Fru talman! När vi i utskottet för några dagar sedan skulle begära talartid fick jag viss kritik från socialdemokraten Urban Ahlin för att jag begärde 14 minuter. Han sade: Hur kan du tala så länge? Själv klockades han in på 14:05, och då hade han begärt bara 10 minuters talartid.
Jag tror inte att skillnaden är så stor mellan Socialdemokraterna och alliansregeringen på flera bärande områden. Däremot är det intressant att Urban Ahlin vill söka konflikten. Det kan man fundera en del på. Kan det vara så enkelt att det är kongressfrossa?
Fru talman! Enligt World Development Report från 2011 lever cirka en och en halv miljard människor i sviktande stater i situationer av våld och förtryck. Det motsvarar nästan var femte människa på vår planet - tre gånger EU, fem gånger USA eller motsvarande 170 gånger Sverige. Det är en nästan ofattbar siffra. Men likväl är detta verklighet.
En sådan vardag har i någon mening även präglat Europa under lång tid. Fram till freden 1945 och undertecknandet av Romfördraget 1958 hade Europa mer ofta än sällan varit skådeplats för väpnade krig och konflikter. Därför var det lika unikt som välbehövligt när Europas stormakter efter andra världskrigets slut insåg det meningslösa i framtida krig sinsemellan. Därmed lades grunden för bildandet av FN, Nato och EU som tillsammans och på olika sätt har bidragit till den kanske längsta sammanhängande fredstiden i Europa.
Europas samarbete och avsteg från väpnad konflikt som problemlösning har inneburit fred efter århundraden av krig, frihet för nästan hela Öst- och Centraleuropa och ekonomisk tillväxt för hela regionen. Mycket av detta låg säkert till grund för att EU tilldelades Nobels fredspris 2012.
Fru talman! Sverige är en av världens äldsta fortfarande fungerande demokratier. Trots politiska olikheter har vi en lång och stolt tradition av breda överenskommelser att se tillbaka på. Vårt system är förhållandevis stabilt, förutsägbart och förankrat hos medborgarna. Vi tar mycket av detta för givet.
Låt oss tänka på att mindre än en timme bort från Stockholm, och än kortare från Skåne, ligger Vitryssland som är Europas sista diktatur. Demokrati och frihet är därför inte självklara utan måste alltid försvaras. Därför är det relevant att ta ett samlat grepp om försvars-, säkerhets- och utrikespolitiken.
Sverige har inte varit i krig eller väpnad konflikt på nära 200 år, vilket torde vara världsrekord i fred. Det är någonting för oss svenskar att vara stolta över och framhäva i internationella sammanhang.
I år 2013 befinner vi oss mitt emellan två viktiga jubileer - i alla fall viktiga för oss som är historieintresserade - nämligen freden i Örebro 1812 och freden i Kiel 1814.
Två världskrig och det kalla kriget har utkämpats vid vår dörr. Vårt närområde är ingalunda förskonat från krig eller konflikt. Vårt geografiska läge och vår politiska hemvist har genom tur och skicklighet förskonat oss från krigets fasor. Men trots detta, eller kanske just på grund av detta, har vi en lång och stolt tradition av internationell solidaritet och deltagande i olika aktioner.
Dagens internationella samfund omfattar mer än FN. Svensk samverkan med andra aktörer som Nato och EU är därför en naturlig utveckling av vår internationella solidaritet.
Terrorism, sjöröveri, väpnade konflikter, naturkatastrofer och liknande hot mot och störningar av mänskliga fri- och rättigheter, demokrati och världshandel har inneburit svenskt deltagande.
Svensk trupp och personal har aktivt deltagit i operationer inom ramen för Nordic Battlegroup, NBG, i Adenviken, i Afghanistan och i Libyen.
I sammanhanget kan nämnas att sedan 2003 har EU inlett ca 30 civila och militära krishanteringsinsatser, varav hälften fortfarande pågår.
