Herr talman! Vi skall nu övergå till att behandla
Jordbruksdepartementets budget, och vi gör det mot
den bakgrunden att statsministern har sagt att jord-
bruksnäringen är en framtidsnäring, att näringen är
avgörande för landsbygdsutvecklingen och att det,
som det står i regeringsförklaringen, skall övervägas
insatser för att förbättra svensk livsmedelsproduktion.
Hur har det då blivit, och hur ser förslagen ut?
Från moderat håll är vi mycket besvikna. På om-
råde efter område - jordbruk, skog, fiske - finns det
anledning att vara kritisk och anledning att lägga fram
andra förslag.
Å ena sidan talar regeringen vällovligt om behovet
av avreglering och marknadsanpassning, men i hand-
ling ser vi inget av detta. Det är nya regleringar, nya
blanketter, nya anmälningsskyldigheter och nya skat-
ter och nya avgifter. Jag skall ge några exempel på
detta.
Det finns naturligtvis även positiva dokument som
vi ser. Det har här talats om Gunnar Björks utredning
om det svenska jordbrukets konkurrenskraft. Hans
slutsatser är nämligen exakt de som vi från moderat
håll har framhållit under flera år. Den svenska jord-
bruksnäringen har en belastning av här i Sverige be-
slutade skatter och avgifter som är orimligt stora i
förhållande till de danska. Det är t.ex. orimligt att en
svensk bonde skall betala 4 kr och 50 öre för en liter
dieselolja när en dansk kollega kanske betalar ca 1 kr
och 80 öre.
Så var det detta med exempel som går i fel rikt-
ning. Först skall jag säga något om jordbruket.
Djurdatabasen i Söderhamn föreslås i budgeten få
35 miljoner kronor för kommande budgetår. Då har
man redan fått 10 miljoner kronor i tilläggsbudgeten
för innevarande budgetår. Införandet av detta djurre-
gister, eller kopassmyndighet som det numera heter i
dagligt tal, har beslutats av EU:s jordbruksministrar.
Den svenska jordbruksministern Annika Åhnberg
accepterade såvitt jag förstår förslaget utan särskilt
hård kritik. När EU-nämnden här i riksdagen för
ganska länge sedan samrådde med regeringen inför
beslutet om den här djurpassmyndigheten var vi mo-
derater de första och de största kritikerna av denna
nya myndighet och detta nya system. Nu är beslutet
ett faktum. Vi måste inrätta en sådan institution. Men
då måste vi få rimliga tillämpningsföreskrifter här i
Sverige. Så ser det ju inte ut att bli när vi läser Jord-
bruksverkets information i ärendet. T.ex. måste reg-
lerna om registrering mellan olika produktionsplatser
inom samma företag ändras. Som förslaget nu ser ut
är det orimligt att en brukare t.ex. måste registrera
förflyttning av sina egna djur mellan två olika arren-
degårdar för t.ex. sommarbete. Eller vad säger Inge
Carlsson? Är detta rimligt? Måste vi inte se till att det
blir en ändring av de nu föreslagna tillämpningsföre-
skrifterna? Vad säger för övrigt Centerpartiet, som ju
också har godtagit denna nya institution?
Behandlingen eller tillämpningen av den s.k.
kartavgiften som nu skall debiteras svenska jordbru-
kare kompletterar ju bilden av hur svenska myndighe-
ter har en förmåga att byråkratisera och krångla till
sådana här beslut.
För Statens lantbruksuniversitet föreslås i budge-
ten en besparing på 9,4 miljoner kronor. Är det ett
förslag som exemplifierar jordbruket som en fram-
tidsnäring? Vi tycker naturligtvis tvärtom, dvs. att den
besparingen inte skall göras. Uppenbarligen finns det
ett konkret hot för Jordbruksverkets anläggningar i
Umeå och Röbäcksdalen på grund av detta.
När det gäller skogsbruket föreslås en återregle-
ring av den s.k. ransoneringsparagrafen. Alltfler skall
alltså drabbas av att inte myndigförklaras att kunna
sköta sitt eget skogsbruk. Mycket små enheter föreslår
man nu skall drabbas av ransoneringsparagrafen.
Syftet är naturligtvis gott, nämligen att komma till
rätta med de s.k. klipparna i skogen. Vi föreslår andra
åtgärder för att hindra mindre seriösa och mindre
ansvarsfulla skogsägare att komma ifrån den åter-
beskogningsplikt som vi givetvis är angelägna om
skall finnas kvar.
En ny avgift föreslås när det gäller skogsvårdsla-
gen. Vi ser det som ett försök att införa en ny
skogsvårdsavgift. Man föreslår nämligen att en ny
avgift skall införas för, som det står, tillsyn och kon-
troll. Detta skall regleras i 37 § skogsvårdslagen. Vi
motsätter oss självfallet det här förslaget. Det började
på precis samma sätt när vi fick den skogsvårdsavgift
som sedan avskaffades under de borgerliga rege-
ringsåren. Den här skogsvårdsavgiften kommer med
tiden att bli en ren straffskatt på innehav av en skogs-
fastighet. Vi vet av erfarenhet att beslutade skatter
enbart och alltid höjs av socialdemokrater. Därför
skall vi inte låta oss luras att den här gången bakvägen
införa en skogsvårdsavgift igen.
Det finns ytterligare exempel på ny byråkrati. I
fråga om 14 § skogsvårdslagen föreslås att anmäl-
ningsplikt för skogsbränsleuttag skall införas. Försla-
get är utomordentligt dåligt, eller kanske inte alls,
motiverat. Även här finns det en risk för övertolkning.
Vi har ju i annat sammanhang minsann hört att i det
förslag till miljöbalk - som, herr talman, för övrigt
bara har presenterats för pressen, inte här i riksdagen
- finns det en skrivning om tillståndsplikt för husbe-
hovstäkter av jord och grus.
Skall vi nu se framför oss att skogsbonden till
skogsvårdsmyndigheten skall anmäla sina uttag av
husbehovsved och hos miljöskyddsenheten på länssty-
relsen ansöka om tillstånd att ta grus till sin egen
skogsväg? Alla anmälningar och ansökningar skall
naturligtvis avgiftsbeläggas enligt erfarenheter som vi
just fått från förslaget till djurregister. Inge Carlsson,
är detta en rimlig utveckling? Kan vi få stöd för att se
till att sådana här tokigheter inte införs?
20 miljoner kronor föreslås gå till fiskevård. Det
kan synas vällovligt. Vi kommer inte att motsätta oss
det förslaget, under förutsättning att pengarna verkli-
gen går till konkret fiskevård. Det kan dock vara värt
att notera att regeringen samtidigt föreslagit att ansla-
get till kalkning skall minskas med samma belopp.
Vad är det för logik i detta?
Vi moderater har i många år föreslagit att fiske-
vård i vårt land skall ske genom bildande av fiske-
vårdsområden där fiskare av olika kategorier och
fiskevattenägare i gemensamt intresse tar sitt ansvar.
Så fungerar det ju i dag med stor framgång vad gäller
våra insjövatten. Ett par tusen fiskevårdsområden
omsätter en kvarts miljard kronor på olika aktiviteter.
Låt det få fungera så vad gäller alla våra vatten!
Som bekant blir det, dessbättre, ingen minskning
av kalkningsanslaget. På förslag, bl.a. av oss modera-
ter, ändras regeringens förslag. Det blir alltså en ök-
ning med 20 miljoner kronor.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 3.