Herr talman! Nu kommer pengarna till det som vi
diskuterade förut på morgonen, dvs. när vi diskutera-
de principerna. Det är kanske en litet konstig uppdel-
ning, men nu har ju regeringen valt att lägga fram en
propositionen samtidigt som budgeten, och då blir det
litet underligt.
Jag tänker kommentera det som Miljöpartiet har
gjort i sin budget. Jag vill börja med att yrka bifall till
reservation 2.
En del av det som finns i den här budgeten har jag
redan berört. Det gäller framför allt de nya stöd som
skall gå till lantbruket i form av nya miljöstöd. Det
kommer ungefär 600 nya miljoner varje år för att vi
skall komma upp i de 2,8 miljarder som det framför-
handlade miljöstödet är. I de allra flesta fall har vi
stött detta. Men samtidigt är det mycket pengar man
har råd med till jordbruket. Det handlar naturligtvis
om vilken prioritering som majoriteten har gjort.
I ett fall kan vi inte acceptera detta. Det gäller det
REKO-stöd som nu föreslås till resurshushållande
konventionellt lantbruk. Där har man tänkt sig att
lägga ett anslag på 295 miljoner. Hälften är EU-
finansierat och hälften svenskfinansierat. I det här
stödet tar vi bort 100 miljoner nationella pengar och
100 miljoner EU-pengar. Vi menar att det här stödet
får vänta. Dels anser vi att vi inte har råd med det,
dels anser vi att i den utformning det har fått är det för
dåligt. Men vi sparar 95 miljoner av detta för att lägga
på annat som vi anser är angeläget.
Vi vet att det finns litet dåligt med pengar i många
av de miljöstöd som finns i dag. Man har t.o.m. satt
en gräns för att man inte får söka längre. Det tycker vi
är olyckligt. Därför vill vi öka på en del av dem.
Men vi vill också se till att de hästar som skulle ha
fått stöd får det. Det stödet vill vi behålla och utöka
till 8 miljoner.
Vi anser också att vi bör ta fram ett ekostöd till
höns. När vi behandlade burhönsfrågan för snart ett år
sedan kunde man konstatera att det då fanns ungefär
13 000 höns som var ekologiska, dvs. de kom ut och
kunde se solen någon gång. Ett år senare, dvs. om
någon månad, räknar man med att antalet hönsplatser
har ökat till 80 000. Det är mycket glädjande att efter-
frågan på KRAV-ägg faktiskt ökar mer än tillgången i
dag. Det är inte svårt att få avsättning för KRAV-
framställda ägg. Det är för övrigt inte heller svårt att
få avsättning för ägg från frigående höns. Det är sna-
rare så att det i dag börjar bli svårt att få avsättning
för buräggen. Det är en mycket glädjande utveckling.
Vi anser att det borde finnas ett stöd för den ekologis-
ka äggproduktionen inom miljöstödet. Därför har vi
anslagit 2 miljoner till det.
Nu säger man att det ekologiska lantbruket skall
utvecklas, och det är vi tydligen överens om här i
kammaren. Då är det mycket konstigt att regeringen
skriver att näringen själv får klara marknadsföringen
av de ekologiska livsmedlen. Man anslår enbart
2 miljoner till detta. I Danmark anslås det betydligt
mer pengar till det, ungefär 46 miljoner. Det är alltså
en enormt stor skillnad i den svenska respektive dans-
ka inställningen till hur man skall stödja detta.
Om vi skall öka den ekologiska produktionen,
främja närproducerat och hjälpa den här produktionen
på traven bör vi se till att också öka stödet för mark-
nadsföringen på samma sätt som Danmark gör. Det
blir ju pinsamt om vi helt plötsligt måste börja impor-
tera ekologiskt odlade livsmedel till Sverige för att
efterfrågan är för stor. Det händer faktiskt redan i dag
att man importerar ekologiska livsmedel. Därför vill
vi att stödet till marknadsföringen av ekologiska pro-
dukter skall ökas rejält. Vi vill öka det till 9 miljoner.
Var får vi då de pengarna ifrån? 2 miljoner är be-
fintliga i dag, 2 miljoner tar vi från samma anslag. Det
finns nämligen ett stöd på 2 miljoner för funktionstest
av sprutor. Om man menar allvar med det nya REKO-
stödet finns det rejält med stöd där till giftsprutor. Det
behövs inte ytterligare pengar. Vi tar också bort det
stöd som föreslås till exportfrämjande åtgärder för
produkter. Vi menar att det är viktigare att satsa på
den nationella marknaden, och framför allt för ekolo-
giska produkter. Att komma ut på marknaden, sälja
och exportera sina produkter är kanske någonting som
näringen får klara själv.
Det är viktigt att Sverige ser till att minska trans-
porterna av produkter. Vi har svårt att se någon vits
med att vi skall producera gris här till tyskarna och
tyskarna skall producera gris där till oss. Det finns en
mycket stor transport av livsmedel fram och tillbaka
inom EU, och egentligen i hela världen. Vi ser inte
positivt på det. Vi skall snarare försöka producera
lokalt och även äta mat som är mer lokalt producerad
för att komma ifrån den stora transportapparat som
byggs upp i dag.