FN saknar egna resurser för fredsbevarande och humanitära insatser. Trots detta motsätter sig Vänsterpartiet svenskt deltagande i Natoledda insatser av principiella skäl. Och Socialdemokraterna vill att nästa utlandsuppdrag ska ske under specifikt FN-kommando. Men om din grannes hus brinner frågar du inte efter märket på vattenslangen.
Vår egen, den nordiska och EU:s solidaritetsklausul värnas, och vi kommer inte att vara passiva om katastrof eller angrepp drabbar ett EU-land eller ett nordiskt land.
En sak som allt oftare har slagit mig är den starka kontrasten mellan kloka socialdemokrater i andra länder och socialdemokrater hemma i Sverige. På många områden dras liknande slutsatser, och på många områden används en snarlik retorik. Men det finns ett stort undantag. I fråga om Nato är det för somliga socialdemokrater lika självklart och naturligt som det är något som möts av intuitivt avståndstagande från svenska socialdemokrater.
Självfallet finns det historiska händelser som kan förklara åtskilligt. Danmark och Norge ockuperades under andra världskriget. Estland, Lettland och Litauen våldfördes å sin sida av Röda armén och Sovjetstaten.
Samtidigt har mycket hänt. Efter Berlinmurens fall 1989 var det möjligt för Sverige att staka ut en ny kurs som fullbordades i och med EU-medlemskapet.
Sveriges säkerhetspolitiska linje ligger fast. Samtidigt kommer vårt land inte att förhålla sig passivt om katastrof eller angrepp skulle drabba ett annat medlemsland i Europeiska unionen eller ett annat nordiskt land. I detta ligger också en förväntan om att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas. Sveriges säkerhet byggs solidariskt med andra.
I ljuset av detta finns det anledning att välkomna en ärlig och mer fri debatt.
Medan socialdemokrater i Danmark och Norge unisont sjunger Natos lov är reaktionen i Sverige surmulen tystnad.
Det finns anledning att beklaga denna brist på nyanser och avsaknad av ledande S-företrädare som ens vågar pröva argumenten. Detta konstaterande, fru talman, Urban Ahlin och alla andra socialdemokrater, görs med den största respekt.
För mig som moderat är det självklart att tre grundläggande villkor ska vara uppfyllda för en eventuell svensk Natoanslutning.
För det första handlar det om folklig uppslutning. Då återstår en hel del med återkommande mätningar som indikerar ett Natostöd på runt 30 procent i Sverige.
För det andra handlar det om parlamentarisk uppslutning. Jag kan konstatera att endast Moderaterna och Folkpartiet genom beslut har uttalat sig till förmån för medlemskap.
För det tredje handlar det om koordinering med Finland. Även i vårt östra grannland finns det tydliga skillnader mellan dem som är för och dem som är emot. Två statliga utredningar har inte i någon större utsträckning flyttat fram positionerna i Helsingfors. Finland kunde inte ens samla sig bakom beslut om deltagande i Libyen.
Urban Ahlin har ställt frågor om den militära alliansfriheten. Jag konstaterar att utrikesutskottet 2008/09 skrev följande: Sverige är militärt alliansfritt. Det går inte att se militära konflikter i vårt närområde som skulle påverka endast ett land. Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland eller nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas. Sverige bör därför kunna såväl ge som ta emot militärt stöd. Det är Sverige självt som definierar den närmare innebörden av den militära alliansfriheten.
I den utrikespolitiska deklarationen avgiven av regeringen här i riksdagen 2010 sägs det: Regeringen har tidigare presenterat och förankrat Sveriges säkerhetspolitik i riksdagen. Den säkerhetspolitiska linjen ligger fast.
I den utrikespolitiska deklarationen 2011 sägs det: Regeringen har tidigare presenterat och förankrat Sveriges säkerhetspolitik i riksdagen. Den säkerhetspolitiska linjen ligger fast.
I den utrikespolitiska deklarationen 2012 sägs det: Sveriges säkerhetspolitiska linje ligger fast.
