Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Svar på interpellation 1993/94:63 och fråga 1993/94:192 om kriminalisering av innehav av

Justitieminister GUN HELLSVIK (m), 1993-12-03 (riksmöte 1993/94).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Herr talman! Jag svarade nog på Ulla Petterssons

fråga om problem av rättslig och praktisk karaktär.

Jag har fört fram det här också i tidigare

sammanhang. Den rättsliga karaktären diskuterar

vi just nu -- främst frågan om grundlagsändringar.

Den praktiska karaktären består i, som jag sade i

mitt tidigare inlägg, svårigheterna att komma åt

innehavet -- vilka inte får underskattas -- även om

man har regler som straffbelägger innehavet.

Jag förstår inte riktigt Ulla Petterssons påstående

att remissen borde ha föregått ställningstagandet.

Vad skulle vi remittera, om vi inte har en

departementspromemoria? Syftet med remissen

var att få in synpunkter. Jag tror knappast att jag är

känd för att inte lyssna på de svar som kommer in.

Men det vore mycket egendomligt om man hade ett

remissförfarande där vi från departementets sida

inte har fört ett resonemang och pekat på vilka

slutsatser regeringen kommit fram till. Därefter är

det ytterligare ett remissförfarande, för att man

skall få synpunkter, eventuella tillägg och

ändringsförslag framlagda.

Ingegerd Sahlström frågar om vi inte har

gemensamma mål. Jag är övertygad om att vi har

ett gemensamt mål. Men vi får aldrig glömma, när

vi diskuterar ett mål, att det också finns andra mål,

nämligen att värna om yttrandefriheten och

tryckfriheten i Sverige. Jag utgår från att vi även

har detta mål gemensamt. Jag utgår från att detta

har ett stort värde. Vi måste då vara öppna för att

diskutera båda dessa mål samtidigt och diskutera

om vi kan nå båda målen med olika redskap.

Det är så lätt att säga att man har ett mål och för

tillfället glömma vilka andra viktiga mål vi också

har. Vi riskerar då att skapa problem framöver.

Men det är viktigt att den här diskussionen förs.

Tack vare en diskussion kan vi eventuellt finna

vägar som innebär att man kan hålla fast vid båda

dessa olika mål.

Vad gäller Margareta Viklunds fråga om Norge,

har jag inte några detaljkunskaper. Men jag vet att

Norges lagstiftning innebär ett begränsat förbud.

Man har endast förbud mot innehav av videogram

och inget generellt förbud. Det är möjligt att Ulla

Pettersson, som hänvisat till denna lagstiftning, kan

den bättre.

Debatten

Hämtad sida: 16

16 rader

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

Justitieminister GUN HELLSVIK (m): Svar på interpellation 1993/94:63 och fråga 1993/94:192 om kriminalisering av innehav av (1993-12-03) — PRESS0