Fru talman! På en punkt kan jag instämma i det
som Göran Magnusson försöker argumentera om-
kring. Det är bra att försöka få ett så högt valdelta-
gande som möjligt, självfallet, oavsett om det är all-
männa val eller folkomröstningar. På den punkten är
vi ense. Vad jag starkt reagerar mot är ju detta att när
valutslaget inte passar då, och först då, börjar man
resonera om att det var lite klent med deltagandet,
och övervikten var ju inte heller så stor.
Såvitt jag förstår fanns det över huvud taget inget
förbehåll i den irländska folkomröstningen, utan man
gick till val och manade folket att rösta. Det fanns
inga förbehåll som att man inte skulle ta folkomröst-
ningen på allvar om inte valdeltagandet var t.ex. 40 %
eller om utslaget blev si eller så stort. Det fanns inget
sådant förbehåll.
Det som är så motbjudande är när man efteråt, när
valutslaget inte passar, kommer och säger att det
fanns vissa brister osv. Då får man väl för Guds skull
se till att anmäla det i förväg, så att folket vet vilka
villkor som gäller och inte förespegla människorna att
de har ett avgörande i sina händer.
Nu fanns det inga förbehåll i den irländska folk-
omröstningen. Det blev ett valutslag som ändå var
glasklart. Det blev ett nej. Och enligt EU:s egna reg-
ler borde då detta fördragsförslag ha fallit. Men nu
fortsätter andra EU-länder, och Sverige spelar med,
och ska ställa Irland inför fullbordat faktum och för-
söka pressa fram en omprövning av beslutet.
Det är detta som ur demokratiska synpunkter är så
motbjudande, tycker jag, och som Sverige, Anna
Lindh och andra regeringsföreträdare borde avstå från
att delta i.