Däremot har jag hört en del röster här under dagen som har talat utifrån termen "militär alliansfrihet". Den betyder ärligt talat väldigt olika saker. Jag har till exempel noterat att Vänsterpartiet säger att man i en militär alliansfrihet är tveksam till eller emot Lissabonfördraget. Enligt Vänsterpartiets motion innebär militär alliansfrihet att man är emot Partnerskap för fred. Hur ställer sig Socialdemokraterna till detta? Man är emot Natoövningar, vilket det också hänvisades till från talarstolen. Hur ställer sig Socialdemokraterna till detta?
Läser man vidare i den vänsterpartistiska motionen ser man att partiet vill avveckla Sveriges ambassad vid Natodelegationen i Bryssel. Hur ställer sig Socialdemokraterna till detta? Vänsterpartiet menar också att Europeiska unionen leder en militär upprustning som Sverige är med och bidrar till. Hur definierar man det?
Jag har sett att Sverigedemokraternas definition av militär alliansfrihet är att det är motsägelsefullt till EU, enligt Julia Kronlid. Man tycker att det kräver mer pengar. Jag kan då konstatera att Socialdemokraternas och de rödgröna partiernas linje när vi hade valet 2010 var mindre pengar till försvaret. Vi hade att möta ett önskemål om minus 2 miljarder i försvaret i samband med valet 2010. Den sverigedemokratiska definitionen av militär alliansfrihet är att vi ska hålla oss hemma och inte befinna oss utomlands.
Avslutningsvis har Miljöpartiet från talarstolen definierat militär alliansfrihet. Det innebär bland annat att man beskriver JAS Gripen som gökunge. Är det en socialdemokratisk hållning? Man beskriver också Natosamarbetet som en USA-ledd krigsallians.
Fru talman! Militär alliansfrihet kan uppenbarligen definieras på väldigt många olika sätt beroende på om man är socialdemokrat, sverigedemokrat, vänsterpartist eller miljöpartist. För egen del tycker jag att det är klokt att den svenska säkerhetspolitiska linjen ligger fast. Jag tror inte att skillnaden är så dramatiskt stor mellan Socialdemokraterna och alliansregeringen.
Fru talman! Ryssland är en viktig global och regional aktör som samverkar med både EU och Nato. Dess integration med den internationella ekonomin har stor säkerhetspolitisk betydelse för Östersjöregionen och för övriga Europa. Men det finns också anledning att vara bekymrad över utvecklingen i Ryssland, inte minst för de ryska medborgarnas del. Ryssland uppvisar betydande brister vad gäller rättsstat, bekämpning av korruption och främjandet av uppbyggnaden av ett starkt civilt samhälle. Det senaste är det absurda åtalet mot en död man, Sergej Magnitskij. Som advokat engagerade han sig mot de företagsplundringar som inte skedde med myndigheternas goda minne utan just
genom
dessa myndigheter.
Urban Ahlin har gett en beskrivning av läget i förhållandet mellan Sverige och Ryssland. Jag delar i allt väsentligt Urban Ahlins beskrivning av Ryssland. Han borde egentligen inte ens berätta det han berättar från talarstolen till sådana som mig. I stället finns det ledande socialdemokrater som närapå tycks abonnera på radio- och tv-tid för att beskriva en annan Rysslandsbild än den Urban Ahlin beskrev. Min fråga till Socialdemokraterna är alltså: Vilken Rysslandsbild är det som gäller - den man torgför via radio och tv eller den Urban Ahlin på ett väldigt moderat sätt, om uttrycket tillåts, framför från riksdagens talarstol?
Fru talman! Det ligger i sakens natur att många av våra skyddsinsatser blir internationella till sin natur. Jag vill i samband med detta framhålla försvaret av universella normer och värden som demokrati, mänskliga fri- och rättigheter, jämställdhet, mänsklig värdighet och utveckling. Därför måste människorättsfrågor bli en integrerad del av säkerhetspolitiken, något som är särskilt viktigt avseende internationell krishantering och förebyggande insatser.
