Herr talman! Svenska bönder, lantarbetare och
livsmedelsarbetare, ja hela svenska folket, kan möta
framtiden med tillförsikt och framtidstro. Vi kommer
att ta steget in i nästa sekel med låga räntor och hög
tillväxt, låg inflation och sjunkande arbetslöshet.
Låneberoendets tid är förbi. Överskott i de offentliga
finanserna skall pressa tillbaka statsskulden, och vi
kan åter forma vår gemensamma framtid - ett samhäl-
le där ingen lämnas utanför.
Den krisperiod landet gått igenom de senaste åren
har varit tung och besvärlig. Välfärden, demokratin
och jobben hotades av de statsfinansiella problem
som den borgerliga regeringen hade försatt landet i
under åren 1991-94. Därför var budgetsaneringen
nödvändig, och det var nödvändigt att den genomför-
des snabbt och resolut. Tack vare det svenska folkets
medverkan och uppoffringar betalar vi välfärden med
egna pengar, inte lånade. Tack vare att vi socialde-
mokrater tillsammans med Centerpartiet fört en kon-
sekvent och framgångsrik politik kan nu jordbruks-
sektorn avsevärt stärka sin ekonomi.
I det betänkande vi nu debatterar har utskottet be-
handlat regeringens förslag till budget för år 1998 vad
gäller anslag inom utgiftsområde 23, Jord- och skogs-
bruk, fiske med anslutande näringar. Riksdagen har
tidigare, den 20 november 1997, fastställt utgiftsra-
marna för utgiftsområdet till 13 725 623 000 kr.
Det har varit en stor utskottsmajoritet som till-
styrkt regeringens förslag om medelsanvisningar på
de olika anslagsposterna. Det som regeringen priorite-
rar är bl.a. följande:
utbyggt miljöprogram för jordbruket,
ökade resurser till fiskevården,
utökning av antalet utbildningsplatser vid Sveriges
lantbruksuniversitet,
resurser till exportfrämjande åtgärder,
utveckling av alternativa system för värphöns,
ytterligare medel för ersättning vid viltskador och
rovdjursrivna renar,
resursförstärkning av Jordbruksverket.
Alltsedan vi blev medlemmar i EU har vi diskute-
rat tidpunkten för när vi skall ta hem hela miljöpro-
grammet, som omfattar 2,8 miljarder kronor, till jord-
brukssektorn. Moderaterna m.fl. borgerliga partier har
hävdat att vi skulle ta hem det framförhandlade pro-
grammet redan 1995. Vi socialdemokrater hävdade att
vi inte kan låna pengar för att genomföra denna re-
form. Dessutom har vi tid på oss fram till år 2000.
Vi bedömer nu att vi år 1998 har en stabil eko-
nomi, och av det skälet kan vi redan nu ta hem ytterli-
gare 350 miljoner kronor från EU-budgeten och
komplettera programmet med lika mycket från stats-
kassan. Detta förstärker de åtgärder som bedöms
önskvärda för att främja jordbrukets positiva inverkan
på natur- och kulturmiljön samt förbättra sektorns
konkurrenskraft genom omställning till en mer miljö-
anpassad produktion.
Vi socialdemokrater - Göran Persson, Annika
Åhnberg och hela vårt stora parti - betraktar jord-
bruks- och livsmedelsindustrin som en av de främsta
framtidsnäringarna. Det har bl.a. kommit till uttryck i
den regeringsförklaring som statsministern har lämnat
inför oss i riksdagen. Sveriges medlemskap i EU och
det globala perspektivet öppnar alltmer västhandeln
med jordbruksprodukter, vilket innebär nya möjlighe-
ter.
Vi har under de senaste åren kunnat glädjas åt
framgångar för den svenska livsmedelsexporten. Det
gäller så vitt skilda områden som export av fläskkött
till Storbritannien och glasstårtor till Danmark. De här
exemplen kan naturligtvis göras många fler. Det gäller
för svensk livsmedelsindustri att visa att det man har
att erbjuda är mer attraktivt än andra alternativ. Då
duger det naturligtvis inte att marknadsföra svenska
exportprodukter med en svensk flagga. Det är kvalitet
som skall marknadsföras. Det är lyhördheten för kon-
sumenternas krav och önskemål som kommer att
avgöra om svensk livsmedelsexport blir vinnare eller
förlorare.
Jag menar att svensk livsmedelsproduktion har
goda, eller rättare sagt stora, möjligheter att hävda sig
i den hårda konkurrensen. Den svenska produktionen
är i många avseenden unik. Jag tänker på miljöan-
passning, djurhållning och produktkvalitet.
Under det här året har en yrvaken diskussion förts,
inte minst inom EU, med anledning av BSE-krisen,
dvs. galna ko-sjukan. Vårt eget kadavermjölsförbud
och vår hållning när det gäller användningen av anti-
biotika är exempel på att vi har varit förutseende.
Vi socialdemokrater har gjort ett vägval som allt-
fler inom näringen instämmer i. Vår livsmedelspro-
duktion skall ge konsumenterna förädlade kvalitets-
produkter för såväl hemmamarknad som export. Det
är det som vi socialdemokrater vill understödja med
vår politik, och vi gläds åt att näringen är med oss.
LRF och Sveriges bönder är på väg mot världens
renaste jordbruk, och jag tycker att man kan vara både
stolt och glad över att lantbruket i Sverige har en
framtidsinriktad och offensiv hållning. Det är ett åta-
gande som ligger helt i linje med vår socialdemokra-
tiska politik.
Herr talman! Vår jordbrukspolitik när det gäller
miljöanpassning och djurhållning får genomslag i vår
omvärld. Vid det senaste WHO-mötet den 17 oktober
framkom att WHO kräver att användningen av anti-
biotika vid djuruppfödning kraftigt skall minskas.
