Fru talman! I propositionen till Nicefördraget
finns en rubrik Varför skall Sverige ansluta sig till
Nicefördraget?, och svaret är att vi ska förverkliga ett
"återförenat Europa".
Europa har aldrig varit förenat. Det är detta som
har gjort Europa unikt, unikt i positiv bemärkelse. Att
Europa har tillåtit mångfald, haft många länder med
människor som talat olika språk, haft olika traditio-
ner, smak osv. har gjort att Europa kunnat gå i täten
när det gäller kulturell, vetenskaplig, teknisk, ekono-
misk utveckling. Läs era ekonomiska historiker som
skrivit Det europeiska miraklet eller läs vad Koestler
skrev efter andra världskriget. Han anträdde en färd
klädd i säck och aska till Indien, Japan och USA. Han
letade efter bättre och mer fredliga kulturer och fann
att trots alla våra fel och brister var vår världsdel med
sina olikheter, med sina länder, sina språk bäst, för
olikheterna tillät utveckling, olika utveckling. Han
hoppades att olikheterna skulle skydda oss för impe-
riebyggare. De många länderna tillät de kreativa men
bångstyriga att komma till sin rätt. De utsattes inte för
trycket att formas efter samma mall.
När jag röstade ja till EG var min uppfattning att
EG skulle vara en sammanslutning av självständiga
stater, ett statsförbund. Men alltför starka krafter har
omvandlat EG till en stat, en förbundsstat, en mycket
centraliserad förbundsstat, eller är vi på väg dit. Nice-
avtalet är en del av denna utveckling. När konstitu-
tionsutskottets ordförande framhåller kravet på effek-
tivitet men inte säger så mycket om rättssäkerhet blev
jag förskräckt. När vår utrikesminister vill förkasta
Irlands folkomröstning som skett enligt alla regler vill
hon förkasta resultatet med en helt svensk regel tyd-
ligen, att valdeltagandet var för lågt. Jag såg framför
mig den röda drottningen i Alice i underlandet när
hon spelade krocket. En drottning kan alltid ändra
reglerna till sin fördel.
Niceavtalet har som sagt redan fallit. Irlands folk
har vid sin obligatoriska beslutande folkomröstning
sagt nej till fördraget. Det har vi hört många gånger
här i dag. Men varför vill man påskynda ratificering-
en? Varför har regeringen, ministerrådet och kom-
missionen kommit överens om detta? Jo, man vill ha
påtryckningsmöjligheter. Det är således fråga om en
mobbning på högsta nivå mot ett litet land och ett litet
lands befolkning som sagt nej i en grundlagsfäst folk-
omröstning. Jag är rädd för prejudikat. Därför kom-
mer jag att rösta nej till Nicefördraget i dag. The
National Plattform, dvs. de som organiserade nej-
sidan, har vädjat till Sveriges regering att avbryta
ratificeringen. Jag tycker att man borde hörsamma
detta. Vi kan sitta i den sitsen någon annan gång.
Irlands nej till Niceavtalet förhindrar inte utvidg-
ningen av EU. Kommissionens ordförande Prodi har
vid ett flertal tillfällen påpekat detta. Bl.a. yttrade han
i Dublin: Nicefördraget behövs inte för utvidgningen
juridiskt sett. Han sade att det behövdes politiskt, men
det är en helt annan sak. Detta kan utskottet inte ha
varit okunnigt om.
Varför anses då Niceavtalet så viktigt att i princip
grundläggande rättsprinciper sopas under mattan?
Syftet är att skapa en enhetsstat, en förbundsstat,
något som vanliga medborgare är mycket tveksamma
till. Därför sker det by stealth, som engelsmännen
säger. På svenska är det närmaste uttrycket med list
och i lönndom.
Jag hade inte behövt säga mer. Det finns endast
ett svar på frågan. Man bör inte godkänna Niceavtalet
i dag.
Det finns ytterligare invändningar mot regering-
ens och utskottets behandling av Nicefördraget. De
ansvariga på ja-sidan framhöll under folkomröst-
ningskampanjen 1994 att anslutningen till EG/EU var
en anslutning helt motiverad av ekonomiska skäl.
EG/EU skulle underlätta handel och rörlighet för
varor, kapital, människor och service. Det var där-
emot inte fråga om att lägga ett antal orubbliga
grundstenar till en förbundsstat. Det var inte fråga om
att på väsentliga punkter nagga Sveriges suveränitet i
kanten. EG var fortfarande ett statsförbund och skulle
så förbli. Det skulle inte bli en förbundsstat. Man
hänvisade till kravet på enhälliga beslut. Det och vår
grundlag skulle skydda oss. Nu går man mot mer av
kvalificerad majoritet. Förändringen har gått snabbt.
När regeringen och en stor majoritet av riksdagens
ledamöter har en "politisk vilja" som kanske leder till
att vi offrar vårt lands självständighet till förmån för
en politisk dröm har de alla chanser att genomföra
det, dessvärre.
Drömmen man strävar efter har tydligen sina röt-
ter i Napoleons kamp att skapa ett europeiskt imperi-
um från Atlanten till Ural. Makt är en viktig ingredi-
ens. Det har dagens debatt vittnat om. Läs protokollet
noggrant!
