Herr talman! När jag lyssnar på Sten Andersson
kommer jag att tänka på jätten Glufs-Glufs. Hur
mycket besparingar som man än stoppar i honom så
blir han aldrig nöjd. Alldeles oberoende av i vilket
ekonomiskt klimat som vi har diskuterat bostadspoli-
tik eller något annat område där vi socialdemokrater
tycker att det är viktigt att vi med samhälleliga insat-
ser omfördelar resurser, har ni moderater alltid sagt
att det måste sparas och skäras ner. Statens inbland-
ning måste minskas.
Innan vi ens har fastställt det här beslutet - som vi
är överens om får svåra konsekvenser - har ni mode-
rater lagt fram nya förslag för riksdagen om bespa-
ringar på bostadsområdet med sammanlagt 4 miljar-
der kronor. Utöver vad som krävs för att man skall få
balans i landets ekonomi vill ni gå vidare och spara
för att möjliggöra kraftiga skattesänkningar. Nej, Sten
Andersson, jag kan med gott samvete säga att jag
försvarar de som är utsatta. Det kan ibland innebära
att man måste spara, därför att de som är utsatta har
det största behovet av att vi har en samhällsekonomi i
balans. Men när Sten Andersson med darr på stäm-
man säger att han sparar och försöker att ta hänsyn till
dem som är utsatta, då är han inte trovärdig. När han
sparar så gör han det av ideologiska skäl. Så har han
alltid gjort och det tänker han tydligen fortsätta med.