Herr talman! Inledningsvis gjorde jag ett försök att
beskriva -- översiktligt, med tanke på den sena
timman -- utvecklingen i olika länder. Utifrån sitt
eget system försöker man ta till sig det som är bra i
andra system. Hans Karlsson har gjort en liknande
utblick över världen men kommit till slutsatsen att
alla länder rör sig i riktning mot hans uppfattning
om hur sjukvården skall se ut och att vi i Sverige
skulle röra oss i fel riktning. Jag föreslår Hans
Karlsson att fundera litet mera över problemen
med försäkringsstyrda sjukvårdssystem å ena sidan
och budgetstyrda å andra sidan.
Hans Karlsson upprepar frågan om varifrån
pengarna skall tas. Det är förstås en ganska befogad
fråga om man har Hans Karlssons verklighetsbild.
Han tror att om man skulle införa ett system som
delvis liknar det system som vi hade i Sverige före
1985 men som inte är lika långtgående, skulle
besöken hos privatläkarna som i dag är 4,5 miljoner
per år fördubblas och leda till totalt 28,5 miljoner
besök. När jag påpekade den här skriande
missuppfattningen i socialdemokraternas
huvudreservation, trodde jag möjligen att Hans
Karlsson skulle ta tillbaka påståendet, om än inte
med någon entusiasm. Nu har han i stället upprepat
påståendet till riksdagens protokoll. Jag tror inte
att han kommer att vara så glad över att han har
gjort det.
Man kan säkert räkna med en viss ökning av antalet
läkarbesök. Det görs få läkarbesök i Sverige. Det
är i huvudsak en fördel. Jag tror inte heller att vi
skall ha så många fler läkarbesök. Det handlar
mycket om livsstil, förebyggande åtgärder m.m.
Att man på den här punkten skulle kunna få en så
dramatisk förändring att det skulle leda till ett stort
kostnadsproblem motsägs om man bara tittar på
vilka proportioner det rör sig om när det gäller
kostnaderna. Det som avses i propositionen om ny
läkarvårdstaxa gäller ca 1,4 miljarder av de ca 120
miljarder som svensk sjukvård kostar. Den
uppgiften kastar en viss skugga över
socialdemokraternas brist på proportioner i
diskussionen om sjukvården.