Fru talman! Låt mig först säga att det är bra att vi
fick en sak klargjord, dvs. att jordbruksministern delar
vår uppfattning att hållandet av minkar i små stål-
trådsburar inte stämmer med 4 §, vilket innebär att de
inte kan få utlopp för ett naturligt beteende. Det är i
alla fall en bra utgångspunkt.
Från Miljöpartiets sida har vi gång på gång agerat
i den här frågan. Jag hade en interpellationsdebatt
med jordbruksministern den 12 mars, bl.a. med ut-
gångspunkt från att förre statsministern Ingvar Carls-
son sade i valrörelsen att det skulle bli en översyn av
hållandet av bl.a. mink i ståltrådsburar i Sverige under
den här mandatperioden. Den översynen har inte
kommit, och vi är många som är förvånade över att ett
sådant vallöfte inte infriats.
I den debatten sade Annika Åhnberg att hon inte
ansåg att hållande av mink i små ståltrådsburar var
hållbart "i längden". Jag undrar hur lång tid "i läng-
den" skall vara. Om vi är överens om att det här inte
stämmer med djurskyddslagen måste man göra nå-
gonting åt det. Ett sätt är då att se till att ståltrådsbu-
rarna snabbt avvecklas och att det blir en annan ting-
ens ordning.
Jag är, precis som Annika Åhnberg, medveten om
att det största behovet som minkar har är att röra sig.
Det finns också djur som aktivt behöver stimulans,
som alla mårddjur. Men som övriga i debatten har
sagt, och som jag klargjorde, hör inte minken hemma
i den svenska naturen. Jag ställer mig naturligtvis
därför mycket negativ till den typ av aktioner där man
släpper ut minkar.
Ett av problemen är just att minken har förvildats.
Det är också ett svar på Jeppe Johnssons fråga. De här
djuren har alltså inte domesticerats på ett sådant sätt
att de inte klarar sig som vilda. Om de kommer ut i
naturen är det många av dem som överlever och kla-
rar sig utmärkt här. De fungerar alltså som vilda djur.
Det innebär att man inte har avlat för att ta bort de
egenskaper som gör att de är vilda djur, och de klarar
sig utmärkt i fria naturen. Man har avlat så att de fått
mera päls och, som Maggi Mikaelsson sade, blivit
större, för att pälsytan skall öka.
Jag önskar att det skulle komma funktionskrav
även för mink. Den här översynen skulle kunna leda
till att vi får i gång en avveckling av de små ståltråds-
burarna. Om man skall vänta på den slutgiltiga lös-
ningen, då allt är frid och fröjd, kommer det att dröja
mycket länge. Låt oss i stället sätta i gång arbetet med
en översyn nu, med nya funktionskrav för mink, för
att kunna se till att vi får en tingens ordning som gör
att det känns som om 4 § i djurskyddslagen även
gäller mink. Det gör det inte i dag. Det känns som om
minkarna har halkat vid sidan om och att minkarna
inte har blivit särskilt hjälpta av en ny stark svensk
djurskyddslag.
Jag hoppas få ett besked där Annika Åhnberg klart
talar om att det kommer en sådan översyn och att det
kommer svenska bestämmelser som innebär att man
ser till att minkar får bättre förhållanden. Ett svar till
Jeppe Johnsson är, att om det visar sig att det är möj-
ligt att hålla mink på ett sådant sätt att kraven i 4 §
fylls, som säger att djuren skall få möjlighet till ett
naturligt beteende, är det för mig acceptabelt med
minkar. Men förutsättningen är naturligtvis att man då
klart och entydigt kan visa att minken mår bra på det
sätt som man håller den. Jag förutsätter att det då
kommer att krävas betydligt större yta än en liten
ståltrådsbur, eftersom just rörelsebehovet inte på
något sätt tillfredsställs i en sådan. Det faktum att de
står och "väver" som man kallar det - rör sig fram
och tillbaka mycket stereotypt - visar just att rörelse-
behovet inte kan tillfredsställas. Från Miljöpartiets
sida hoppas vi att det händer någonting ganska snabbt
i Sverige, så att vi får en sådan ordning att även min-
karna får nytta av den nya djurskyddslagen, framför
allt § 4.