Det finns många exempel på att maten körs fram
och tillbaka ett antal gånger för att så småningom
hamna på ett bord som ligger mycket nära producen-
ten. Vi menar att det är bättre att se till att marknads-
föra produkterna lokalt och att förädla produkterna
lokalt så långt det bara är möjligt. För det vill vi ha ett
stöd. Vi har alltså anslagit 9 miljoner för marknads-
föring av ekologiska produkter.
En annan fråga som också kommer upp i det här
betänkandet handlar om viltskador. Det är en fråga
som har behandlats många gånger tidigare, t.ex. förra
året. Då skrev utskottet i samband med budgetpro-
positionen att vi ville att regeringen skulle ta fram en
ny rovdjurspolicy. Det står: "snarast återkomma till
riksdagen med förslag till en sammanhållen rovdjur-
spolitik". Man skriver: "Ett lämpligt tillfälle för en
sådan redovisning är t.ex. budgetpropositionen för år
1998."
Det är väl knappt att man har tillsatt den utredare
som skall titta på det här. Något förslag till en sam-
manhållen rovdjurspolitik finns inte i det här betän-
kandet. I det sammanhanget skrev också utskottet:
"Vidare bör regeringen pröva möjligheten att utvidga
rätten till statlig ersättning för rovsdjurskador på
andra tamdjur än renar."
Vi tycker att detta är mycket angeläget. I dag ökar
faktiskt antalet stora rovdjur. Man räknar med att det
finns ungefär 1 300 björnar, 1 200-1 500 lodjur, 45-
50 vargar och ungefär 200 järvar. Detta innebär na-
turligtvis att det blir fler möten i naturen mellan
människa och stora rovdjur. I de allra flesta fall är
detta positiva och spännande möten, men ibland kan
det vara problem. Det är t.ex. problem om en varg tar
ett får, när björnen ger sig på bikupor, vilket faktiskt
sker, och när en varg tar en jakthund.
Om vi menar allvar med att vi skall ha de här
rovdjuren i naturen - och det hoppas jag att vi är
överens om - gäller det att se till att de negativa mö-
tena blir så litet negativa som möjligt. Då skall man se
till att det finns en rejäl möjlighet för samhället att gå
in och ersätta den skada som rovdjuren har åstad-
kommit.
I § 29a i jaktförordningen står det att de tamdjur
som kan ersättas bara är sådana i näringsverksamhet.
Det står också att sådana djur som kan försäkras inte
kan ersättas.
Vad innebär det i praktiken? Det innebär t.ex. att
man inte kan få ersättning för jakthundar. Det är ofta
mycket traumatiskt att bli av med en jakthund när den
t.ex. tas av en varg.
Det sker inte så ofta, utan det är mellan fem och
tio jakthundar som tas av vargar varje år. Men det
väcker alltid rubriker och starka känslor. Vi menar att
staten bör ersätta dessa jakthundar, även om de har
varit försäkrade. Det är mycket litet pengar, men det
betyder mycket för den allmänna acceptansen av
rovdjur i våra marker.
På samma sätt måste också tamdjur i hobbyverk-
samhet kunna ersättas. Det är lika traumatiskt att bli
av med ett får i en hobbyverksamhet som i en nä-
ringsverksamhet. Rovdjurshatet blir inte mindre om
fåret finns i hobbyverksamheten än om det finns i
näringsverksamheten. Det handlar inte om mycket
pengar, men det är viktigt att ändra det här.
Vi vet att Naturvårdsverket nu uppvaktar rege-
ringen för att få en ändring av 29 a §, så att man kan
ersätta både hundar och tamdjur som inte finns i nä-
ringsverksamhet.
Även viltskador i övrigt ökar till en del. Det är
viltskador både av gäss och av tranor, och där vill
man öka verksamheten. Grimsö, som arbetar med
detta, har utvecklat mycket bra möjligheter att komma
till rätta med skadorna. Man jobbar förebyggande och
ser till att ta fram stängsel och andra metoder för att
slippa de här skadorna. Det kostar pengar, men det
känns mycket angeläget. Det är det enda sättet att
slippa jakten och att kunna behålla dessa arter i natu-
ren utan att det blir problem.
I dag finns det 13 ½ miljoner kronor anslagna för
den här typen av skador. Vi menar att anslaget behö-
ver ökas, och vi vill öka det med ytterligare 5 miljo-
ner kronor.
Tidigare har det funnits en stor samstämmighet i
utskottet om att ändra 29 a §, och jag är förvånad över
att vi inte har fått stöd för det vid behandlingen av
frågan i utskottet. Det är litet pengar, som sagt var,
och det handlar om mycket goodwill.
Det här är några av de frågor som behandlas i be-
tänkandet. Jag tycker att det är olyckligt att debatten
har blivit delad, och jag hoppas att regeringen i fort-
sättningen inte gör så att debatten blir på detta sätt.
Jag hade också uppskattat mycket om vi hade haft en
minister på plats.