Herr talman! Hans Karlsson har på ett bra sätt
redogjort för socialdemokraternas syn på den här
frågan. Jag yrkar bifall till reservationerna 1, 2, 3
och 6.
Jag har närmast begärt ordet för att ta upp
demokrati- och formfrågorna inom hälso- och
sjukvården.
Demokrati och arbetsformer hade man anledning
att fundera över vid den förra omröstningen. Det
var en mörk och dyster stund för svensk demokrati
och svensk riksdag att uppleva det som hände för
en kort stund sedan. Landets statsminister kan lyfta
telefonluren och ringa till Ny demokratis
ordförande och ge denne mandat att ifrån denna
talarstol övertolka den slutliga tolkningen
gentemot Sveriges socialminister, tillika vice
statsminister.
Formfrågorna bör därför vara angelägna för
Folkpartiet att diskutera. Här har man hela tiden
från Folkpartiet hävdat att man inte förhandlar med
Ny demokrati. Jag kan som ordförande i riksdagens
socialutskott konstatera att man har gjort det i
husläkarfrågan, i frågan om barnomsorgen och i
fråga om den aktuella proposition som vi nu skall
hantera.
Vi sade när regeringen kom med förslaget om
husläkare att vi gärna hade sett att regeringen följt
svensk utredningstradition. Det hela borde ha fått
behandlas av Hälso- och sjukvårdsutredningen. Nu
när frågan om fri etablering av specialistläkare
kommit upp har vi under hand sagt till
departementet att vi tycker att det är en märklig
hantering som förekommit. Här sätter regeringen
till en Hälso- och sjukvårdsutredning, och tanken
är att partierna skall diskutera, ge och ta. Om jag
har uppfattat Bo Könbergs och regeringens
intentioner rätt så vill man inte ha stora kast i det
svenska sjukvårdssystemet, och man ser gärna att
Hälso- och sjukvårdsutredningen skulle kunna nå
någon form av konsensus om viktiga principer i
svensk sjukvård. För egen del kan jag instämma i
denna ambition. Vi var från socialdemokraternas
sida självfallet beredda att ställa upp på detta.
Nu kan vi som sitter i utredningen konstatera att vi
börjar känna oss litet som rundningsmärken. Man
driver igenom husläkarförslaget och föreslår fri
etablering av specialistläkare. Därför har vi sagt att
om det är så här man vill hantera den demokratiska
processen i sjukvårdsfrågorna, känner vi oss
överkörda i Hälso- och sjukvårdsutredningen. Om
inte riksdagen beslutar att låta frågan om fri
etablering av specialistläkare gå till Hälso- och
sjukvårdsutredningen, vill vi inte längre vara med
och ber om förståelse för detta.
Det är ingen surhet eller illvilja, det vill jag klart
deklarera. Men vi känner att blir man utsedd av
regeringen för att sitta i Hälso- och
sjukvårdsutredningen, som skall lägga fram hur
sjukvården skall finansieras och organiseras fram
till år 2000, då tycker jag att man skall respektera
den ordningen och låta oss pröva ett antal frågor.
Jag har fått några reaktioner från fältet, Bo
Könberg, om den här hanteringsordningen.
Samverkansnämnden i norra sjukvårdsregionen
säger att om man slår in på den här vägen, kommer
det att leda bort ifrån en vård på lika villkor. Man
säger vidare: I propositionen är visserligen
regeringen medveten om att den fria etableringen
innebär att landstingen inte längre har
kostnadskontroll, men detta problem viftar den
bort.
Vidare säger man:
''Vi anser att frågan om fri privatetablering är så
central för framtidens hälso- och sjukvårdssystem
att den måste bli föremål för en långt mångsidigare
granskning än vad som redovisas i regeringens
proposition. Förslaget i dess nuvarande utformning
bör inte bli föremål för beslut.
Därför riktar vi en allvarlig maning till riksdagens
ledamöter att avslå förslaget om fri etableringsrätt
för specialistläkare och sjukgymnaster.
Bakom uttalandet står samverkansnämndens
ledamöter som representerar socialdemokraterna,
centerpartiet och Folkpartiet-liberalerna.
