Fru talman! Jag välkomnar jordbruksministerns
sansade syn på minkuppfödningen.
Till Gudrun Lindvall vill jag säga att jag anser att
man redan i dag uppfyller normerna. Jag undrar hur
ofta interpellanterna har besökt en minkgård. Det
skulle nog vara ganska nyttigt för dem att komma till
en modern minkgård i dag.
Den vilda minken rör sig ju över väldigt stora om-
råden. Orsaken till detta är jakten på föda. Det bete-
endet går inte att överföra på farmad mink, där jakten
på föda faktiskt ersätts av utfodringen, som sker gans-
ka ofta. Det är inte bevisat att pälsdjur under begrän-
sad-plats-förhållanden utvecklar ett onormalt beteen-
de, om de får mat i rätt tid. Och det får de - det lovar
jag.
När det gäller burens storlek har det också gjorts
undersökningar. En forskare som heter Hansen pre-
senterade sin rapport 1989. Han fann då inga klara
skillnader mellan reaktionerna vid burstorlekar på 1
kvadratmeter, vid 0,25 kvadratmeter och vid 0,1
kvadratmeter. Man kunde inte heller finna någon
skillnad i reaktionerna mellan hanar och honor, trots
att de är olika i storlek. Däremot har närvaron av lya i
burens inredning mycket stor betydelse.
Fru talman! Djur har alltid haft betydelse för
människan. Från stenåldersfolkens jaktdjur via bon-
dekulturens husdjur till den moderna människans
keldjur har det utvecklats ett beroendeförhållande
mellan människan och de andra djurarterna.
Utnyttjandet av djur som husdjur har förmodligen
alltid varit föremål för etiska diskussioner, och dis-
kussionerna blir ofta känsloladdade. I dag kan vi med
hjälp av den moderna beteende- och stressbiologin
komma fram till mer sansade bedömningar. Bedöm-
ningen kan då göras på ett nyktert sätt. Vi måste skilja
mellan vilda djur och husdjur som under flera perio-
der med urval anpassat sig till samverkan med männi-
skan. Skilj på farmade minkar och vilda minkar!