Fru talman! Det är glädjande att vi kan visa upp för den marockanska delegationen att vi i alla fall har en aktiv utrikes- och säkerhetspolitisk debatt i den svenska riksdagens kammare.
Jag har två kommentarer. Den första gäller Ryssland. Med Urban Ahlins formuleringar och beskrivning av Ryssland behöver han inte i någon större utsträckning övertyga mig. I allt väsentligt delar jag den bild han målar upp. Jag kan möjligtvis tillföra ytterligare några nyanser och kanske fördjupa bilden, men i allt väsentligt delar jag den alltså.
Däremot kan jag notera att det finns olika röster i debatten även inom Urban Ahlins eget parti. Men för detta finns också en ordning. Vi har Försvarsberedningen, som ska lämna ett säkerhetspolitiskt betänkande under sommaren 2013 och därefter dra försvarspolitiska slutsatser.
När det gäller militär alliansfrihet är det alldeles uppenbart att Sverige inte är en del av någon militär allians. Men lika uppenbart är - om Urban Ahlin nogsamt hade lyssnat till den debatt som vi hitintills har haft i kammaren - är att det finns fyra olika definitioner av hur man ser på militär alliansfrihet beroende på om man är vänsterpartist, miljöpartist, socialdemokrat eller sverigedemokrat. Detta har åtminstone jag kunnat notera.
Jag kan alltså notera att det finns olika röster. Men min grundläggande inställning, som jag också började med att tala om när jag höll mitt anförande, är att jag inte tror att skillnaden i grunden är så förfärligt stor mellan Socialdemokraterna och alliansregeringen.