Herr talman! I betänkandet handlar det inte om att
prioritera barnfamiljer utan snarare om att prioritera
bönder. Från Miljöpartiets sida säger vi att vi tror att
det kommer att vara lika svårt att inrätta det nya mil-
jöstödet, resurshushållande konventionellt lantbruk
1998, som det var att inrätta vallstödet 1997.
Det har nämligen visat sig att när man kommer
med ett program för sent hinner man inte riktigt med.
Vi vet hur det har gått med vallstödet. Ungefär hälften
av de pengar man anslog har utnyttjats. Det hade
alltså funnits utrymme att kanske prioritera om och
inte hämta hem hela kakan just i år utan se till att man
hade fått ett bra program i stället. Man hade kunnat se
till att få det genomfört 1999 i stället för att försöka
hafsa igenom det 1998 inför valet. Vi ser snarare det
här som valfläsk än reella pengar till bönderna. Vi
tror nämligen inte att det kommer att vara lättare i år
än det var förra året att snabbt få till stånd miljöstöd.
När det gäller kadavermjöl har vi fått signaler från
EU om att man inte kommer att hinna behandla frågan
speciellt seriöst. Om det skulle finnas en möjlighet för
Sverige får vi hoppas att det nu i december kommer
ett svar som säger att vi får behålla förbudet, att vi får
något slags dispens. Men att det skulle finnas så
många andra EU-länder som än så länge tillsammans
med Sverige kan se till att EU totalt förbjuder kada-
vermjöl tror jag inte. Det finns tyvärr inga sådana
signaler. Vi får väl återkomma till det.
Så till småsummorna, som Inge Carlsson säger.
Man kan tycka att de är små. Men just därför är det
ännu underligare att man inte kan se till att genomföra
förslagen. Det är pengar som egentligen finns inom
felräkningsmarginalen och som egentligen mycket väl
ryms inom de ramar man har. Men ändå vill man inte.
Vi tycker att det är mycket underligt och kommer
naturligtvis att återkomma i andra sammanhang till de
här sakerna.