Överanvändningen av antibiotika vid djuruppfödning
leder till resistenta salmonellabakterier. Dessa kan
överföras från djur till människor, vilket innebär att
en fortsatt hög förbrukning är ett hot mot folkhälsan.
Våra ansträngningar på detta område börjar nu ge
resultat. WHO:s uttalande är mycket glädjande. Det
överensstämmer med den svenska antibiotikapolicyn.
Ett annat exempel jag vill ta upp kommer från
Holland, där man under året har haft en omfattande
svinpest. Den holländska regeringen föreslår att lan-
dets grisbestånd skall skäras ned med 25 %. Holland
vill gå ifrån en industriell grisproduktion och i stället
närma sig Sverige. Man konstaterar att Sverige har
kommit långt när det gäller djuromsorg och miljöhän-
syn i vår djuruppfödning. Det var naturligtvis fler
länder som under det här året drabbades allvarligt av
svinpesten, men värst var det i Holland.
En av orsakerna till att sjukdomen slagit så hårt
just i Holland är den intensiva svinproduktionen.
Varje år uppföds omkring 15 miljoner grisar. Nu skall
uppfödningen skäras ned till drygt 11 miljoner om
året. Enligt den holländske jordbruksministern skall
Holland nu gå från kvantitativt tänkande till kvalita-
tivt. Om man inte klarar det hävdar jordbruksminis-
tern att landet står inför ett nytt utbrott av svinpest
redan före sekelskiftet, något som sektorn aldrig
kommer att överleva.
Det här är några exempel som visar att vi börjar få
gehör för vår djuromsorg.
När vi har behandlat den här propositionen och
skrivit utskottsbetänkandet tycker jag att vi i stort sett
har varit överens. Det finns en del marginella skillna-
der.
Moderaterna vill dra ned på Jordbruksverket med
5 miljoner och ge Skogsstyrelsen motsvarande 5 mil-
joner. Det som skiljer oss åt är pengarna till SLU, 9,4
miljoner.
Kristdemokraterna har 20 miljoner kronor mer än
vi och regeringen. Av dem skall 5 miljoner gå till
exportsatsning.
Vi har litet olika åsikter, och det kommer fram i
reservation 1 och reservation 2, där Vänsterpartiet
och Miljöpartiet avviker en hel del. Men mycket
tycker jag handlar om 2 miljoner här och 3 miljoner
där. Det mest allvarliga tycker jag är att ni inte vill
vara med och stödja svensk exportindustri. Bägge två
har reserverat sig mot att vi vill föreslå de här 5 mil-
joner kronorna. Vi tycker att det är viktigt att hjälpa
svensk näring, just den här näringen som befinner sig
i en hård konkurrenssituation. Men de här 5 miljoner-
na kommer att vara en liten hjälp på vägen, trots allt.
I reservation 3 står det att kartavgifterna är ett
misslyckande. Man kan säga att det är ett misslyckan-
de. Det sade Carl Bildt om hela sin egen politik. Vi
kan säga att kartavgiften är ett misslyckande. Men det
pågår en översyn av detta. Vi är lika glada som ni om
vi kan rätta till det här bekymret.
Sedan har vi reservationerna 4 och 5, och jag vill
först kommentera reservation 4. Centern och Miljö-
partiet vill gå längre än regeringen vad gäller sänk-
ningen av arealgränsen för ransoneringsregeln. Den
förändring i ransoneringsregeln som trädde i kraft
1994 har som reservanterna skriver lett till att det har
funnits spekulativa inslag i en del av markförvärven.
Av den anledningen föreslår regeringen en sänkning
av ransoneringsregeln från 100 hektar till 50 hektar.
Det innebär att minst hälften av den produktiva
skogsarealen skall bestå av skog som är 20 år och
äldre. Utskottsmajoriteten anser att regeringens för-
slag är väl avvägt och kommer att leda till avsevärd
verkan. Därför yrkar jag avslag även på den reserva-
tionen.
I reservation 5 motsätter sig moderaterna den av-
gift för tillsyn och kontroll som regeringen föreslår
skall regleras i 37 § skogsvårdslagen. Reservanternas
motiv är att en ny skogsavgift skall införas. Detta är ju
fel. Motivet är EU-reglernas hårdare krav på tillsyn
och kontroll av yrkesmässig produktion och handel
med skogsodlingsmaterial. Vi anser att en tillsynsav-
gift som ökar förutsättningarna för en ökad kontroll
av plantmaterialet är väl motiverad. Att näringen
belastas med kostnaden är väl inte mer märkvärdigt
än att övriga sektorer får betala när det gäller tillsyn
inom respektive verksamhetsområde.
Vidare anser reservanterna att den föreslagna
ändringen i 14 § rörande anmälningsplikt vid skogs-
bränsleuttag är luddig och svår att förstå. I proposi-
tionen föreslår regeringen ett tillägg i anmälningsplik-
ten vid slutavverkning, vilket innebär att den även
omfattas av skogsbränsleuttag. Föryngringsavverk-
ning skall vara större än 0,5 hektar och avse yrkes-
mässig hantering. Utskottsmajoriteten har förstått det
här, och vi anser att den här åtgärden är väl motive-
rad. Med den förändringen ges skogsvårdsmyndighe-
terna en möjlighet att följa utvecklingen och genom
rådgivning föra en dialog om lämpligheten vad gäller
olika marktyper.
Herr talman! Jag har fått en rad frågor, men jag får
försöka återkomma till dem i olika replikskiften. Jag
vill yrka bifall till utskottets hemställan och avslag på
samtliga reservationer.