Herr talman! Bostadsbidragen har vuxit fram ge-
nom en hel rad reformer sedan början av 1930-talet.
En stor del av bostäderna i tätorterna var då så usla att
de inte gick att försvara från hygieniska utgångspunk-
ter. Särskilt för barnfamiljerna var bostädernas tek-
niska standard ett ganska allvarligt problem.
År 1935 beslutade riksdagen om särskilda stödåt-
gärder för att bereda mindre bemedlade barnrika fa-
miljer i städer och tätorter billiga hyresbostäder.
Familjebidragen som innebar en hyresreducering
utgick till familjer med minst tre barn. Bostaden
skulle bestå av minst två rum och kök och vara full-
värdigt utrustad.
Som 40-talist växte jag själv upp i ett sådant s.k.
barnrikehusområde i Lars Stjernkvists Norrköping.
År 1938 vidgades möjligheten till familjebidrag
och bostadsanskaffningslån till egna hem, och det
gällde även familjer på landsbygden.
Familjestödet, för det var ett familjestöd, utveck-
lades sedan under åren, och 1986 antogs målsättning-
en att hushåll med bostadsbidrag skall kunna efterfrå-
ga en bostad där varje barn har ett eget rum. Den
målsättningen ligger fortfarande fast, och syftet är
således att ge ekonomiskt svaga hushåll möjligheter
att hålla sig med goda och tillräckligt rymliga bostä-
der.
I dagens proposition uttrycker regeringen också
tydligt och klart att de värderingar som styrt utform-
ningen av bostadsbidragen under åren ligger fast.
Detta skall tydligen även vara möjligt trots att den
besparing som föreslås handlar om 2,3 miljarder kro-
nor. Av den totala kostnaden för bostadsbidragen på 9
miljarder kronor har vi därmed det senaste året beslu-
ta om besparingar på 3 miljarder kronor, en tredjedel
av totalsumman.
Kristdemokraterna är överens med regeringen om
behovet av sanering av statens finanser. Vi ställer oss
således bakom propositionens huvudförslag om ett
nytt system för inkomstprövning.
När det gäller det befintliga systemet för beviljan-
de av bostadsbidrag visar Riksrevisionsverket i under-
sökningar att systemet inbjuder till missbruk i relativt
stor skala. Det måste naturligtvis stävjas. Bara här
finns det hela 1,1 miljarder kronor att hämta hem.
Som lagstiftare måste vi naturligtvis skapa lagar som
är entydiga och klara och som inbjuder till ärlighet.
Herr talman! I propositionen finns det ytterligare
ett antal bra inslag som vi helhjärtat kan stödja. Men
jag skall fortsättningsvis ta upp några avsnitt där vi
totalt kolliderar i våra olika uppfattningar. Trots pro-
positionens inledande vackra ord om särskild omsorg
om de ekonomiskt svaga hushållen och barnfamiljerna
m.m., är det just på dessa punkter som regeringen
brister avsevärt.
Först skall jag ta upp förslaget om individuella in-
komstgränser. Låt mig då först konstatera att Krist-
demokraterna är ensamma i riksdagen om sin syn på
familjen som en enhet och en helhet. I dag utgår fullt
bostadsbidrag om en familj med barn har 117 000 kr i
årsinkomst. Om propositionen får stöd här i dag bety-
der det att de två föräldrarna för att få fullt bostadsbi-
drag i stället måste tjäna 58 500 kr vardera. Förslaget
slår hårt mot de hushåll där en av personerna ligger
över den individuella gränsen, men där båda tillsam-
mans inte ligger över gränsen enligt det gamla syste-
met. Många låginkomsttagare kan drabbas med rege-
ringens förslag.
Det finns exempel på t.ex. svuxa-studerande som
gjort precis som regeringen har uppmanat dem, näm-
ligen att börja studera, och plötsligt drabbats av att
barnstödsdelen, barntillägget, drogs bort. Nu handlar
det åter om bostadsbidragsstödet, vilket också drabbar
den här gruppen.
Mängder av familjer med inkomster som är
ojämnt fördelade mellan makarna kommer att drab-
bas. Ända upp till 12 000 kr per år drabbar i vissa fall
de svagaste familjerna.
Vi går emot förslaget främst av familjepolitiska
skäl. Möjligheten att vara hemma under barnens
första år ser vi som något värdefullt och centralt.
Ibland har kravet på sextimmarsdag motiverats med
möjligheten att få mer tid till sina barn. För dessa
förespråkare borde det inte vara svårt att hålla med
om att föräldrarnas tid med de egna barnen är något
grundläggande viktigt.
