Herr talman! Jag får tacka statsrådet för svaret,
som jag tycker gav klara besked.
Jag anser att något av det mest förnedrande som ett
barn kan utsättas för är att bli ett offer för
barnpornografi. Jag tror också att vi är överens om
detta. Barnet är helt beroende av oss vuxna, och vi
har till uppgift att vara dess beskyddare, vårdare
och lärare. Att i stället för att vårda eller hjälpa det
utnyttja och exploatera det för kommersiella och
andra mer skumma intressen anser jag vara botten
av botten.
Barnpornografimaterial omfattar tidskrifter,
kortfilmer, spelkort, fotografier, videogram osv.
Materialet kan skildra barn från tre års ålder
involverade i alla former av sexuella aktiviteter.
Kanske utsätts också yngre barn för detta.
I departementspromemorian Ds 1993:80 Ökat
skydd för barn, som också justitieministern
hänvisar till, framhålls på s. 19:
''En kriminalisering av innehav av barnpornografi
skulle således kräva grundlagsändringar
innebärande ett väsentligt avsteg från sedan länge
tillämpade tryckfrihetsrättsliga principer.
Innehållet i sådana framställningar kan visserligen
knappast sägas vara av sådant slag att det i
yttrande- och tryckfrihetshänseende kan anses vara
skyddsvärt, men de för vårt samhälle så
grundläggande principerna om yttrande- och
informationsfriheten i de medier som skyddas av
Tryckfrihetsförordningen och
Yttrandefrihetsgrundlagen bör inte underkastas ett
så från själva grundtanken långt gående undantag
som en kriminalisering av innehav av vissa sorters
framställningar skulle innebära. Med hänsyn till att
såväl skildrandet som spridandet, förfaranden som
ligger före innehavet, är kriminaliserat, föreligger
tillräckliga straffrättsliga instrument för att ingripa
mot barnpornografi. Mycket talar för att
ingripanden i dessa skeden är betydligt effektivare
än åtgärder riktade mot innehavare.''
Detta är väl såvitt jag kan förstå också vad
justitieministern har sagt i sitt svar, fastän med
andra ord.
Herr talman! Å ena sidan säger man här att innehav
av barnpornografi inte är brott i yttrande- och
tryckfrihetslagstiftningens mening, även om syftet
med dessa grundlagar långt ifrån var att människor
skulle få tillgång till just barnpornografi. Men det
här går inte ihop för mig. Om man innehar
barnpornografiska alster måste man väl ändå ha
varit delaktig i både skildrande och spridande av
pornografi. Å andra sidan anser man sig finna skäl
att ändå inte ändra lagarna, eftersom det finns
effektiva metoder för att komma år
barnpornografin.
Herr talman! Jag anser att detta uttalande och
ställningstagande är helt otillfredsställande. Jag vet
inte om justitieministern känner till att Sverige är
ett transitland för barnpornografi, därför att vi har
så generös lagstiftning.
I höst har en person, för första gången i Sverige
hitills, fällts för att ha spritt barnporr via dator.
Mannen har en s.k. BBS. Det är en form av databas
dit andra personer med dator och modem kan ringa
för hämta och lämna filer och skriva brev till
varandra. I databasen fanns 40 porrbilder. I domen
skriver tingsrätten att mannen genom att hålla
bilderna tillgängliga skall anses ha spritt dem i den
mening som anges i 16§ brottsbalken.
Herr talman! Jag anser att detta tillkännagivande
anser jag öppnar dörren för en vidare diskussion
om ändringar i grundlagen. Datoriserad överföring
av material genom modem är annars mycket svår
att upptäcka. En person som har barnpornografi i
sin dator kan således knappast bli åtalad, eftersom
det är svårt att bevisa att materialet har
distribuerats.
Herr talman! Problemet med barnpornografi
tycker jag kan liknas vid problemet med narkotika.
Det är förbjudet att tillverka eller sprida narkotika,
men för inte så länge sedan var innehav inte
åtalbart. Detta ändras eftersom man ansåg att
narkotikabekämpningen kunde bli effektivare
genom en lag som också kunde straffa dem som
innehar narkotika.
Finns det några starka skäl till att inte ändra lagen
så att också innehav av barnporr blir straffbart?
Frågan är vem samhället tar ansvar för att skydda.
Är det pedofiler, snuskhumrar och andra som vill
tjäna pengar på människoförnedrande bilder eller
barn?
Herr talman! Jag anser att det måste bli slut på
produktion, innehav, distribution och försäljning
av barnpornografi. All verksamhet måste
förbjudas, även om tryckfrihetsförordningen och
grundlagen får maka på sig litet.
Statsrådet Reidunn Laurén har sagt att
avvägningarna hittills har lett till att grundlagen
inte skall ändras. Reidunn Laurén sade till TT den
2 november i år: ''Men denna fråga är ingalunda
avförd från dagordningen hos oss. Det finns
anledning att fundera vidare på den.''
Jag hoppas verkligen att resultatet av
remissbehandlingen och vidare arbete med
utredningen ''Ökat skydd för barn'' resulterar i ett
förslag från regeringen om att också innehav av
barnpornografi skall förbjudas. Är
justitieministern av samma åsikt?