Herr talman! Beslutar riksdagen senare i dag att
bifalla majoritetens förslag kommer vi
socialdemokrater efter en valseger nästa år att
förändra lagstiftningen om fri etablering för
specialistläkare och sjukgymnaster så att målet om
en god vård på lika villkor för hela befolkningen
kan uppnås. Vi skall också se till att landstingen ges
möjlighet att ha kontroll över
kostnadsutvecklingen. Det är nämligen inte möjligt
med det förslag utskottsmajoriteten ställt sig
bakom.
Herr talman! Betänkandet SoU14 handlar främst
om specialistläkare och sjukgymnaster och fri
etablering för dessa båda grupper.
Under utskottsbehandlingen blev det uppenbart för
regeringspartierna att förslagen skulle falla om man
inte lyckades förhandla sig fram till en uppgörelse
med Ny demokrati.
Vi har i utskottet varit med om en turbulens av
sällan skådat slag. Under ärendets beredning har
olika förslag till förändringar av texterna lagts fram.
Vi socialdemokrater har protesterat mot såväl
innehåll som tillvägagångssätt.
Det förslag till lagstiftning som tagits fram under
flera månaders arbete i regeringskansliet har nu
hastigt stöpts om på avgörande punkter. Det har
skett under några nattimmar i utskottskansliet. Det
är ovärdigt en lagstiftande församling att bete sig på
det sättet.
Med stöd av riksdagsordningen 4 kap 10 § har vi
socialdemokrater begärt remissbehandling av de
lagändringar som utskottsmajoriteten föreslår. Vi
har begärt att yttranden skulle inhämtas från bl.a.
Riksförsäkringsverket,
Försäkringskasseförbundet, Socialstyrelsen,
Landstingsförbundet och Kommunförbundet
eftersom dessa i högsta grad är berörda av de här
förslagen och de beslut som fattas.
Vid utskottets utfrågning den 23 november var det
propositionen som gällde, men ett par veckor
senare var det något helt annat. På vårt förslag
beslutade socialutskottet enhälligt den 7 december
att begära in dessa yttrande. Den 8 december
beslutade utskottets borgerliga majoritet att frångå
detta beslut genom åberopande av att detta
remissförfarande skulle leda till avsevärt men.
Vi socialdemokrater kan konstatera att det inte
lämnats något godtagbart motiv till eller förklaring
av vad som menas med avsevärt men.
Vi finner det ytterligt anmärkningsvärt att
utskottsmajoriteten på detta sätt sätter sig över
riksdagsordningen. Vi anser att
utskottsmajoriteten drar vanrykte över riksdagen,
försämrar vårt anseende som folkvalda och
förklenar allvaret i att vara den lagstiftande
församlingen.
Herr talman! Förslagen till läkarvårdsersättning
och sjukgymnastikersättning innebär omfattande
förändringar när det gäller finansieringen av hälso-
och sjukvården i vårt land. En särskild utredning,
Kommittén om hälso- och sjukvårdens finansiering
och organisation, HSU 2000, arbetar sedan 1992
med de frågor som tas upp i betänkandet.
I förslaget om husläkarlag gick regeringen förbi sin
egen utredning. I förslaget om ersättning till läkare
och sjukgymnaster likaså. När man därpå körde
över utskottsminoriteten och riksdagsordningen
fick de socialdemokratiska ledamöterna i
utredningen nog och lämnade densamma.
Förkortningen HSU får väl numera uttolkas som
den havrerade sjukvårdsutredningen. För vad skall
den åstadkomma utan socialdemokratisk
medverkan? Vi kommer dessutom inte att vänta till
i mars med att tala om vad som är vår framtida
hälso- och sjukvårdspolitik. Det kommer vi att göra
i vår partimotion i januari.
Herr talman! Sjukvårdshuvudmännen skall vid
planeringen av hälso- och sjukvården inom sitt
geografiska område utgå från människors behov.
De förslag som lämnas av majoriteten om i princip
fri etablering för privatpraktiserande läkare och
sjukgymnaster är oförenliga med kravet om
kostnadskontroll och med kravet på en
vårdplanering som utgår från människors rätt till en
god hälso- och sjukvård åt alla på lika villkor.
Vid utfrågningen den 23 november ansåg
Socialstyrelsens företrädare att den fria
etableringen skulle leda till en kraftig ökning av
antalet läkarbesök per person i Sverige. En
fördubbling av antalet läkarbesök kunde förutses. I
dag uppgår antalet läkarbesök till 24 miljoner här i
landet.
Det är obestridligt att vi i internationell jämförelse
har få läkarbesök per person och år. Men inte desto
mindre toppar vi FN:s statistik om var man lever
bäst. Vi har en effektiv sjukvård. Den är
jämförelsevis billig. Svenskarna lever länge och gör
det uppenbarligen bra, åtminstone om man jämför
med andra. Varför skall det rivas ner?
Herr talman! Frågan måste nu ställas: Vem skall
betala för den ökande sjukvårdskonsumtionen?
