Herr talman! Lars Stjernkvist tyckte inte att det
blev en riktigt rättvis bild, eftersom diskussionen
väldigt mycket handlar om det som vi inte är överens
om. Men samtidigt handlar det ju i det här fallet om
att de individuella inkomstgränserna drabbar barn-
familjerna. Det är väl ändå en rättvis bild att så är
fallet.
Socialdemokraternas och centerpartiets stöd av
moderaterna när det gäller att minska boendeytan,
som ju ytterligare drabbar barnfamiljerna, är också en
rättvis bild av vad som händer liksom svuxabidraget,
där man tar bort barntillägget. Oroas inte Lars
Stjernkvist av konsekvenserna för de äldre som stude-
rar och har barn, vilka nu drabbas i andra led av det
minskade bostadsbidraget?
Visst handlar detta om prioriteringar, vilket är
precis vad Lars Stjernström säger. För vår del har vi
sagt att vi i det här fallet prioriterar barnfamiljerna
före ungdomarna mellan 18 och 29 år. Det är natur-
ligtvis väldigt svårt att prioritera den ena eller den
andra gruppen, vill jag gärna medge. Så visst respek-
terar jag att socialdemokraterna vill prioritera ungdo-
marna. Men jag tycker ändå att i valet mellan dessa
två grupper borde ungdomar, åtminstone i 18-20-
årsåldern, kanske bo kvar hemma under åtminstone
några år om de ändå är arbetslösa och det finns ut-
rymme hemma. Som ung är man ändå betydligt mer
flexibel än som en hel familj. De har enklare att flytta
och röra på sig. Av det skälet har vi sagt att vi här
tvingas att stödja barnfamiljerna.
Oroas inte socialdemokraterna av den samlade ef-
fekten? Jag undrar om grundmålsättningen att varje
barn skall ha ett eget rum finns kvar i verkligheten,
eftersom de större familjerna nu måste lämna de stör-
re bostäderna?