Fru talman! I motsats till interpellanterna är jag
någorlunda nöjd med jordbruksministerns svar. Det är
bra att jordbruksministern tar till sig av den forskning
som bedrivs i Danmark. Jag delar inte interpellanter-
nas åsikt om minkuppfödning. Jag anser att dagens
uppfödning väl uppfyller intentionerna i djurskydds-
lagen. Denna uppfattning delas av Moderata sam-
lingspartiet. Den moderata linjen slås fast i jord-
bruksutskottets betänkande 1997/98:JoU12.
Jag är född och uppvuxen i Sölvesborgs kommun.
Jag bor fortfarande där. I min hemkommun finns
35 % av Sveriges minkuppfödning. Min far och svär-
far var minkuppfödare. Många av mina vänner och
bekanta är minkuppfödare. Jag har själv sommarjob-
bat under tre år på en minkfarm.
Interpellanterna uttalar sig tvärsäkert om att min-
kuppfödningen skall förbjudas. De hänvisar bl.a. till
sunt förnuft. Jag tycker att det är bättre att grunda sina
åsikter på vetenskap, inte minst generationers erfaren-
heter.
Minkfarmare är vanliga människor som jobbar
årets alla dagar. Jag vill påstå att de utan undantag är
mycket måna om att minkarna har det bra. Det är
dessutom en förutsättning för att nå ett bra resultat
som uppfödare. Minkfarmare är småföretagare och
mycket viktiga för sysselsättningen - inte minst i min
hemkommun. Minknäringen tar hand om fisk- och
slaktavfall och är ett bra komplement till jordbruk och
fiske. Minkpäls är ett naturmaterial.
År 1925 kom den första farmade minken till Sve-
rige från Nordamerika. Dagens mink är i Sverige
farmad i minst 50 generationer. Den svenska minken
härstammar från Nordamerika där den varit farmad i
150 år. Man beräknar att farmade pälsdjur är do-
mesticerade, dvs. anpassade till ett liv som husdjur,
efter 10-15 generationer. Det finns belagt i forskning.
Den farmade minken är ett tamdjur och inte, som
interpellanterna påstår, ett vilt djur. Vilda djur och
deras tamformer har inte samma biologiska grund för
sitt beteende. Någon av interpellanterna påstår att
minken har simhud. Det går knappt att se med blotta
ögat. Det finns möjligtvis en antydan till simhud.
Vilt levande mink tillbringar en liten del av sin tid
i vattnet. Det hävdas därför att farmade minkar bör ha
tillgång till vatten att simma i. Detta har också testats.
Då en farmad mink får tillgång till så mycket vatten
att den kan simma, visar den vattnet ett kortvarigt och
övergående intresse. Minkens reaktion på att få vatten
att simma i skiljer sig i princip inte från reaktionen på
ett trästycke, en boll eller annat föremål. Att uppehål-
la sig i vattnet är för den vilda minken ett led i jakten
på föda. Under farmade förhållanden tillgodoses
foderbehovet på annat sätt. Minken bryr sig inte om
vattnet.
I Danmark bedrivs mycket forskning på den far-
made minkens beteende. Nämnas kan forskare som
Heller och Jeppesen vid Institutet för populationsbio-
logi vid Köpenhamns universitet. Jag tycker att det är
bra att jordbruksministern följer den danska forsk-
ningen. Den farmade minken är vetenskapligt under-
sökt med avseende på långtidsstress. Intensiva under-
sökningar av nämnda forskare visar inte på långtids-
stress hos farmade minkar.
Fru talman! Den moderata linjen är klar, trots att
en av mina partikamrater är interpellant. Vi stöder
pälsdjursuppfödningen och anser att den följer djur-
skyddslagen. Jag vill avsluta mitt inlägg med en fråga
till Gudrun Lindvall. Maggi Mikaelsson har redan gett
besked. Vill Gudrun Lindvall och hennes parti för-
bjuda minkuppfödning? Maggi Mikaelsson sade i sitt
inlägg att hon vill göra det.