Fru talman! Låt mig först säga att jag tycker att det
var en märklig anklagelse som Marietta de Pourbaix-
Lundin slängde ur sig. Jag tror att det är bra med
besök ute på olika verksamheter i denna bransch. Jag
har personligen aldrig upplevt att jag blivit hotad vare
sig från den ena eller den andra sidan. Jag tror att det
är en viktig förutsättning för det fortsatta arbetet att vi
är beredda att respektera varandra, även om vi inte
har gemensamma uppfattningar.
Branschen har bildat en vetenskaplig grupp som
fungerar som observatör i Europarådets arbete på
detta område. Det finns en beredskap för att vara med
och förändra verksamheten. Det gäller även för nä-
ringsutövarna i Sverige. Man är mycket inriktad på att
utveckla och förändra sin verksamhet och fullt medve-
ten om att vi ännu inte har nått de bästa förhållandena.
Jag har svårt att se att det finns grund för den typ av
oro som uttalades här.
Maggi Mikaelsson talar om att vi inte bör hålla
djur för vårt nöjes skull i burar. Det är egentligen en
vidgad diskussion som är intressant, men den berör
många andra områden. Har vi rätt att hålla stora ar-
betshundar som sällskapsdjur? Har vi rätt att kastrera
katter och stoppa in dem i en lägenhet, som i någon
mening också sett ur kattens perspektiv är en bur? Jag
tror att utövare av pälsdjursnäring ganska ofta anser
att de blir utpekade och betraktade på ett sätt som inte
andra delar av djurhållningen i samhället blir. Jag tror
att det är viktigt att vi med anledning av de frågor
som väcks och med anledning av det som uppenbart
är problematiskt på detta område också funderar på
vad vi ägnar oss åt i vidare mening när det gäller
djurhållning.
Låt mig slutligen och sist säga att jag delar den
uppfattning som alla interpellanter har framfört: Det
är viktigt att vi intensifierar arbetet på detta område.
Det är precis det som vi är i full färd med på Jord-
bruksdepartementet. Jag hoppas givetvis att inom en
snar framtid kunna återkomma med något tydligare
besked om vad detta arbete leder till.