Herr talman! Jag skall börja med att tacka utskot-
tets ledamöter för tillstyrkande av den motion som jag
nu för andra året i rad har väckt om ett stöd till det
fjällnära jordbruket. Förhoppningsvis kommer hela
riksdagen enad att ställa sig bakom den om en liten
stund. Det är faktiskt väldigt positivt, och jag är väl-
digt glad över att vi har lyckats nå dithän.
Det finns ett litet småskaligt jordbruk i de fjällnära
områdena. Det är små gårdar, små enheter. Det finns
inga möjligheter att rationalisera detta bruk, för det är
för långt till grannens åker, för att uttrycka det enkelt.
I genomsnitt handlar det om mjölkgårdar med tolv
tretton kor. Man har inte haft möjlighet att utnyttja de
befintliga miljöstöden eller andra stöd som finns inom
EU-systemet. Det faktum att riksdagen snart kommer
att fatta beslut om ett tillkännagivande om att rege-
ringen skall komma tillbaka med ett förslag till ett
särskilt stöd till det fjällnära jordbruket är jag mycket
glad över.
I övrigt har det varit en intressant debatt här i dag,
en diskussion om dagens jordbruk, både det svenska
och i viss mån det globala. Självklart är jordbruk
livsmedelsproduktion och därmed nödvändigt för vår
överlevnad. Men det är lika viktigt att detta jordbruk
och denna livsmedelsproduktion sker på ett sådant
sätt att det är långsiktigt uthålligt. Naturen kommer att
klara sig, naturen överlever utan oss människor. Men
vi överlever inte om vi inte anpassar vår produktion
till vad naturen ger för förutsättningar. I dag är inte
den produktionen uthållig.
Hela den världsekonomi som vi lever i bedriver en
rovdrift på ändliga resurser. Det är en ökad urbanise-
ring som betyder förstörelse av jordbruksmark, förstö-
relse av vattenresurserna. Trots att jordbruksproduk-
tionen har fördubblats sedan 1960 svälter 800 miljo-
ner människor. Det här får man inte glömma bort i
diskussionen om jordbruket i Sverige. Det betyder
också att det är väldigt viktigt att vi bedriver ett jord-
bruk på all tillgänglig jordbruksmark. Där är jag helt
enig med Dan Ericsson att det är viktigt - det är fler
som framfört det.
Det jag skulle vilja lyfta fram nu, eftersom jag inte
hann göra det under den föregående debatten, är det
ekologiska jordbruket, som är det mål som vi måste
sträva mot. Vi har uttryckt i vår motion det som så att
all jordbruksproduktion på sikt skall vara ekologisk.
Med det menar vi att den skall vara långsiktigt håll-
bar, att man skall utnyttja lokala förnybara resurser,
solenergi och bioenergi, bevara åkerjordens bördig-
het, maximera återcirkulation av växtnäring och or-
ganiskt material. Man skall minska behovet av ändliga
resurser och miljöpåverkan på det sättet. Man skall
inte använda naturfrämmande ämnen. Man skall bidra
till bevarandet av genetisk mångfald i produktionen
och i jordbrukslandskapet, om man skall kunna ge
husdjuren betingelser som tillåter dem ett naturligt
beteende.
Det här är den målsättning som finns för det eko-
logiska jordbruket, och vi tycker att den är väldigt
bra. Visionen måste ju vara att de 5,6 % som vi har i
dag - och som vi har som mål skall öka till 10 % -
skall växa successivt. Under den tiden kommer det
konventionella jordbruket att minska, så att vi till slut
når en helhet där vi har ett jordbruk som är hållbart.
Det här betyder inte att det ekologiska jordbruket
skall stå stilla. Det är dags, tycker vi, att utveckla
begreppet ekologiskt jordbruk. Vi har bl.a. lyft upp
frågan om att bryta ned det centrala målet på 10 % till
regionala mål. Vi kan ju se att det är väldigt olika hur
mycket jordbruksmark som odlas ekologiskt i olika
delar av Sverige. Jämtland och Västernorrland hör till
dem som är duktigast. Nu har inte de så stor andel
jordbruksmark, men det är ändå bra att man har näs-
tan en tredjedel ekologiskt odlat. Det kan jämföras
med hur det ser ut i Skåne, Västergötland och Öster-
götland, som är stora jordbrukslän.
I det sammanhanget skulle jag också vilja säga
något om Centerns reservation när det gäller det här
att komma med ett nytt mål för det ekologiska jord-
bruket. Jag tycker att det är litet grand att slå in öppna
dörrar att reservera sig. Det står i propositionen att ett
nytt mål skall utformas. Det står också i betänkandet.
Så det är ju ingen skillnad mellan reservationen och
det som vi alla är överens om.
Sedan tycker vi också att det är viktigt att fortsätta
att utveckla begreppet ekologiskt jordbruk. Hittills
har man ju framför allt jobbat med att inrikta sig på
att ha en produktion utan bekämpningsmedel och
konstgödsel. Nu menar vi att det är dags att ta nästa
steg.
