön som är en livsförutsättning, på dem
som är mest utsatta både här hemma och ute i världen,
på dem som betalat priset för den värld som vi har
skapat. Resurserna till detta skall vi hämta från de s.k.
hårda sektorerna, från dem som genererar ännu mer
miljöskador och ännu mer av livsfientlig framfart.
Herr talman! Med dessa ord yrkar jag bifall till re-
servation 3, under mom. 6, och reservation 10, under
mom. 13. Under förutsättning av bifall till dessa re-
servationer yrkar jag bifall även till reservation 16.