Herr talman! Under 80-talet låg bostadsbidragens
kostnadsnivå på ca 2,5 miljarder kronor år efter år.
Efter skattereformens genomförande ökade kostnaden
till ca 5 miljarder kronor, och antalet bidragsberätti-
gade hushåll ökade i tusental. Detta var en medveten
politik, eftersom låginkomsttagarna skulle kompense-
ras för ökade boendekostnader i samband med moms-
breddningen och man fördelningspolitiskt skulle
kompensera för höginkomsttagarnas skattelättnader.
Skattereformen skulle vara fördelningspolitiskt
neutral, vilket nu ifrågasätts på många håll, men med
litet olika utgångspunkter. LO, de båda pensionärsför-
bunden och Statistiska centralbyrån är starkt kritiska i
de remissvar som inkommit på den utvärdering av
skattereformen som gjorts och som blev klar i höstas.
När det gäller boendet ifrågasätts effekterna av re-
formen av bl.a. SABO, Hyresgästernas riksförbund
och Boverket. Gösta Blücher, Boverkets generaldirek-
tör, säger i tidskriften Planera, Bygga, Bo: Skattere-
formen har medfört svåra omställningar på bostads-
marknaden, genom ökade boendekostnader för svaga-
re inkomstgrupper. Detta har inte den kommitté som
utvärderat skattereformen belyst.
Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet säger
att kommitténs utvärdering av skattereformens för-
delningseffekter har mindre relevans i dag, eftersom
man utgår från förhållanden som gällde 1992. Sedan
dess har stora förändringar skett i skatte- och transfe-
reringssystemen, som ytterligare har påverkat fördel-
ningspolitiken. Jag har stor förståelse för de lågin-
komsttagare som kallar skattereformen för den stora
hyreshöjarreformen.
Man kan också se vad som faktiskt skett under de
senaste åren. Enligt Boverkets beräkningar har
245 000 hushåll av kostnadsskäl flyttat till en mindre
eller billigare bostad. I februari var det ytterligare ca
en halv miljon hushåll som trodde att de måste flytta
till en billigare eller mindre bostad de närmaste åren.
Det är en uppgift som skall ses som en indikation på
att boendekostnaderna utgör ett bekymmer för många
hushåll. Skillnaderna mellan hushållsgrupperna är
också tydliga. Låginkomsttagare som bor i hyresrätt
samt storstadsbor är överrepresenterade bland dem
som kanske måste flytta.
Det är med detta som bakgrund vi i dag skall för-
hålla oss till besparingarna i bostadsbidragen på 2,3
miljarder kronor. Det är också därför som Vänster-
partiet kräver att det görs en bred och djup utvärde-
ring av skattereformen. Den bör också omfatta dem
som tidigare miste sina bostadsbidrag, dvs. ensam-
hushåll över 29 år, för att få en helhetsbild av neutrali-
teten i fördelningspolitiken inräknat boendekostna-
derna men också ge en bild av effekterna på det bo-
stadssociala området.
Detta är ju något som den kommitté som utvärde-
rade skattereformen skulle ha ägnat sig åt, men så
blev inte fallet. I stället kan man t.ex. i Boverkets
remissvar till kommitténs utvärdering läsa att kommit-
tén inskränkt sig till att analysera villamarknaden och
då bara träffat på gruppen höginkomsttagare och att
utredningen inte heller brytt sig om att analysera ut-
vecklingen av bostadsbidragen, som skulle kompense-
ra låginkomsttagarna för ökade boendekostnader. Hur
mycket av de ökade boendekostnaderna från 5 till 9
miljarder kronor som beror på effekterna av skattere-
formen är inte belyst. Det borde ha varit en självklar-
het och en rättvisefråga att utreda det innan man bör-
jade diskutera sänkta bostadsbidrag.
Efter denna inledning skulle jag egentligen yrka
avslag på regeringens förslag om minskat stöd i form
av bostadsbidrag, men eftersom Vänsterpartiet värnar
om de statliga transfereringssystemen vill vi också
medverka till att de fungerar på ett bra sätt och så
rättvist som möjligt.
Vänsterpartiet godkänner de regelförändringar
som utskottet föreslår, med olika motiveringar. Det är
också bra att utskottet förkastat regeringens förslag
om att ta bort det särskilda bostadsbidraget för ung-
domar, vilket Vänsterpartiet framförde i en motion.
Bra är också att utskottet går emot regeringens nej
när det gäller möjligheten att låta bostadsbidraget, om
någon så önskar, gå till vanligtvis hyresvärden, för att
undvika att man i en trängd ekonomisk situation ut-
nyttjar bostadsbidraget för andra ändamål än att betala
hyran.
