Fru talman! Det är inte direkt vardagsmat i riks-
dagen att en ledamot i ett parti står och argumenterar
mot någon som både är gruppledare och en mycket
skicklig politiker, vilket jag utan tvekan tycker att Per
Unckel är. Jag hoppas också att det inte ska upprepas
ofta.
Vi sade när vi gick till val om EU-medlemskapet
1994 att det finns frågor där alla medlemsländer har
vetorätt. Blir inte alla överens faller frågan till dess att
nya argument kommer till och man får ett annat be-
slutsunderlag. Jag vill påstå att det i en fråga av Nice-
fördragets dignitet står klart och tydligt - jag refere-
rade tidigare till en skrivning från Regeringskansliet -
att medlemmarna ska vara överens. De ska vara uni-
sona. I det här fallet är de inte det. Då är jag lite rädd:
Om man nu gör ett undantag den här gången, Per
Unckel, vem sätter ribban för nästa undantag? De
som bor i EU-länderna, framför allt i småländerna, får
knappast sitt förtroende för unionen stärkt av detta.
Ska man kunna laborera med egna regler? Det är
alltså EU:s egna regler vi pratar om i dag.
Jag har svårt att förstå att vi i dag, lite väl lättköpt,
köper det här förslaget. Irland har faktiskt röstat nej.
Sedan kan vi diskutera kvaliteten på majoriteten eller
på underlaget. Men man har röstat nej, och enligt
EU:s egna regler, fru talman och Per Unckel, skulle
det här beslutet inte sjösättas. Om Per Unckel har
argument som säger att jag har fel vill jag gärna höra
dem.