Fru talman! Jag vill ta upp två eller möjligen tre
saker. Det ena gäller att jag tycker att vi kunde rensa
ut begreppen demokratiskt motbjudande och utpress-
ningsaktion gentemot Irland. Om vi ska respektera
Irlands folkomröstningsresultat, vilket vi ska göra,
och låta det verka i Irland så har naturligtvis den
svenska riksdagen full möjlighet att hantera Niceför-
draget utifrån de utgångspunkter som man har be-
stämt sig för och utifrån det svenska intresset.
Jag vill också säga att den irländska folkomröst-
ningens resultat ju är en fråga för irländarna. Och det
blir intressant för det svenska parlamentet när dess
resultat förs in som ett argument för det ena eller
andra ställningstagandet i det svenska parlamentet.
Det är därför som jag har begärt ordet på dessa
punkter.
Jag ska inte åta mig att svara på den fråga som
Bengt-Ola Ryttar tar upp beträffande domstolens roll,
men såvitt jag har gjort mig underrättad och förstått
detta handlar domstolens roll om själva inrättandet av
ett närmare samarbete och förutsättningarna för det,
inte innehållet i samarbetet. Där ska inte domstolen,
såvitt jag kan bedöma det, ha någon roll med mindre
än att man faktiskt beslutar att det ska vara på det
sättet. Men det är inte alls tänkt i det här samman-
hanget.
Det ligger nog en del i det Bengt-Ola Ryttar säger,
att det kanske kan vara svårt att exakt avgöra inne-
börden i alla dessa stadganden. Den invändning som
jag har gentemot det juridiska systemet i EU är att
domstolen i förhållande till de folkvalda eller dem
som representerar folk har en alldeles för stor egen
beslutandemakt genom den tolkning som man kan
göra av fördragen.