Herr talman! Vad gäller Inge Carlssons kommen-
tar höll jag på att säga: Genom sig själv känner man
andra. Vi plussar inte på några miljoner här och där
för att bli populära. Vi gör det utifrån en bedömning
att det är nödvändiga åtgärder.
Jag tror att vi kan diskutera mycket om vem som
har mest framtidstro när det gäller svensk jord-
bruksnäring. Man vill inte anslå 700 miljoner för att
ge särskilda kunskaper i användning av bekämp-
ningsmedel, för en tvådagarskurs under tre år, för att
det skall vara växtnäringsbalans eller för att ge kun-
skaper om växtodling. Detta tycker man vore själv-
klart.
Jag tycker inte att detta är att ha dålig framtidstro
utan tvärtom att ta det svenska jordbruket på allvar.
Det är viktigt att använda hela det framförhandlade
stödet, men det är också viktigt att detta stöd används
på ett klokt och rimligt sätt, så att vi inte blir till åtlö-
je. Svenskt jordbruk skall inte hamna i strykklass av
den anledningen.
Vi vet att det i dag finns massor av duktiga bön-
der, och vi tycker att det är jätteviktigt att satsa på en
miljöförbättring i det konventionella jordbruket. Det
framgår också av de motioner som vi har väckt under
den här mandatperioden.
När man har mer än 300 miljoner kronor över från
förra året, som man inte har lyckats göra av med,
tycker vi inte att man i dag skall använda de här ak-
tuella pengarna. Jag tycker att det är en klok ekono-
misk inställning.