Tack vare bostadsbidragen ges i dag många för-
äldrar möjlighet att minska sin arbetstid och vara
hemma mer medan barnen är små. En stor del av
dessa föräldrar kommer med de föreslagna reglerna
att mot sin vilja tvingas ut i förvärvsarbete, dvs. om
det finns jobb. Risken är ju påtaglig att det i stället för
besparingar kommer att handla om fördyringar på
grund av arbetslöshetskassa, daghemsplatser, m.m.
Larmrapporterna om hur illa barn mår har den se-
naste tiden duggat tätt. I en tid där barnens sociala
situation och deras välbefinnande ofta sätts i fråga är
detta naturligtvis en helt felriktad åtgärd.
Regeringen påvisar mycket tydligt en helt annan
ideologisk syn. Arbetslinjen måste till varje pris stär-
kas, säger man, och därmed också målet om minskad
förekomst av "icke-dagisbarn". Därför säger vi: Valet
av hur ett hushåll intjänar och använder sina pengar
måste vara individernas eget, inte statens. Hushållens
sammanlada inkomst måste även i fortsättningen vara
grunden för bostadsbidrag. Så säger LO, TCO och
Riksförsäkringsverket i sina remissvar under utred-
ningsarbetet. Detta tycks kds vara ensamt om i riks-
dagen.
De svenska socialdemokraterna borde lära sig av
den engelske labourledaren Tony Blair. Han tar varje
tillfälle att understryka familjens betydelse. Han sä-
ger: Familjen är basen för varje anständigt samhälle.
Vi borde på varje politiskt område undersöka effek-
terna för familjen, för att ta reda på hur den kan stär-
kas och hållas samman.
När får vi höra något sådant från Göran Persson
eller från Lars Stjernkvist? Vad som krävs är att So-
cialdemokraterna vågar bryta med gamla invanda
föreställningar. Staten vet inte bäst hur den enskilda
familjen skall ordna sin vardag. Familjerna är faktiskt
myndiga. Vi har fått nog av allt vackert tal om stöd
till de svaga och värst utsatta grupperna. Vi har fått
nog av allt vackert tal om vuxenutbildning och kom-
petensutveckling samtidigt som man drar in barn-
tillägg och liknande stöd. Vi har fått nog av bespa-
ringar som drabbar de mest utsatta grupperna - famil-
jer, ensamstående med barn och studerande med barn.
Man måste också visa vad man menar. Det räcker inte
med vackert tal.
Var finns de seriösa konsekvensanalyserna? Hur
slår egentligen alla de samlade indragningarna och
kostnadshöjningarna? Det gäller vårdnadsbidraget
som försvann, sänkta barnbidrag, borttaget flerbarn-
stillägg, borttaget barntillägg vid svuxa-studier, sänkt
ersättningsnivå i föräldraförsäkringen och sjukförsäk-
ringen, sänkt a-kasseersättning, höjda egenavgifter,
höjda dagistaxor, fastighetsskattehöjningen, fastig-
hetstaxeringen som är rullande och nu försämrade
bostadsbidragsvillkor. Det borde vara uppenbart för
oss alla att det är hushållens samlade inkomster och
utgifter som avgör och ingenting annat hur man klarar
sin ekonomi.
Det är uppseendeväckande att Centerpartiet och
Moderaterna helhjärtat ställer sig bakom Socialdemo-
kraternas linje och att de inte längre ställer upp och
stöder familjerna.
Herr talman! I frågan om begränsning av den bi-
dragsgrundande bostadsytan är det märkligt nog bara
Kristdemokraterna och Folkpartiet som står kvar vid
regeringens och propositionens förslag. Även här
sviker Centerpartiet och Moderaterna barnfamiljer
med behov av något större bostadsyta, genom att
ytterligare skära ned den bidragsgrundande bostadsy-
tan med 10 kvadratmeter för varje hushållsgrupp.
Till sist angående vidgad bostadsbidragsgrundande
inkomst för egenföretagare: Vi har självklart ingen-
ting emot att åstadkomma likställighet i inkomstbe-
greppet mellan löntagare och egenföretagare, men
eftersom både den utredning som föregick denna
proposition och regeringen föreslår en översyn av
inkomstbegreppet för näringsidkare, menar vi att
frågan om ett vidgat begrepp för bostadsbidragsgrun-
dande inkomst för egenföretagare bör prövas i det
sammanhanget, innan riksdagen fattar beslut i frågan.
Vi påpekar också riskerna med de stora överväl-
tringsproblem som kan drabba kommunerna genom
de socialbidrag som de kommer att tvingas betala ut
när bostadsbidraget sänks.
Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till re-
servationerna nr 1, 4, 7, 9, 11 och 12.