Herr talman! Jag konstaterar med beklagande att
frågan om kriminalisering av barnpornografi åter
tycks skjutas på framtiden. Vid flera tillfällen har
justitieministern och jag här i kammaren debatterat
frågan om innehav av barnpornografi. Nu hade jag
verkligen hoppats att man skulle ta krafttag för att
förhindra den verksamheten, bl.a. genom att
kriminalisera innehavet.
Vi får allihop dagligen större kännedom om
sexualbrott mot barn. Barn brukas och förbrukas.
Barn skadas till kropp och själ. Att utnyttja barn
sexuellt är ett brott, och det är ett brott över hela
världen. Men tyvärr räcker inte de lagar som vi har
för att det skall ske något radikalt för barnens
bästa.
I FN:s konvention om barns rättigheter står det
inskrivet att alla barn har rätt till skydd mot sexuell
exploatering och sexuella övergrepp. De har rätt till
att skyddas mot att utnyttjas i prostitution och
pornografi.
När man diskuterar frågan om barnpornografi
måste man ha klart för sig kopplingen mellan de
sexuella övergreppen och bilderna. Produktion och
distribution av barnpornografi förutsätter ju att
man utnyttjar barn sexuellt.
Herr talman! Jag menar att vi måste förhindra den
här verksamheten och att vi måste kriminalisera
innehavet av barnpornografi. Jag instämmer med
det som har sagts tidigare. Ulla Pettersson talade
om tryckfrihetsförordningen och grundlagen. Jag
menar att det är dags att göra en ändring i
grundlagen. Det kan inte få vara tillåtet att
framställa skrifter och filmer där barn utnyttjas
sexuellt och det uppenbara syftet är att sprida dessa
bilder.
Lagen som vi har i dag kringgås och är svår att följa.
I dag måste polisen lägga ned mycket tid för att
bevisa spridning av barnpornografi. Timme ut och
timme in tvingas poliser i vårt land att sitta och titta
på filmer för att kunna bevisa att en bild från en film
är densamma som i en annan film. När de här
alsterna produceras tas bilder från ett stort lager
och sätts ihop på olika sätt så att filmerna blir olika.
Detta tar fruktansvärt lång tid för polisen som
skulle behöva göra annat, tycker jag.
I svaret från justitieministern hörde vi att det
föreligger goda straffrättsliga instrument för att
ingripa mot barnpornografi. Jag tycker inte att det
är sant.
Vid några tillfällen under senare tid har polisen
beslagtagit barnpornografi i s.k. porrbutiker.
Tidningarna har inte funnits ute i affären utan på
lagret. När poliserna har gjort sina ingripanden och
när de har förhört butiksägarna, har de från
samtliga butiksägare fått samma svar, nämligen att
de hade fått tidningarna av misstag och att det inte
alls var meningen att de skulle säljas.
Det har alltså varit svårt att bevisa spridningen av
barnpornografi. Butiksägarna vet hur svensk lag
lyder och vet vad de skall säga. Jag tvivlar alltså på
dem, och menar att de inte talar sanning när de
säger att de inte har tidningarna för försäljning. Jag
måste då fråga statsrådet om det verkligen stämmer
att den lag som vi har i dag skyddar barn?