Herr talman! Nej, Erling Bager, jag har inte blivit
folkpartist.
Av alla de förslag som vi har att behandla här i
riksdagen är det på en enda punkt som jag, tillsam-
mans med mina s-kamrater i bostadsutskottet, har
kommit fram till att regeringen inte har den absoluta
bästa lösningen. Men det är bara en liten marginalan-
teckning i det stora hela.
Det är litet synd att Erling Bager gör detta till en
debatt där barnfamiljer ställs mot ungdomar. Det är
något som vi som politiker ofta råkar ut för - pensio-
närer ställs mot barnfamiljer osv. Men egentligen är
det ju inte det som frågan handlar om. Det finns näm-
ligen rika ungdomar och fattiga ungdomar, det finns
rika pensionärer och fattiga pensionärer, det finns
barnfamiljer som har det väldigt gott ställt och klarar
sig utan bidrag och det finns barnfamiljer för vilka
bidragen är helt nödvändiga.
Vad vi har sagt i detta förslag är att låt oss nu, när
det är ont om pengar, koncentrera stödet på ett sådant
sätt att alla får stöd till en bra bostad. Om det sedan är
någon, barnfamilj eller annan, som vill bo bättre än
bra och som vill ha en större lägenhet, får man själv
betala allt som det kostar för det som är utöver en bra
standard. Jag tycker att det är en rimlig princip. Den
är tydlig, klar och rättvis. Det innebär problem vid
omställningen, visst. Men förslaget innebär ändå en
ganska rimlig fördelningsprofil, vilket har väglett oss
när vi har omfördelat pengarna från barnfamiljer i
stora hus till ungdomar.