Fru talman! Vi kan säkert ha en lång diskussion
om vilka djurs skinn vi får ta. Men det här tycker jag
visar på behovet av att föra en etisk diskussion i de
här frågorna. Det är inte så där alldeles lätt att vara
tvärsäker.
Vi i Vänsterpartiet har sagt att gränsen går vid vil-
da djur som man håller i farmar bara för sitt nöjes
skull eller hur man skall uttrycka det. Självklart är det
viktigt med en sådan etisk diskussion. Det skulle
kanske också leda till resultatet att många konsumen-
ter tänker sig för och slutar köpa skinn från sådana
djur, vilket i sin tur skulle leda till att den här näring-
en fick hitta andra vägar.
Jag tycker att det är litet synd att det inte har gjorts
en samlad genomgång av djurskyddslagen. Jag kan
hålla med om att tio år är en ganska kort tid för en
genomgripande lagstiftning. Den svenska djurskydds-
lagen är bra. Såvitt jag förstår har veterinärsällskapet
trots allt gjort en bedömning när det gäller minkar.
1996 gjorde man en uppföljning av den bedömning
man gjorde 1990. Då konstaterade man att det finns
en skillnad mellan det djurskyddslagen säger och hur
minkarna har det. Det har faktiskt gjorts en utvärde-
ring, men den har inte lett till någon konsekvens.
I andra sammanhang pratar vi nu väldigt mycket
om försiktighetsprincipen. Man skall tillämpa den när
man är osäker. Man borde faktiskt när det gäller min-
kar, som vi har pratat om i denna debatt, av försiktig-
hetsskäl se till att man får någonting gjort så att min-
karna får en bättre situation. Det är också viktigt för
Sveriges anseende internationellt att vi inte har några
svarta hål i vår egen tillämpning av den lagstiftning vi
har och som vi är stolta över.