Herr talman! Justitieministern säger bl.a. att det
inte är meningsfullt att införa förändringar som inte
går att kontrollera. Hon talar om hembesök, osv.
Hon säger att hon är öppen för att se om det finns
andra instrument att använda i uppföljningen. Hon
är tveksam till att kriminalisera innehav.
Hur har Norge och andra länder gått till väga? De
måste väl ha haft samma problem? Är Sverige så
olikt i sin lagstiftning och uppföljning osv. att det
som är möjligt i Norge är omöjligt här?
Rädda barnens ordförande Karin Söder och Lisbet
Palme, ordförande i Svenska Unicef-kommittén,
uppvaktade i oktober justitieministrarna i de
nordiska länderna och inrikesministern i Finland
om just sexuell exploatering av barn. Det här är en
fråga som engagerar många och som många vänder
sig emot med avsky.
Herr talman! Det är lätt att hålla med de
brevskrivare jag nyss nämnde, dvs. att nutidens
mest destruktiva former av exploatering av barn är
när barn måste tvingas att sälja sina kroppar till
människor med sexuella avvikelser. Jag tycker att
det är oerhört förnedrande för hela
människosläktet att barn över huvud taget skall
ställas i en sådan situation att de är mer eller mindre
tvingade att sälja sig själva, sin egen värdighet och
sina kroppar.
Jag anser att det är vår skyldighet som vuxna och
som ansvarstagare på olika nivåer i samhället att
hjälpa dessa barn, så att de inte skall behöva ställa
sig i en sådan situation. Ett sätt att hjälpa dem är att
förbjuda hela denna verksamhet -- där ett innehav
fortfarande är tillåtet.
Herr talman, i FN-konventionen om barns
rättigheter, vilken Sverige liksom många andra
länder skrivit under, slås bl.a. fast att
konventionsstaterna särskilt skall vidta alla
lämpliga nationella, bilaterala och multilaterala
åtgärder för att förhindra att barn utnyttjas i
pornografiska framställningar och i pornografiskt
material. Allt detta skall man vidta.
Också i aktionsprogrammet för förebyggande av
handel med barn, barnprostitution och
barnpornografi, antaget av konventionen för
mänskliga rättigheter i resolution 1992:74, slås det
fast att länder som ännu inte infört lagstiftning som
kriminaliserar produktion, distribution och
innehav av barnpornografiskt material anmodas
göra det.
Vi har alltså kravet på oss att ställa upp via
lagstiftning. Jag vädjar till justitieministern att
resultatet av den utredning som jag tidigare
nämnde och regeringens handläggning i ärendet
leder till att ett förslag i frågan läggs på riksdagens
bord.