Napoleon misslyckades och andra har misslyckats
efter honom. Men det finns alltid nya politiker som
arbetar för samma mål. Napoleon strävade efter att
skapa federala institutioner. Han ville införa ett euro-
peiskt lagsystem, baserat på Code Civil. Europa
skulle få ett enhetligt mått- och viktsystem, ett ge-
mensamt mynt- och penningsystem, en central euro-
peisk domstol och en europeisk folkkongress. Är inte
likheterna slående?
Mycket av det Napoleon vill uppnå har uppnåtts
inom EU. Hur har det gått till? I tysthet med tillämp-
ning av de många små stegens tyranni och genom att
tillämpa våra grundlagar på gränsen till övertramp.
JK:s yttrande angående Nicefördraget har redan
diskuterats. JK hade allvarliga invändningar. Sådana
har viftats bort.
Regeringen har inte varit intresserad av att ut-
veckla sin bevisföring. Det är både förvånande och
nonchalant. Jag tycker att utskottet borde ha ägnat
mer tid åt det. Frågan brådskar inte. Det är ingen
brådska att godkänna Niceavtalet. Det har redan fallit,
som det ser ut nu. Men mot Sveriges medborgare
kräver all anständighet att man verkligen penetrerar
frågan så grundligt som möjligt.
I utskottsyttrandet behandlas också EU:s framtids-
frågor, det planerade konventet samt folkomröstning-
ar om nya förslag. Texten är välvillig. Medborgarna
ska delta och informeras. Det är endast dimridåer.
Medborgarna ska helst inte konsulteras. Utskottet vill
inte ha folkomröstningar om nya fördrag. Folket kan
ju säga nej i folkomröstningar. Även moderaterna
som i andra sammanhang varit starka anhängare till
folkomröstningar tillhör nejsägarna. EU-frågan är väl
för svår för oss.
Frågan gäller dock Sveriges ställning som suverän
stat. Denna fråga är vi nog alla intresserade av. Jag är
övertygad om att vi inte vill överlåta beslutanderätten
till en elit som inte så sällan har stora privata favörer
att vinna på centraliseringen av beslut till Bryssel.
Här hemma talar man ofta om att EU eller EG
fortfarande är en mellanstatlig organisation. Sanning-
en är att det inte på en gång kan vara mellanstatligt
och en överstatlig förbundsstat. Det har just kommit
en bok som heter Europa som skvader. Skvadern är
en hopplös sammanblandning av två olika arter.
Belgiska ordförandeskapet är ärligt och har tagit
upp frågan om skillnaden mellan EG och EU kan
bestå. Om inte ska också försvars- och utrikespoliti-
ken handhas av kommissionen och i princip alla be-
slut framöver fattas med majoritet.
Paris, London och Köpenhamn blev oerhört upp-
rörda. Stockholm har varit tyst. Så tydligt får inte
problemen formuleras. Några EU-diplomater jämför-
de i Financial Times med det nederländska ordföran-
deskapet 1991. Den då radikale holländske ordföran-
den kritiserades vid den tiden hårt för att han hade
talat om det som sedan kallades euro och godkändes i
Maastrichtavtalet.
De som inte vill avskaffa eller kraftigt minska
Sveriges självständighet och suveränitet måste dra
lärdom av det senaste decenniets utveckling. Vi bör
sätta ned foten en gång för alla. Vi bör också se hur vi
kan utveckla det som är bra i Europa, dvs. samarbetet
i mellanstatlig riktning. Vad är det som måste tas
bort, och vad måste läggas till? Den debatten bör
komma i gång.
Människor måste få känna efter hur de vill ha det.
Vill vi skapa ett Euroland där vi talar europeiska ska
vi naturligtvis säga ja till Niceavtalet.
De senaste veckorna har det förts en livlig debatt
om hur olyckligt det är att svenska företag inte längre
är svenska. Statsministern, Sören Gyll, Michael Tre-
schow och Göran Johnsson från Metall har deklarerat
att de vill ta på sig den blågula hatten och att de tän-
ker blågult för att värna det svenska näringslivet. Men
borde de inte först värna Sverige? Annars har de inget
svenskt näringsliv att värna om. Är inte det logik och
konsekvens?
Ett nej till Nicefördraget innebär, och nu ska jag
ta det i klartext,
1. ett skydd för små stater, så att vi har tid att tän-
ka efter,
2. att vi värnar om vår självständighet och demo-
krati,
3. att vi stoppar en utveckling som kan undermine-
ra just vår suveränitet och demokrati,
4. att vi tar hänsyn till andra folk, i det här fallet
till irländska folkets demokratiska rättigheter.
Det tycker jag är väldigt viktigt i detta mångfa-
cetterade Europa med sin stolta historia.
Vi som fattar beslut i dag här i riksdagen som
riksdagsledamöter måste tänka efter och veta: Vad är
det vi har lovat våra väljare? Det är faktiskt att ta
ansvar för vårt lands suveränitet och folkets rätt att
bestämma, det som vi i högtidliga sammanhang bru-
kar kalla demokrati.
Jag instämmer i de yrkanden som Sven Bergström
och Bengt-Ola Ryttar redan har gjort.