Det finns tre problem i dagens ekologiska pro-
duktion. Det är näringsläckage, långväga transporter
och användning av fossila bränslen. Det här måste
vara det som man skall ta itu med i nästa steg. Det är
ett problem att man är beroende av fossila bränslen,
och det här med långväga transporter är ett område
som man inte kan komma ifrån. Det finns en hel del
ekologisk produktion som man faktiskt på det sättet
skulle kunna ifrågasätta. Och man gör ju sina egna
misstag. Själv köpte jag ekologisk honung från Nya
Zeeland, och inte förrän jag kom hem började jag
fundera över om det var så nödvändigt.
Jag skulle också vilja säga något kort om det här
s.k. kopasset. Vi är mycket kritiska till det sätt som
detta hanteras på, men faktum är att det här bottnar i
en förordning, och en förordning är direkt tillämplig i
svensk lagstiftning. Finansieringen kan man diskutera.
Jag är inte så säker på att man inte skall ta ut en avgift
för den här administrationen, för det betyder ju också
att man får en ursprungsmärkning som är värdefull.
Det var Marie Wilén inne på. Det är en fullkomligt
felaktig hantering administrativt, men såvitt jag har
förstått så ligger en hel del av detta i att det är bundet
till en förordning som inte Sverige ensidigt kan ändra
på.
Jag tänker också ta upp litet grand av den budget
som vi från Vänsterpartiet har lagt fram. Som jag sade
i mitt tidigare anförande har vi föreslagit att man inte
nu skall utnyttja den sista delen av det framförhandla-
de stödet. I stället skall man ha kvar en reserv till den
översyn av de samlade miljöprogrammen som skall
göras inför nästa femårsperiod. Det betyder att vi
också har gjort en litet annan prioritering i vår budget.
Vi har en reservation, nr 1, som jag yrkar bifall till.
Jag skall nämna litet kort om vad den reservationen
innehåller.
Vi har bl.a. föreslagit ett ökat anslag till Statens
veterinärmedicinska anstalt. Det har vi gjort bl.a. mot
bakgrund av det ökade antal djursjukdomar som vi
har fått i Sverige - inte minst på grund av den ökande
handeln med övriga EU-länder. SVA har krävt mer
pengar. Vi har föreslagit att de skall få en ökad ram
för att klara av det här.
Detsamma gäller anslaget för att bekämpa smitt-
samma husdjurssjukdomar. Där har vi också föreslagit
en ökning med 15 miljoner. Vi har ju sett en ökning
av salmonella. Vi har sett en ökning av andra sjukdo-
mar, t.ex. utbrott av Newcastlesjuka bland höns. Vi
har haft problem med sjukdomar hos svinen osv. Det
här är något som vi tyvärr måste lära oss att leva med
och lära oss hantera. Det är dåligt att man då drar ned
anslagen jämfört med vad myndigheterna känner att
de behöver.
På samma sätt har vi fördelat en större ram till
Statens livsmedelsverk, bl.a. för att klara av det här
med bekämpningen av salmonella i det kött som
kommer in. Jag är helt överens med vad Marie Wilén
sade tidigare. Vi från Vänsterpartiet har också krävt
att man temporärt skall återinföra en gränskontroll för
att få stopp på införseln av salmonellasmittat kött vid
gränsen.
Vi har också reserverat oss för att vi vill ha ett
högre anslag till SLU. Nu har de fått en ytterligare
besparing, eller neddragning, med 9,4 miljoner inför
nästa års budget. Det står i propositionen att detta är
av statsfinansiella skäl. Vi har inte kunnat acceptera
det. Här tycker jag att det vilar ett tungt ansvar på
Centerpartiet, som med öppna ögon har gått in och
försämrat förutsättningarna för jordbruksforskningen
på ett sådant sätt att hela det norrländska jordbruks-
forskningsprogrammet just nu är hotat.
Det är många som har protesterat mot det här. Jag
vet inte vad man kan göra åt det, men det är i alla fall
väldigt allvarligt att försöksanstalterna i Röbäcksda-
len och Öjebyn och ytterligare två ställen riskerar att
läggas ned och flyttas till andra delar i Sverige.
Det är ju faktiskt så att man inte kan forska på
norrländskt jordbruk i Skara eller i Alnarp. Man kan
inte forska på norrländska klimatförhållanden, norr-
ländska förutsättningar att hitta alternativa grödor,
tålighet mot frost och andra problem som finns i det
norrländska jordbruket. Det kan man bara göra i
Norrland.
Det finns också en enhet i Umeå där man forskar
på renar. Jag har litet svårt att se att man skulle kunna
bedriva den forskningen längre söderut än där det
görs i dag.
Med det, herr talman, har jag lämnat igen några av
de minuter jag fick, eller tog mig rätten att ta, i den
förra debatten. Jag vill yrka bifall till reservation 1.