Det gäller också förslaget om att avvisa regering-
ens argument mot att utvidga gruppen bostadsbi-
dragsberättigade till att omfatta personer som bor
tillsammans oavsett samlevnadsform, och att de så
långt som möjligt jämställs med samboende man och
kvinna, enligt de regler som gäller i dag. Vänsterpar-
tiet har länge verkat för att den diskriminering av t.ex.
homosexuella när det gäller möjligheten att få bo-
stadsbidrag skall tas bort. Nu händer det äntligen
något i den frågan, och det tackar vi för.
Den största förändringen, som är en besparing om
ca 1,1 miljarder kronor, handlar om att bidragstagaren
får ett preliminärt bostadsbidrag, som i efterhand
stäms av mot den deklarerade inkomsten. Det ger en
större träffsäkerhet i systemet och är därför bra. Det
är viktigt att bidragssystemet, så långt det är möjligt,
stämmer överens med verkligheten, med de verkliga
inkomsterna.
Förändringen av förmögenhetsprövningen är ock-
så rimlig. 15 % av nettoförmögenheten över 100 000
kr tas upp i beräkningsgrunden för bidraget. Likaså är
regeln om att ta upp en del av förmögenhetstillväxten
i egnahem och bostadsrätter rimlig, med tanke på
neutraliteten mellan boendeformerna. Realisations-
vinster av kapital blir också med som ett underlag för
inkomstberäkningen för att få bostadsbidrag. Även
detta är rimligt ur fördelningspolitisk synpunkt.
När det gäller bostadsbidragen till egenföretagare
har försäkringskassan ibland svårt att avgöra vad som
är den bidragsgrundande inkomsten. Därför är försla-
get om att mer likställa löntagare och näringsidkare
när det gäller ansökan om bostadsbidrag bra. Att
reglera den bidragsgrundande boendeytan är också
rimligt, inte minst ur ett miljöperspektiv.
Det förslag som slår allra hårdast är uppdelningen
av den bidragsgrundande inkomsten mellan hushållets
båda vuxna. Det kommer att minska bidraget rejält för
de hushåll där den ena parten är hemma utan inkomst
och där den andre jobbar. Å andra sidan kan man
hävda att ett hushåll där båda jobbar och inkomsten
tillsammans inte är större än i hushållet där en jobbar
och den andre är hemma har större utgifter i form av
barnomsorgsavgifter, resekostnader m.m. Det finns
också andra problem, t.ex. när den ene i familjen går
från att jobba till att studera, för att kunna skaffa ett
nytt jobb eller kompetenshöjning för att behålla sitt
gamla jobb. Den familj där någon blir arbetslös och
har ett dåligt skydd via arbetsmarknadsförsäkringen
drabbas också, liksom låginkomsttagare i olika situa-
tioner.
Det stora problemet med förslagen till besparingar
är hur den sammantagna effekten av dem slår. Det
saknas fullvärdiga beskrivningar från regeringen, inte
minst ur det enskilda hushållets perspektiv. Inte heller
i utskottet har dessa frågor belysts. Utskottet har inte
kunnat få en bra beskrivning av det faktiska skeendet.
Detta är en brist. Det här är ett dålig sätt att lägga
fram förslag på.
Inte heller finns det någon bra beskrivning av de
eventuella övervältningseffekter som besparingen ger
för kommunerna. Enligt Kommunförbundet uppskat-
tas övervältningskostnaden till ca 600 miljoner kro-
nor. Det är ett besked som inte underlättar för kom-
munerna i fråga om kravet att inte säga upp folk under
1997-98. Medel för drift av verksamheter måste an-
vändas till ökade socialbidrag.
Vänsterpartiet är oroat över effekterna av bespa-
ringarna på bostadsbidragen. Därför har vi i vårt för-
slag lagt tillbaka 600 miljoner kronor i systemet. Hur
dessa medel skall användas på bästa sätt återkommer
vi till i höstbudgeten.
Den bredare utvärdering av skattereformen som vi
kräver skulle, tror vi, visa att reformens fördelnings-
politiska profil är till nackdel för dem som är beroen-
de av bostadsbidrag. Det kommer att krävas förstärk-
ningar av systemet på olika sätt.
Vänsterpartiet kommer i sin alternativa budget att
försöka återställa balansen mellan låg- och högin-
komsttagare. Höjt grundavdrag för låginkomsttagare
och skärpt inkomstskatt för höginkomsttagare är några
av förslagen. Detta stärker låginkomsttagarnas eko-
nomiska situation och gör förhoppningsvis bidragsbe-
roendet mindre.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reser-
vationerna 2, 5, 12 och 13.