Herr talman! Som jag påpekade i den förra debat-
ten har regeringens ordning med att lägga fram en
särproposition samtidigt med budgetpropositionen
stökat till det hela en del. Jag har därför i den förra
debatten nämnt några principiella ståndpunkter kring
jordbrukspolitiken som jag nu inte tänker upprepa.
Vad gäller föreliggande förslag bygger det på de
budgetramar som riksdagens majoritet har antagit.
Eftersom vi kristdemokrater hade en högre ram för
utgifterna avseende jordbruket deltar vi ej nu heller i
beslut som berör anslaget. Jag skall också i denna
debatt påminna om att vårt parti ej har ordinarie le-
damot i utskottet, varför det ej varit möjligt att avge
reservationer eller särskilda yttranden i utskottet utan
vi lägger fram våra synpunkter direkt här i kammaren.
I vår budgetmotion tog vi bl.a. upp frågan om för-
enkling av administration av kartavgiften - en avgift
som vi för övrigt menar ej skall belasta jordbrukarna.
Vi motsatte oss införandet av denna avgift. Nu har
riksdagsmajoriteten beslutat om avgiften, och då har
vi i konstruktiv anda föreslagit en förenkling av ad-
ministrationen av densamma. Inte heller på denna
punkt har utskottsmajoriteten funnit det värt att föra
det till beslut. Moderaterna i utskottet har dock haft
vänligheten att följa upp vårt motionskrav, och man
tillstyrker motionen enligt reservation 3, som jag
således yrkar bifall till. Ett tips till dem som arbetar
med det här är att gärna titta på upplägget i motionen
för hur det här skall administreras. Det skulle bli
betydligt billigare än det sätt som man hanterar det på
nu.
Regeringen aviserar nu en översyn av organisatio-
nen av jordbruksadministrationen. Vi är övertygade
om att en sådan genomgång kan leda till stora effek-
tivitetsvinster. Från Kristdemokraternas sida har vi
föreslagit att frigjorda resurser vid effektivisering av
den totala jordbruksadministrationen skall användas
för registerhållningskostnader - nu aktuellt är främst
djurdatabasen. Inte heller kostnaderna för detta regis-
ter skall enligt vår uppfattning belasta jordbrukarna.
Vidare skall enligt vår uppfattning frigjorda ad-
ministrationsmedel ställas till förfogande för fortsatt
uppbackning av avbytartjänsten. Vi beklagar från
Kristdemokraternas sida att regeringen med riksda-
gens stöd nu avvecklat stödet till avbytarverksamhe-
ten. För mjölkgårdar är avbytarverksamheten helt
nödvändig för att möjliggöra ett normalt liv för jord-
brukarna. Det är ytterligt märkligt att regeringen till-
sammans med Centerpartiet fullföljt denna sociala
nedrustning. För vår del är vi beredda att på nytt
stötta avbytarverksamheten. Detta ser vi som en del i
ett tidigare ingånget avtal med Sveriges bönder. Det
är märkligt att utskottet inte ens kommenterar denna
fråga i sitt betänkande.
Kostnaderna för det djurregister som nu upprättas,
främst av arbetsmarknadspolitiska skäl, föreslår rege-
ringen skall belasta lantbrukarna. Detta är inte en
riktig politik. Det är inte den enskilde lantbrukaren
som skall bära kostnaderna för registerhållning som
hör samman med EU-krav, särskilt inte som regering-
ens handläggning innebär onödiga kostnader. Rege-
ringen bör därför snarast återkomma till riksdagen
med ett nytt förslag om finansiering av djurregistret.
Jag vill här och nu passa på att fråga utskottsma-
joriteten om man kommer att agera för att få en för-
ändring till stånd. Jordbruksverkets blanketter är ju
redan utskickade. Jag har sett dem. Jag har också sett
anvisningarna, och jag kan förstå att en del kliar sig i
huvudet efter detta. Jag funderar på om regeringen på
ett handfast sätt tänker agera för att underlätta lant-
brukarnas situation.
Inge Carlsson, som är utskottsmajoritetens före-
trädare, kanske kan ge ett besked på denna punkt. Jag
tror att många skulle se positivt på ett besked som
innebär en förenkling och förändring av detta.
Herr talman! Jag hade inte tänkt söka strid med
Centerpartiet i debatten, men Marie Wilén gjorde
sådant våld på sanningen i ett tidigare replikskifte att
jag måste ta upp den frågan. Hon hävdade att Center-
partiet hade agerat emot detta djurregister. Jag tog
fram den tilläggsbudget som behandlades här i kam-
maren för inte så länge sedan. Jag noterar där att det
finns två reservationer i just djurregisterfrågan, en
från moderaterna och en från kristdemokraterna. De
sammanfaller.
