Fru talman! Det är mycket enkelt: Sverige har i dag ett samarbete med Nato som grundar sig på Partnerskap för fred. Sverige har ett samarbete genom Euroatlantiska partnerskapsrådet och deltar redan nu i Natoledda fredsfrämjande operationer. Sverige ska vara ett av de demokratiska länder som försvarar de mänskliga rättigheterna, som försvarar demokratier, som försvarar jämlikhet, som kan hitta gemensamma lösningar för klimatförstöring och mycket annat.
Det går inte att isolera sig här i lilla Sverige och säga att vi är stora, starka och gör allting ensamma. Det går inte. I samarbete med andra länder, i solidaritet med andra länder, med de värderingar och de normer vi har när det gäller mänskliga rättigheter, demokratifrågan och mycket annat ska vi vara en del av den demokratiska världen för att kunna sätta stopp för våldshandlingar, attacker mot civila mål, klimatet och mycket annat.
Jag tror att Sverige vinner mer på ett Natomedlemskap än om vi står utanför, när vi ändå deltar i de aktiviteter som är Natoledda. Det blir på något sätt dubbelmoral: Javisst kan vi samarbeta med er! Javisst kan vi vara med er och bestämma vad som ska hända i Libyen eller någon annanstans! Men samtidigt: Nej, vi är alliansfria, och vi ska vara utanför.
Jag tycker att det är dags att utvärdera och göra andra bedömningar än vi har gjort tidigare.