Fru talman! Det är ändå gåtfullt, Ismail, vad du tycker att mervärdet är. Om vi nu har haft det här välfungerande samarbetet med Nato i årtionden, vad är då mervärdet i att gå in i ett fullt medlemskap och riskera sådana saker som jag nämnde i mitt huvudanförande?
Det gäller nuclear sharing, att vi till och med kan bli mer eller mindre tvungna att stationera amerikanska kärnvapen på vårt territorium, som belgarna, holländarna, italienarna och andra icke-kärnvapennationer har tvingats göra. Vi riskerar också att på ett annat sätt bli föremål för terrorattacker och naturligtvis att hamna på kärnvapenmakternas karta.
Jag menar att man ganska tydligt ser minusposter med att gå in i Nato. Varför är det då så viktigt?
Slutligen är det detta som Urban Ahlin tog upp tidigare i dag med att Nato egentligen har sugit upp all trupp. Det var Dag Hammarskjöld som införde de blå baskrarna, och 10 procent av dem var en gång i världen svenskar. Vi har hört flera gånger i dag att när FN frågar om Sverige och svensk försvarsmakt har möjlighet att bistå med soldater finns inte den möjligheten därför att allting sugs upp av Nato, trots att det är lika behjärtansvärt att engagera sig i afrikanska krigshärdar. De tio största bidragsgivarna i soldater till FN är alla icke västerländska länder, så det är ett svek från både Sveriges och Natos sida mot FN.
Men vad är, som sagt var, mervärdet utöver det fungerande samarbete som vi har i dag?