Nämndens moderata ledamöter anser inte att något
uttalande skall göras. V och Kds är inte
representerade i nämnden.''
En annan reaktion från landet kom ifrån
Länssjukvårdsförvaltningen i Kalmar, som säger:
''Nämnden anser det djupt olyckligt att nu
genomföra den reform som föreslås och ansluter sig
till uppfattningen att frågan bör hänskjutas till
utredningen HSU 2000''. Brevet är undertecknat av
Hans Wendell (c), ordförande, och Gerd Dahl (s),
vice ordförande. Så är reaktionerna.
I ett av de senaste numren av Läkartidningen
konstaterades att den fria listningen av husläkare
hade lett till anarki. För egen del ville tidningen
meddela läsekretsen att man inte ville känna något
ansvar för reformen.
Vi kan ha delade meningar i sak, och det
respekterar jag, Bo Könberg. Vid detta anförande
vill jag ha fram att man bör hålla fast vid svensk
demokratisk tradition. Man skall låta frågor
utredas, gå på remiss, konsekvensbedömas etc.
Varför får inte den parlamentariska utredningen
HSU 2000 avgöra den här frågan?
Herr talman! Vi känner inom socialdemokratin att
en stor oro över vart svensk sjukvård är på väg
håller på att spridas. Det är bra att man genomför
många förändringar, men det sker i litet för rask
takt. Vi kan konstatera att skolhälsovården är på
väg att rivas sönder och att mödra- och
barnhälsovården inte längre har fått något
nationellt stöd. Barnläkarna undrar om husläkarna
skall komma att ta över och vad som i så fall
kommer att hända med kompetensen inom
barnhälsovården.
Ett antal distriktsläkare frågar varför vi skall sätta
yxan i det som är friskt, nämligen den svenska
primärvården. Man frågar sig vad som kommer att
hända med den. Vad kommer att hända med
vaccinationsprogrammen när man inte vet vart
skolhälsovården tar vägen och hur det blir med en
sammanhållen mödra- och barnhälsovård? Vem
har kontroll över att vaccinationsprogrammen
fungerar?
Företagshälsovården är på väg att falla isär. För ett
par år sedan hade vi 900 enheter. Vid årsskiftet
kommer det att vara 600. Vi socialdemokrater
anser att det är mycket olyckligt att man rustar ner
företagshälsovården. Vi vill i stället resa upp den på
fötter igen. Vi anser att den behövs men att den
skall betalas av arbetsmarknadens parter.
I rask takt införs ett köpa-sälj-system. Konsulter
åker runt och talar om att man skall ha beställare
och utförare, att man skall köpa och sälja och att
man skall se sjukvården som affärsområde ett och
äldreomsorgen som affärsområde två. Allt detta
leder till en situation med oro både bland
personalen och allmänheten. Vi socialdemokrater
ser gärna att man utvärderar allt det som nu är på
gång, lugnar ner sig litet grand och skapar trygghet
för personalen, patienterna och medborgarna i
övrigt.
Jag tror, Bo Könberg, att ingen har riktig kontroll
över allt det här som skall dras i gång med en
rasande fart, i kombination med de
besparingsprogram som landstingen presenterade
för en kort tid sidan för perioden 1992--1995. Jag är
rädd för att det kan hända olyckor. Jag vill inte
svensk sjukvård eller de svenska medborgarna så
illa att detta skall ske. Därför tror jag att det är
mycket angeläget att man stoppar tendenserna att
göra svensk sjukvård till en experimentlåda. I
stället skall man skapa lugn, stabilitet och trygghet.
I januari skall vi presentera våra riktlinjer och hur
vi vill se på hälso- och sjukvården. Jag hoppas att
det fortsättningsvis, trots att vi tvingas lämna hälso-
och sjukvårdsutredningen, skall finnas en
demokratisk tradition där man talar med varandra,
utreder tillsammans och inte i onödan går vid sidan
av den demokratiska processen på så viktiga och
centrala områden som t.ex. hälso- och sjukvården.