Jag kan läsa innantill från Kristdemokraternas re-
servation i det sammanhanget. Detta är vårt förslag till
text: Finansutskottet delar de synpunkter som fram-
förs i motionen från Kristdemokraterna. Regeringen
föreslår att driftkostnaderna för det djurregister som
nu upprättas skall belasta lantbrukarna. Detta är enligt
utskottets mening inte en riktig politik. Det är inte den
enskilde lantbrukaren som skall bära kostnaderna för
registerhållning som hör samman med EU-krav. Re-
geringen bör återkomma till riksdagen med förslag
som tydliggör att ökade kostnader som hör samman
med EU-krav skall bäras av staten. Det gäller både
den nyligen införda kartavgiften och det nu aktuella
djurregistret.
Riksdagen hade alltså möjlighet att avvisa rege-
ringens förslag. Centerpartiet gjorde inte det. Det
fanns ingen reservation från Centerpartiets sida när
riksdagen behandlade frågan. Det vet Marie Willén.
Ändå försöker hon på det sätt som hon gjorde tidigare
mörka den inställningen.
Det är bättre att stå för dåliga beslut, Marie Wil-
lén. Än bättre är att ni ändrar er och redovisar varför
ni har gjort det. Försök inte att på detta sätt vilseleda
oss om vad som faktiskt händer i riksdagen i den
frågan.
Eftersom jag ändå kommenterar Centerpartiet kan
jag ta upp två frågor till. Det hävdades att man nu
ställer sig positiv till den Björkska utredningen. Man
nämnde speciellt energibeskattningen, som föreslås
jämställas med energibeskattningen i tillverkningsin-
distri. Lantbruksföretagen skulle ha samma förmåner
som tillverkningsindustrin och alltså beskattas lättare.
Också på sådana förslag har Centerpartiet haft
möjlighet att rösta. Vi kristdemokrater har framfört
det tidigare. Det är ett tag sedan. Det fanns en möjlig-
het att göra dessa förändringar.
När vi får en utredning från en tidigare centerpar-
tistisk riksdagsledamot backar man upp förslagen. Det
är möjligt att det är en bra modell. Det kan vara ett
tips till regeringen. Lägg gärna utredningar på tidigare
centerpartistiska riksdagsledamöter, för då kommer
Centern att så småningom följa de förslagen. Det är
utmärkt. Men varför inte agera då förslagen faktiskt
finns för behandling i riksdagen?
Samma sak gäller ett fullständigt användande av
miljöstödet. Det fanns faktiskt tillfälle att påbörja
detta tidigare. Marie Wilén berömmer sig av att vi är
där nu och säger att vi fixar det. Centern har faktiskt
tidigare röstat emot förslaget. Det är verkligheten.
Herr talman! I takt med att svenska livsme-
delsprodukter blir kända ute i Europa ökar förutsätt-
ningarna för export. Det är därför angeläget att på
olika sätt göra dessa produkter kända. Det gäller inte
minst de ekologiskt producerade livsmedlen. Därför
menar vi att det är angeläget att tillföra anslaget för
exportfrämjande åtgärder ytterligare resurser.
Jag vill säga något kort principiellt om jordbruks-
politiken också i detta budgetsammanhang. Nyligen -
i oktober - behandlade riksdagen ett annat jordbruks-
betänkande, där det hävdas att det råder samstämmig-
het om målen med jordbrukspolitiken. Så är det inte.
Vi ser i stället att det finns en skillnad mellan dem
som ser jordbruksnäringen som en nödvändighet för
en fortsatt levande landsbygd och som en livsmedels-
resurs i det globala perspektivet och dem som ser på
jordbruket som en näring bland alla andra.
För vår del vill jag återigen slå fast att fortsatt
jordbruksproduktion i Sverige såväl som i övriga EU-
länder är en nödvändighet. Nationellt gäller det såväl
för att målsättningen om att hela Sverige skall kunna
uppnås som för att garantera en fortsatt inhemsk livs-
medelsförsörjning.
Vad gäller skogen, slutligen, har regering och
riksdag tidigare markerat att man vill ha en ägarstruk-
tur i det svenska skogsbruket som innebär att ökat
enskilt ägande bör stimuleras till skillnad från ökat
storbolagsägande. Den beskrivning av förändringen
av ransoneringsregeln som regeringen aviserar kan
inte sägas ligga i linje med denna inriktning, snarare
tvärtom. När storbolag köper till skogsmark berörs de
fortfarande inte av ransoneringsregeln, eftersom de
tilläggsköpta hektaren räknas in i det totala skogsin-
nehavet.
Sänkningen från 100 till 50 hektar kan ses som ett
försök att motarbeta "klipparna". Åtgärden kan utgöra
ett hinder för denna typ av verksamhet, men för att
komma åt problemet på allvar borde hela regelverket
ses över. Det bästa och enklaste är sannolikt att man
ser över föreskrifterna till skogsvårdslagen. Regering-
en borde enligt vår uppfattning ta ett sådant initiativ.
Vad gäller reservation 5, som berör ändring av
skogsvårdslagen, kan jag säga att vi kommer att avstå
vid en eventuell omröstning, eftersom vi vill ha en
översyn av regelverket.