Herr talman! Ulla Pettersson har frågat mig om jag
avser att i tid till nästa val framlägga förslag till
kriminalisering av innehav av barnpornografi.
Margareta Viklund har frågat mig om jag är beredd
verka för att en lagändring kommer till stånd så att
även innehav av barnpornografi blir förbjudet.
Jag besvarar interpellationen och frågan i ett
sammanhang.
Jag kan försäkra Ulla Pettersson och Margareta
Viklund om att jag delar deras avsky när det gäller
såväl barnsexturism som barnpornografi.
Som Ulla Pettersson och Margareta Viklund
känner till har det nyligen i en
departementspromemoria från
Justitiedepartementet föreslagits en mängd
åtgärder för att stärka barns straffrättsliga skydd
mot att bli utnyttjade sexuellt. I samma
promemoria redovisas synpunkter när det gäller
frågan om en kriminalisering av innehav av
barnpornografi. Där konstateras bl.a. att varken
tryckfrihetsförordningen eller
yttrandefrihetsgrundlagen tillåter en
kriminalisering av innehav av skrift eller film --
varmed avses även videogram -- även om skriften
eller filmen har sådant innehåll att det innefattar
tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott.
Utgångspunkten för dessa båda grundlagar är att
alla skall ha rätt att framställa och sprida skrifter
och filmer. Ett tryckfrihetsbrott respektive ett
yttrandefrihetsbrott begås i princip först när
framställningen lämnas för spridning till en större
krets än exempelvis de närmaste vännerna. Det är
alltså inte möjligt att ingripa mot en enskild person
endast under åberopande av att denne innehar en
skrift eller en film, som innehåller yttranden eller
skildringar som innefattar tryckfrihets- eller
yttrandefrihetsbrott. Skrifter och filmer med visst
innehåll kan inte allmänt ''förbjudas''. Det är inte
heller straffbart att förvärva skrifter eller filmer
som innefattar tryckfrihetseller
yttrandefrihetsbrott.
En kriminalisering av innehav av barnpornografi
skulle således kräva grundlagsändringar som skulle
innebära väsentliga avsteg från sedan länge
tillämpade tryckfrihetsrättsliga principer.
Dessutom vill jag särskilt framhålla att med hänsyn
till att såväl skildrandet i syfte att sprida som själva
spridandet, förfaranden som ligger före innehavet,
är kriminaliserade, föreligger goda straffrättsliga
instrument för att ingripa mot barnpornografi.
Mycket talar också för att ingripanden i dessa
skeden är betydligt effektivare än åtgärder riktade
mot en senare innehavare.
Jag vill i detta sammanhang vidare särskilt
understryka att själva framställningen av
barnpornografiska alster i många situationer faller
under brottsbalkens bestämmelser om sexualbrott.
Jag finner alltså för närvarande inte anledning att
inta någon annan ståndpunkt i den aktuella
kriminaliseringsfrågan än den som har redovisats i
departementspromemorian. Jag vill emellertid
erinra om att departementspromemorian är
föremål för remissbehandling fram t.o.m. den sista
januari nästa år. Utfallet av remissbehandlingen får
nu avvaktas innan jag tar upp frågan på nytt.