Fru talman! Det är väl trevligt för Marietta de
Pourbaix-Lundin att hon får tycka vad hon vill i sitt
parti. Det är ju inte alla partier det är så i. Men det
intressanta för den här debatten och för väljarna är väl
ändå vad partiet tycker, och här har vi ju fått klarlagt
att Moderata samlingspartiet är fullständigt nöjt med
situationen som den är. Jag kan inte säga att jag delar
den uppfattningen. Jag anser att det här är ett angelä-
get område, att vi måste bedriva ett fortsatt arbete och
att vi inte i dag kan säga med hundra procents säker-
het vad det arbetet kommer att resultera i.
Jag tycker att det är svårt att ge sig in på den typen
av bedömningar som Maggi Mikaelsson gör: att det i
princip är acceptabelt att ta djurs skinn, men inte till
kapuschonger. Vem skall avgöra vad som är nödvän-
digt? Det kanske finns en del erfarenheter av det i
partiets historia, men jag är inte så säker på att de är
användbara i sammanhanget.
Det finns en annan sida av den problematiken, och
det är att det också är viktigt att vi över huvud taget -
inte bara i vår egenskap av politiker, ministrar eller
riksdagsledamöter utan också som konsumenter -
funderar över vad vi tycker är rimligt och även över
vad vi själva efterfrågar. Med sådana konsumentak-
tioner menar jag inte djurplågeri i form av att man
släpper ut burhållna djur, ett djurplågeri som enligt
min uppfattning utövas av enstaka och i någon mån
förvirrade aktivister, utan jag menar en diskussion i
betydligt vidare mening, en diskussion som egentligen
finns som en grundton i hela vårt arbete med djur-
skyddslagstiftning och regelverk.
Detta har egentligen också vidare aspekter än för
svensk del. Vi skall ha klart för oss att det internatio-
nellt sett är en mycket liten del av pälsdjursnäringen
som bedrivs i vårt land. Vill vi vara med och bidra till
en positiv utveckling på området i större omfattning
är det internationella arbetet av oerhört stor betydelse,
även om det går trögt och långsamt.
När det gäller djurskyddslagen vill jag säga att det
inte pågår någon utvärdering av den i betydelsen: Är
lagen bra eller inte? Det är inte heller nödvändigt
enligt min uppfattning. Djurskyddslagen är bra. Där-
emot pågår det för olika delar av tillämpningsområdet
kontinuerligt en översyn och en utvärdering av hur vi
har lyckats nå upp till det som är lagens mening.
Det finns inte någon sådan samlad genomgång,
om det är det som Maggi Mikaelsson efterfrågar, men
det finns en genomgång områdesvis, och den måste
naturligtvis fortsätta. Även om tio år känns som en
lång tid befinner vi oss ju ändå i inledningsfasen av
förverkligandet av den faktiskt omvälvande föränd-
ring som den nya djurskyddslagen innebar. Självfallet
måste vi kontinuerligt göra en utvärdering av om vi i
verkligheten uppnår det som var vår avsikt.
Det gäller i hög grad också det här området. Man
måste göra något åt detta, säger Gudrun Lindvall, och
jag delar den uppfattningen. Det var också precis det
som jag gav uttryck för i mitt skrivna svar först i den
här debatten. På Jordbruksdepartementet har vi fokus
på den här frågan, och vi arbetar intensivt med den i
flera olika avseenden. Ett är att ta del av vad som
händer i den här frågan i andra länder och att söka ett
samarbete. Men jag kan försäkra att det här inte är ett
verksamhetsområde som vi avser att lämna åt sidan,
utan ambitionen är fortsatt att vi måste göra framsteg
här. Det är inte acceptabelt att djurskyddslagen och
dess ambition inte fullt ut tillgodoses även på detta
område.