Var skall vi ta pengarna. I den ekonomiska
situation som vi har, oavsett om det handlar om
staten eller landstingen, vet vi att det inte finns
några nya pengar. Jo förresten, när det handlar om
att sänka skatterna för välbeställda finns det
pengar, eller åtminstone lånar man pengar till
detta. Men det är ju något helt annat, eller hur kds?
Är det möjligtvis prov på kds höga moral att låna
pengar för att dela ut till dem som betalar
förmögenhetsskatt och till dem som har mycket
aktier?
Jag för min del fick lära mig i söndagsskolan att
kristendom handlade om andra saker, exempelvis
om att bära varandras bördor. Men sedan jag sett
kds uppträda som regeringsparti har jag insett att
kds:arna fått lära sig någonting helt annat. ''Låt
andra bära mina bördor'' är uppenbarligen kds
budskap i Sveriges riksdag.
Men nu handlar det om sjukvård. Då är det ofta
brist på pengar. Vad kan den fördubbling av antalet
läkarbesök som man förutser kosta? Det är
naturligtvis svårt att beräkna. Om man håller sig
lågt kan man landa på 10--12 miljarder per år. Det
är ungefär samma summa pengar som det kostar att
behålla 40 000--45 000 människor anställda i
kommuner och landsting.
Det som nu håller på ske är såväl ekonomiskt som
sjukvårdspolitiskt vansinne. Vansinnet skall
betalas. Landstingen kommer att tvingas lägga ned
sjukhus och vårdcentraler. Sjuksköterskor och
undersköterskor kommer att sägas upp. Läkarna
kan man inte säga upp. Om man gör det bildar de
eget utifrån dessa regler och skickar räkningen till
landstinget. Då har man inte vunnit någonting
ekonomiskt.
Till dessa ökade kostnader ska läggas kostnaderna
för en förväntad ökning av antalet sjukskrivningar.
Den genomsnittliga sjukskrivningsperioden
förväntas bli längre. Försäkringskasseförbundet
redovisade vid utfrågningen den 23 november
bedömningar som oroar. Jag hoppas att de också
oroar majoriteten. Att öppna för
marknadsmodeller i sjukvården när betalningen är
skattemedel och antalet läkare fler än vad som
behövs är fel. Särskilt fel blir det när vi vet att
efterfrågestyrd sjukvård leder till ökade kostnader.
Läkare och sjukgymnaster är gynnade grupper, och
det har de varit ända sedan 1955. Att få utöva sitt
yrke utan några egentliga begränsningar när
samhället betalar med skattemedel är en situation
som är få förunnad. Byggnadsarbetare,
undersköterskor och ingenjörer kan alla avundas
dessa yrkesgrupper som bara har att ta emot
patienter och skicka räkningen till skattebetalarna.
Efter årskiftet skall dessutom fri etablering råda.
Vad tycker centerpartister om förslaget, om
konsekvensen blir att man tvingas lägga ned
vårdenheter i glesbygden och på de mindre
orterna?
Det finns många bisarra inslag såväl i propositionen
och motionerna som i handläggningen. För att
begränsa landstingens kostnader föreslås att läkare
som etablerar sig efter årskiftet skall ta ut en högre
patientavgift. Man tar sig för pannan. Det står ju i
direkt strid med hälso- och sjukvårdslagen.
Dessutom kan man fundera över logiken i det
faktum att den unga nyetablerade läkaren skall ta
en högre avgift än den som har varit med ett tag,
etablerat sig och fått erfarenhet. Men logik är dess
värre ingenting som utmärker vare sig regeringen
eller riksdagsmajoriteten.
I propositionen föreslogs en åldersgräns på 70 år --
en i många avseenden rimlig gräns. Socialstyrelsen
har i undersökningar visat att det finns tungt
vägande skäl för en åldersgräns. Men enligt de
borgerliga partierna skall det inte finnas någon
åldersgräns. Jag frågar varför.
Kapitlet bisarra inslag kan förlängas. Enligt
tidningsuppgifter ska Chatrine Pålsson, kds
suppleant i utskottet, rösta mot regeringens förslag.
Det betyder väl rimligtvis att hon röstar med oss
socialdemokrater. Men varför såg hon då inte till att
utskottet fick tid på sig att inhämta remisser?
Varför medverkade inte Chatrine Pålsson till att
propositionen remitterades till HSU? Hon kan ju
inte både vara för och emot förslaget. Det är i så fall
ett lysande exempel på dubbelmoral -- den speciella
dubbelmoral som blivit kds kännemärke i
riksdagen.
Herr talman! Nu har jag använt mer än 10 minuter.
Jag får hoppa över litet grand och gå direkt på
yrkandena. Jag stöder naturligtvis samtliga
socialdemokratiska reservationer, men för att inte
göra kvällen längre än nödvändigt nöjer jag mig
med att yrka bifall till reservationerna 1, 2, 3 och 6.