Här spelar FN:s resolutioner 1325 om kvinnor, fred och säkerhet, 1612 om barn och väpnade konflikter och 1820 om sexuellt våld i väpnade konflikter stor roll. Därför välkomnar jag att vårt säkerhetspolitiska fokus har flyttats från att primärt handla om territoriellt försvar till att sätta människors säkerhet i främsta rummet.
Jag har talat om världen ur ett säkerhets- och försvarspolitiskt perspektiv. Jag har betonat Sveriges roll på den internationella arenan som en aktiv, solidarisk och engagerad aktör för främjandet av fred, frihandel och demokratispridning. Jag har även talat om att Sveriges huvudsakliga arena för detta utgörs av internationella samarbeten tillsammans med FN, EU och Nato.
Vår förmåga att agera enskilt och/eller med likasinnade påverkas givetvis av våra ekonomiska förutsättningar och omständigheter. Världen av i dag är annorlunda jämfört med gårdagens. Globaliseringen och det ömsesidiga sammanflätandet av ekonomier, kulturer och samhällen har lett till stora förändringar. Visst har länders militära makt och förmåga fortfarande stor påverkan, men samtidigt har globaliseringen höjt tröskeln för militär våldsanvändning liksom minskat toleransen för mänskliga förluster.
Mot denna bakgrund blir ekonomisk styrka och framgång alltmer centralt för globalt politiskt inflytande. Trots de nuvarande problemen är och förblir EU en stor framgång. EU är det mest ambitiösa och framgångsrika frivilliga och fördjupade samarbetet mellan olika länder i historien. EU är världens största integrerade ekonomi. EU är världens största bidragsgivare, och EU är världens största mottagare och givare av utländska investeringar. EU omfattar 500 miljoner människor och en fjärdedel av världens ekonomi.
Sverige har i allt väsentligt ett starkt säkerhetspolitiskt intresse av en starkare europeisk integration. Europeiska unionen är mer än inre marknad, mellanstatligt samarbete och geografisk närhet. EU är i grunden en union av värderingar.
Fru talman! Historien visar att det tyvärr är en bister sanning att ett fredsavtal ingalunda innebär en garanti för fred. Konfliktdrabbade länder har tyvärr en tendens att ofta återfalla i stridigheter. Världssamfundet måste därför bli bättre på att bidra till en säkrad fred.
En viktig bakomliggande orsak är förekomsten av fattigdom och undermålig demokratisk utveckling. Fattigdomsbekämpning och demokratispridning utgör därför den överordnade målsättningen för de svenska fredsbevarande insatserna. Sverige agerar kraftfullt för att stärka synergierna mellan de civila och militära insatserna, liksom för att identifiera områden där rättsväsendet kan bidra till stärkt civilkrishantering. Denna inställning stöds i allt väsentligt av den europeiska säkerhetsstrategin från 2003. Där framhålls att det inte kommer att finnas någon hållbar fred utan utrotning av fattigdomen.
För mig är därför utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik verktyg i samma låda. För att kunna uppnå detta syfte måste Sverige vara en aktiv part på de arenor där vi har bäst möjlighet att göra vår röst hörd. Därför utgör Nato det främsta forumet för fortsatt transatlantisk dialog kring säkerhetspolitik. Därför ligger det i svenskt intresse med fortsatt deltagande i Natoledda insatser under FN-mandat. Notabel är den rödgröna splittringen.
Avslutningsvis, fru talman, vill jag understryka att krig och konflikt utgör de enskilt största hindren för utveckling och fattigdomsbekämpning. De fortsatta fredsinsatserna måste genomsyras av insikten om att säkerhet, utveckling och respekt för mänskliga fri- och rättigheter och demokratiska principer är nära sammanflätade med ömsesidig förstärkning. Detta är själva grunden och förutsättningen för att demokrati, mänskliga fri- och rättigheter, en fungerande rättstat och allmänt välstånd ska kunna uppnås.
Utan fred, ingen säkerhet.
Utan demokrati, ingen utveckling.
Med dessa avslutande ord, fru talman, vill jag yrka avslag på motionerna och bifall till förslaget i betänkandet i sin helhet.