Herr talman! Fru justitieminister! Vi pratar väldigt
mycket om samma sak, och vi har ett gemensamt
mål: vår framtid och våra barn. Jag uppfattar att
man svänger sig, när man hänvisar till
yttrandefriheten och tryckfriheten och värderar
dem så högt. Med andra ord: man värderar inte vår
framtid lika högt.
Jag accepterar inte svaret att det gäller att sära på
vad som är viktigt och vad som är mindre viktigt.
Jag sätter faktiskt barnens framtid som nummer ett.
Det är min ålderdom. Kan vi inte i denna
församling ta tag i denna fråga nu, undrar jag vad
våra barn tycker om oss som sitter här.
Jag accepterar inte svaret att det finns en
departementspromemoria, att frågan är föremål för
remissbehandling eller att justitieministern får
avvakta innan man tar upp den på nytt. Jag tycker
att det är ynkedom, på ren svenska. Det skulle ha
varit full debatt om frågan för länge sedan. Den
skulle ha varit behandlad. Det är inga konstigheter.
Varje normal människa i detta land tycker att det
är fruktansvärt att handeln med barnpornografi får
fortgå och att man kan skylla på grundlagarna.
Jag vill ha ett rakt svar på denna fråga: Vad tänker
justitieministern göra för att få fart på denna
debatt, så att vi i morgon dag -- t.o.m. på julafton --
fattar ett beslut? Det gäller våra barn och vår
ålderdom. Det gäller en respekt för människolivet,
och ingenting annat.