Fru talman! Jag är glad att jordbruksministern
klart och entydigt talade om att hon inte delar Jeppe
Johnssons uppfattning om vad som är god djurhåll-
ning. Det lät som att djuren inte behöver röra sig bara
de får mat. Det finns inget djur som inte har behov av
rörelse. Även om de får sin mat kan vi se att de allra
flesta djur uppskattar att kunna röra på sig. Det måste
ändå vara en grunduppfattning när det gäller djur-
skyddet att det inte räcker att tillfredsställa djurens
behov av mat. Därutöver finns mycket.
Vi har diskuterat burhållning av höns, t.ex. Vi kan
se att man kan ge höns de mest fantastiska läckerhe-
ter, men får de möjlighet att röra sig och utforska
själva är det ändå det som är intressant. På samma sätt
har väl alla som har sett djur släppas ut på våren sett
djurens oerhörda glädje över att kunna röra sig. Det är
naturligtvis någonting som också borde vederfaras
minken. Att kunna röra sig är ändå ett essentiellt be-
hov hos alla varelser. Det gäller i alla fall alla djur.
Morötter rör sig inte så mycket.
Jag är glad att jordbruksministern också inser att
minken inte tillgodogörs i djurskyddslagens § 4 i dag
och att det finns en ambition att se över hur djur-
skyddslagen skall kunna tillämpas på minkhållningen.
Det är naturligtvis en grannlaga uppgift och en upp-
gift som kommer att följas mycket inte bara av oss tre
som interpellerar i dag utan av många som anser att
just burhållningen av mink är ett flagrant exempel på
att den svenska djurskyddslagen inte riktigt gäller i
praktiken.
Jag hoppas att den översyn som Ingvar Carlsson
lovade kommer till och att man inte bara, som jord-
bruksministern gör, hänvisar till att det sker saker på
internationell nivå. Jag menar att Sverige, som är ett
land som ändå har haft mycket gott anseende på djur-
skyddsområdet och förhoppningsvis har kvar en del
av det, måste kunna gå före och visa att en viss typ av
djurhållning inte är acceptabel ur djurskyddssynpunkt.
I det här fallet gäller det hållning av minkar i små
burar.